Det måste vara galet svårt att komma på en sådan där riktigt bra inledning - men åh, som jag gillar när man hittar någon som verkligen har lyckats. Den senaste veckan har jag haft turen att stöta på TVÅ synnerligen inbjudande inledningsmeningar.
Den första finns i Amanda Hellbergs nya roman Tistelblomman, som jag började på häromdagen:
Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom.
Underbart olycksbådande, skulle man väl kunna konstatera!
Den andra inledningsmeningen finns i Marie Hermansons Himmelsdalen, som jag lånade med mig hem:
När Daniel fick brevet trodde han först att det kom från Helvetet.
Hur lockande är inte de två meningarna? De får mig att vilja kasta mig över böckerna och läsa-läsa-läsa. Snyggt jobbat, Hellberg & Hermanson!
10 kommentarer:
Ja det är faktiskt viktigt, man blir pepp direkt!
Himmelsdalen läste jag nyligen ut, den var bra =)
Helt riktigt, med en bra första mening har man satt tonen. Det känns som att det är så som författare framställt i många filmer och serier...att de sitter och sliter med den där första meningen (Ha,ha tänker på "Throw Momma from the Train" med De Vito och Crystal..."The night was moist")
Ja, visst blir man pepp! Inte för att det betyder allt förstås men ibland reagerar man ju verkligen med "Wow, det här ska bli kul att läsa".=)
Ha ha jag brujar också tänka på den scenen ibland! :-)
Gillar framför allt Hellbergs första mening! Såg att bilden på Hermanssons bok var av pocketupplagan och var genast tvungen att kolla ifall jag missat att den redan kommit ut. Det har den inte, men den kommer i februari, jippie!
Haha, gillar örnblicken som lägger märke till den pyttelilla pocketloggan :D Men det är helt rätt, pocket är på g!
Mycket bra mening ur Tistelblomman. Måste läsa den snart. :)
Håller med, första meningarna känns väldigt viktiga och kan verkligen väcka nyfikenhet (och Himmelsdalen är så himla bra!)
Håller med, första meningarna känns väldigt viktiga och kan verkligen väcka nyfikenhet (och Himmelsdalen är så himla bra!)
Efter att ha läst dem kan jag konstatera att båda böckerna dessutom lever upp till förväntningarna som inledningsmeningarna skapar. Mycket bra, båda två. Yay!
Skicka en kommentar