27 mars, 2010

Kulturkoftornas sammansvärjning

Idag hände det igen. Jag tog mig till ett litterärt arrangemang och slog mig ner bland alla 55+are. Företrädesvis damer, komplett utrustade med innovativt skurna kläder, pagefrisyrer, stora silversmycken och färgglada sjalar. På raden bakom mig pratade två av dem om hur fan-tas-tiskt det hade varit när den ena av dem senast hade varit på te-a-tern (kursiverade ord utläses med valfri, lätt överdriven betoning).
Det har hittills varit väldigt lätt att le lite åt alla de här kulturella medelklassdamerna som ensamma bär upp stadens alla bokarrangemangs överlevnad på sina Gudrun Sjödén-klädda axlar. Jag har tyckt att de är ganska gulliga men samtidigt lite komiska i sin oerhörda entusiasm. Ändå - hade det inte varit för kulturtanten, hade det inte varit mycket med varken bokhandlare, bibliotek eller författarträffar. Ta bort den medelålders damen och kultur-Sverige faller.
Och så vips sitter jag där idag och tittar på mig själv, på första raden bland åhörarna i den litterära debatten. I min svarta tröja med ett halsband modell större. Hårpinne på plats i knuten, glasögon med lustiga bågar i stark färg. Det är då sanningen går upp för mig. Jag är en av dem. Jag är en kulturkofta. En kulturtant. Jag går ju på alla de där arrangemangen (utom möjligen Claes Hylinger på biblioteket, för han är ju lite trist). Det enda jag saknar är Gudrun Sjödén-kläder, men det lär väl komma om utvecklingen fortsätter såhär. Plötsligt känner jag mig väldigt medelålders. Varför är det så ont om unga kulturkoftor på alla arrangemang? Ni finns ju på nätet? Tycker genast att ni ska ta och komma ut så jag slipper känna mig ensam.

11 kommentarer:

Catrin sa...

Jag är också på arrangemangen och sänker medelåldern! Dock utan stora smycken och färgglada glasögon. Däremot iklädd kofta.

Kan dock meddela att på internationell författarscen på Kulturhuset ser publiken lite annorlunda ut. Särskilt när det var James Ellroy - för första gången jag varit på litterärt evenamang dominerades publiken av män mellan 30 och 45 ...

Minerva sa...

Jag känner igen mig. Brukar också sänka medelåldern rejält.

DameBoudicca sa...

Du har en bit kvar - SÅ färgstarka glasögonbågar har du inte! :)

Ann sa...

Jag har koftan i högsta hugg!

Holly Hock sa...

Visst är det synd att publiken inte är mer blandad. Men de jag träffar på olika kulturevenemang är otroligt intressanta människor. Och jag kanske inte har åldern inne riktigt än, men visst är jag en kulturkofta jag också! /Therese

a-lo sa...

Jag vet preeeecis vad du menar. Var på en gallerinatt härförleden och det är nästan komiskt vilken representation sjödén/marimekko har i dessa sammanhang.

Har inte varit i närheten av dessa butiker (än), men jag börjar ju närma mig 40 och i veckan färgade jag visst håret lite åt det röda hållet. Fan, det är ett tecken, va? Jag har blivit en av dem!!

Metronyx sa...

Vad räknas som ungt Calliope ? Åldern eller klädseln ?

Bokbabbel sa...

Jag skulle gärna vara där och sänka medelåldern men jag bor i fel land. Vet inte om kulturkofte-looken är lika utbredd här, men garanterat finns det likheter :)

Aidaho sa...

jag önskar jag kunde ställa upp men bor alldeles för avsides för att överhuvudtaget veta vad som händer :)Jag kör på kulturtantstilen i andra sammanhang, kan inte påstå att det är till min fördel.

Calliope sa...

Det verkar ju som att vi kunde bilda en hel liten kulturkofteklubb här... Det vore något!
Metronyx: i det här fallet var det åldern jag menade. I andra fall kan det vara både och. Hur en person uppför sig & ser ut betyder naturligtvis en hel del för hur han/hon uppfattas. Det finns 60-åringar som ser ut som 40 och tvärtom.

Inkling sa...

Svart is the new Gudrun Sjödén för den nya generationen kulturtanter. Fast det finns värre saker man kan vara, eller hur? Men ändå. Jag förstår din chock när du förstod. Det måste ha varit en skakande upptäckt.