15 april, 2009

Gud i Köpenhamn

Om inte det här är ett Kodak-moment så vet jag inte vad som skulle vara det. Jan Kjaerstad igår kväll på Kungliga Biblioteket Den sorte Diamant i Köpenhamn, stillsamt men intensivt läsande ur Erövraren, stycket "Sidenvägen" precis i slutet av boken. Aahh. Njutning. Det är helt tyst i den stora salen och allt man hör är Jan. Som bara sitter några meter framför oss. (Gah!) Det var fantastiskt!

Kvällen som helhet landade över mina förväntningar även om de var skyhöga. Jag har aldrig varit på Den sorte diamant förut, men det var ett otroligt vackert bibliotek som verkligen passade perfekt på sin plats vid vattnet. Det är extremt modernt i utformningen och sådant brukar jag vara ganska anti, men här fungerade det jättebra. Det var mycket vackert att i den stora entrén se ut på vattnet genom en hög, bred glasvägg som sträckte sig flera våningar upp. Åker gärna dit fler gånger och tittar mer på själva biblioteket - nu var ju Jan i blickfånget och då var det svårt att titta på något annat... Ett besök på damtoaletten (där det var så tyst som det bara kan vara på en bibliotekstoalett), visade en hel rad damer som stod vid speglarna och lade på nytt fint läppstift för att visa sig från sin bästa sida när det var dags att ta plats i salongen. Jan tycks ha en fascinerande inverkan på kulturlivets kvinnor. Mig själv inräknad. Jag tog på lite läppbalsam i brist på läppstift.

Vi hade tur och fick finfina platser på andra raden. Framför oss var det fyra reserverade platser. När det hela började kom Jan himself in och satte sig på stolen snett framför mig i väntan på att det skulle bli dags att kliva upp på scenen. Jag är mycket stolt över min extrema självkontroll som gjorde att jag inte sträckte fram ett finger och petade på honom. Duktigt av mig. Det är svårt att hålla fingrarna i styr när Gud sitter så nära att man ser varenda hår på hans huvud.

Nåväl. När Jan lämnat stolen för scenen, intervjuades han i en dryg timmes tid av en dansk kulturjournalist som var mycket pratglad. Lite i överkant; ibland kändes det som att hennes frågor tog längre tid än hans svar. Jag skulle jättegärna gå på ett föredrag där han fick prata alldeles på egen hand - det är ju det som är intressant att höra.

Och intressant var det. Kvällen handlade till stor del naturligvis om hans nya bok Jeg er brödrene Walker som precis kommit i dansk översättning. Jag har inte läst den men blev sjuuukt sugen. Som om jag inte var nog pepp innan. Men det pratades också om en hel del annat och precis som vanligt sade Jan en massa sådär smarta saker att det känns som att varannan mening är en aha-upplevelse. Guru-varning? Jepp. Räkna in mig bland the believers. Jag vet få andra som kan fånga in så många idéer på en och samma gång och få alltsammans att både hänga ihop och låta fantastiskt. Och jag vet inte heller någon som kan få sina stackars fans att låta som sådana totala miffon när de ska förklara varför de gillar böckerna. Den gamla klyschan "det är omöjligt att förklara dem, de måste läsas" måste dammas av och användas.

Så kurtz und gut - det var en sjukt schysst kväll. Det är skönt att Gud lämnar Norge ibland så man kan få se honom.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Men hur kan du skriva så långt utan att berätta något intressant? Lyssnade du inte på vad Jan Kjaerstad sade utan funderade mest på dig själv och dina läppar?
undrar
en lyssnande
Maria

Calliope sa...

Tror det funkar på ungefär samma sätt som att du kan skriva något så kort och ändå få det att låta så trist ;)
Men visst, det är jag och Linda Rosing. Vi plutar med läpparna dagarna i ända. Särskilt när vi lyssnar på våra favoritförfattare.

Mikael sa...

