01 mars, 2010

En Läckberg och en halv special, tack

Vad är det för likhet mellan Camilla Läckbergs böcker och en halv special köpt på korvkiosken runt hörnet?

Det kan tyckas som en taskig/konstig fråga, men parallellerna är fler än man i förstone kan tro. Minns jag inte alldeles fel, jämförde Läckberg också själv vid något tillfälle sitt författarskap vid nämnda maträtt. Jag tror att det kan ha varit i den bittra fejden med Leif GW där han liknade henne vid Nicke Lilltroll. Camilla menade att lika lite som all litteratur måste vara fiiin och svår, måste all mat vara avancerad. Ibland vill man bara ha en korv med mos, liksom. När jag nu under helgen läste Läckbergs Fyrvaktaren, kunde jag inte få korv-liknelsen ur huvudet. Det stämmer ju så bra:


Korv är snabb och enkel mat som de flesta äter någon gång. Fyrvaktaren är snabbt och enkelt genomläst. Många läser då och då någon av Läckbergs böcker.
Korv är inte alltid så nyttigt och kan innehålla allehanda avfallsprodukter. Fyrvaktaren är ingen högklassig litteratur och kan vid närmare läsning visa sig innehålla en hel del slagg.
Korv kan fungera bra när man inte orkar stå i köket länge. Läckberg kan fungera bra när man inte orkar läsa något tungt utan bara är ute efter enkel, effektiv underhållning.
Korv blir roligare med tillbehör i form av senap, ketchup och bröd. Läckberg blir roligare för läsarna om hon visar upp lite av sitt privatliv i media.
Korv kommer med många olika namn men känns ändå alltid kännas igen på formen. Läckbergs böcker börjar bli väldigt lika varandra men har olika titlar och omslag.
Korv är inget jag skulle vilja äta alltför ofta, men det kan vara gott ibland. Ibland är det skönt att inte behöva fundera så mycket utan bara tugga i sig texten.

Ergo: Fyrvaktaren var ingen revolutionerande upplevelse. Har man läst Läckbergs andra böcker, känner man igen allt. Ett tag funderade jag på om det till och med var så att jag hade läst Fyrvaktaren tidigare, men kom fram till att så inte var fallet. Med detta sagt fungerade den ändå alldeles utmärkt som underhållning en slö helg i soffan, med kaffe och arraksbollar på behändigt avstånd. Avslappningen var total och det var precis vad jag var ute efter. Mission accomplished.

Den som vill läsa en recension av Fyrvaktaren utan alla korvar kikar lämpligen här eller här . Eller här för en annorlunda men intressant läsning av Läckbergs böcker.

4 kommentarer:

Ramona Fransson sa...

Hej

Jag tycker att du ska ta och testa mina deckare. Det kanske blir mer som en kebab, en hamburgertallrik och en halv special, och med alla rätter ingår en Pucko!

Annika sa...

Ha ha, liknelsen med korv var helt underbar. Fyrvaktaren är i mitt tycke Läckbergs sämsta bok och nu börjar jag komma till en punkt där även jag börjar ledsna på att alla böcker följer samma mönster. Tyskungen är egentligen det enda undantaget annars kan man lätt konstatera att har man läst en så har man läst alla. Trist tycker jag!

Calliope sa...

Pucko! Det är nostalgi...

Av Läckbergs böcker är Isprinsessan och Tyskungen dem jag gillar - de känns mer genomarbetade än de övriga.

fullbokhylla sa...

Jag brukar likna både Läckberg och mer romantiskt betonad chicklitt vid mackedonken - man kan bli akutsugen på det, man har trevligt medan man äter/läser men det lämnar ingen mättnad.