Vad är det här? Världens mest intressante författare, och bara en enda ovanligt ointressant kommentar? Jag kontrar i ett välment försök att tänka lite större: för den som inte visste det kommer Kjærstad även till Forum för poesi och prosa - Göteborg den 6 maj och Vänersborg(!) den 8:e. Med finns även Martina Lowden och, i Gbg, Lars Gustafsson och Elise Ingvarsson. Hurra för kulturarrangemang!

Annika sa...

Maria: Hur kan DU skriva en så ointressant och meningslös kommentar när du ändå tar dig tiden att gå in och skriva en?

Calliope sa...

Det kanske helt enkelt är så att kommentarernas intressefaktor står i direkt omvänt proportion till författaren inlägget handlar om?

Anonym sa...

Hur menar du? Intressefaktor i omvänd proportion ....?
Om du menar att Mikael INTE är intresserad av att få höra VAD Kjaerstad berättade om när du lyssnade på honom,så har du nog missupppfattat hans kommentarer till ditt inlägg.
Jag tror mig förstå att han, liksom jag, undrar om du verkligen lyssnade den där gången i Köpenhamn - eftersom du inte har något Kjaerstadskt att förmedla.

Mårten (som liksom den manlige skådespelaren i Twilight, enligt din sambo, har CP)

Mikael sa...

Nä, det var inte så jag menade. Det jag menade var att kommentaren var ointressant, inte inlägget... Och inte blir det mer intressant att fortsätta diskutera den saken.

Själv är jag i alla fall glad över att ha prickat in inte mindre än tre Kjærstad-kvällar under samma vår (varav två på samma vecka)! Jag lyckades ta mig inte bara till Köpenhamn och till Forum för poesi och prosa i Göteborg, utan även till Partille Bokhandel dit herr Jan kom i torsdags. 1,5 timmes god diskussion med litt-vetaren Jonas Ingvarsson (som faktiskt introducerade mig för Kjærstad för några år sedan) - och frågor från publiken.

Och för att tillföra lite stoff till alltihop, så att kanske även Mårten hittar något att läsa, har jag nu fått reda på följande saker:
· att Jan fortfarande inte kommit på varför huvudpersonen i Rand mördar sina offer (han säger att det är en stor gåta för honom). Berättelsen bara kom till honom, under en känslomässigt mörk period när han var bosatt i Zimbabwe. Men på något sätt har det att göra med att morden startar berättelser och meningsskapande (men det är ju ganska uppenbart).
· att de där hjulen och spiralerna som Jan ritade med spritpenna i svt-dokumentären (går i repris på Kunskapskanalen nu i veckan!), för att illustrera hur berättelserna/kronologin i Wergeland-trilogin hänger ihop, egentligen är efterkonstruktioner. Det gäller i själva verket alla sådana övergripande strukturer eller mönster. Han börjar, sa han, med små berättelser, eller delar av berättelser. Först därefter knyts de ihop.
· att även idéerna om människans matris, fält och nät (som gett namn åt essäsamlingarna, och som på sätt och vis har samma roll som hjulet eller spiralen) är ett slags efterkonstruktioner. Först och främst, sa Kjærstad, ser han en människa som en stor mängd berättelser, och kanske fem-sex av dem är särskilt viktiga. På så sätt blir också de möjliga svaren på vad en människa är oändliga.

Mikael, a.k.a. brødrene Stalker

Anonym sa...

Tack Mikael för intressant information.
Jag har också lyssnat på Jan Kjaerstad några gånger. Min kommande avhandling handlar om hans författarskap.
Eftersom jag inte hade möjlighet att närvara i Köpenhammn, så var jag nyfiken på vad han berättade för den publik i vilken Calliope fanns med.
När J K härom året framträdde på Kulturhuset i Stockholm uppehöll han sig mycket kring temat: livet som en samling historier. Och om
att en god historia inte handlar om gott eller ont, utan om gott OCH ont.
Vidare funderade han i spännande kommentarer - apropå Förföraren/Erövraren/Upptäckaren -
om vilken historia i en människas liv som är den grundläggande

minns
Mårten

Calliope sa...

För att få det här ur världen en gång för alla: det är väl självklart att jag lyssnade på vad Jan hade att säga! Jag är inte så korkad att jag åker till Köpenhamn för att höra på en av mina favoritförfattare och sedan inte lyssnar till vad som sägs när jag väl sitter där. I Köpenhamn pratade han mestadels om sin senaste roman och eftersom den inte är utgiven på svenska ännu och jag därmed inte har läst den, valde jag att inte återge det som sades. Jag tänker återkomma till det när jag läst den.
Det är ett skäl. Det andra skälet var att jag faktiskt inte orkade sätta mig och skriva ett döseriöst inlägg - det gör man inte alltid. Mig veterligen har jag inte heller någon plikt att göra det; det är min blogg, jag har den för skojs skull och skriver därmed vad jag vill på den. Jag valde istället att skriva om upplevelsen som sådan av kvällen, men det tog tydligen hus i helvete :) Kul att kunna bidra.

Med det sagt: tack Micke för att vi fick höra lite om de andra besöken! Önskar att jag kunde ha varit där också. Börjar Jan känna igen dig eller hur går det?
Blev mycket överraskad av att höra att han inte har de övergripande strukturerna klara för sig från början. Det gör det hela nästan ännu mer imponerande eftersom de känns så otroligt genomtänkta. Tyckte också om att Rand fortfarande är något av ett mysterium även för författaren. På något sätt är det en sympatisk sak att ha en sådan inställning till sina berättelser.

Mikael sa...

Mårten, kul att höra att det är en avhandling om Jan på gång - säg till när den finns att läsa! :-) Jag förstår kritiken av inlägget (dvs inte kommentaren) här, men känner mig samtidigt böjd att försvara Calliopes rätt att inte vara maximalt "genomtänkt" hela tiden. Det finns ett slags missunnsam maskulin (?) akademikerjargong som går ut på att få alla runtomkring sig att framstå som sämre; mindre belästa, osmartare, oförtjänta av publicitet och eventuell framgång. Det kanske fyller ett syfte för vetenskapens framåtskridande och hypotesernas förädlande, men det får också folk att må dåligt och ibland, för att ta ett exempel som ligger mig själv nära, många (kvinnliga) studenter att välja bort vidare studier och forskning. Det är möjligen detta slags elitism som skrämmer bort åtskiliga läsare från tidskrifter, kultursidor och liknande, och får dem att välja bloggar och fanzine med en trevligare och mer tolerant ton istället. Calliope books är en av många bloggar med kanhända lägre genomsnittlig vetenskaplig ambitionsnivå och produktivitet, men också större läsglädje och -entusiasm.

Låt mig till sist tillägga två saker:
1) Jag vet alldeles för lite för att avgöra om Mårtens inlägg och attityd är ett uttryck för ovannämnda fenomen. Det är mest något jag har tyckt mig kunna observera och blivit lite trött på.
2) Jag är naturligtvis inte ute efter att censurera en mer ambitiös diskussionsart. Däremot tycker jag inte att det är skönt att det finns frizoner som är undantagna kraven på maximal produktivitet. Ibland är det okej att bara ha kul.

Anonym sa...

Hej Mikael, Calliope, Maria, Annika (och kanske någon mer) som, liksom jag, fascineras av Jan Kjaerstads författarskap.
Nej, jag tycker inte att det är fel att ha "kul", men jag blir ledsen när en författare som Jan Kjaerstad, som verkligen försöker i offentligheten att INTE vara privat (men personlig), INTE vara svårtillgängligt akademisk (men seriös)får en bloggrecension av ett framträdande i Köpenhamn, där han beskrivs mer som en popartist än som den reflekterande människa och författare som han är.
Mikael: Om cirka två år räknar jag med att min avh. är klar.
Mårten
P S tillCalliope:
Om jag lät sur i min kommentar, så ber jag om ursäkt. Kanske är jag överkänslig beroende på din nedsättande kommentar om min sjukdom (Celebres Pares) i ditt blogginlägg som handlar om vampyrböcker/filmer.

Calliope sa...

Mårten, jag ber om ursäkt om jag förolämpat dig - det var inte min mening. Men ta i så fall ut det på mig i rätt kommentarstråd och inte på Kjaerstad :)
Vänner nu?