10 november, 2009

Fjäril med alla rätt

Det har gått flera veckor sedan jag läste ut Jessica Kolterjahns Nattfjäril, men som ni säkert har märkt har jag varit knäpptyst om den här på bloggen. Lite underligt med tanke på att den var en av de böcker jag längtade efter allra mest ur höstutgivningen. Tystnaden beror helt enkelt på att jag inte har kunnat bestämma mig; ända sedan jag vände sista bladet har jag gått här och funderat på vad jag egentligen tyckte om den. Det vet jag fortfarande inte riktigt. Har aldrig varit med om en bok där jag haft så svårt att bestämma mig.

Det skumma i sammanhanget är nämligen att boken är bra. Därom råder det ingen tvekan. Kolterjahn har tagit en sann händelse - upptäckten av en död kvinna vid ett hotell i San Diego 1892 - och skrivit en både trovärdig och spännande roman om vad som skulle kunna ha hänt kvinnan. Det är välgjort, intelligent och snyggt. Dels följer vi kvinnan under dagarna som leder fram till hennes död, dels följer vi coronern Henry Stetson som får hand om fallet när hon dött. De två rösterna berättar varsin läskig historia och jag köper alltsammans (utom möjligen sättet de knyts ihop i slutet).

Så ond bråd död, sent 1800-tal, ruskiga omständigheter och kriminalitet - alltsammans hanterat av en stilsäker författare - allt borde vara upplagt för en Calliopefullträff. Ändå uteblir den. Jag läser och tänker objektivt att "det här var ju bra", men lyckas samtidigt inte få den där speciella känslan som infinner sig när man läser en riktigt bra roman. Jag kommer aldrig under skinnet på gestalterna, får aldrig det flyt i läsningen som gör att jag är där, med dem.

Så förlåt mig Jessica Kolterjahn. Du har utan tvekan skrivit en fantastisk roman (igen!). Det är mig det är fel på. Om det någonsin funnits anledning att använda den slitna frasen Det är inte du det är jag så är det nu. Allt är perfekt men av någon anledning klickar vi ändå inte.
***************************************************
Jessicas debut Ut ur skuggan gillade jag däremot oreserverat. Läs om den här. Titta också gärna in på hennes egen hemsida.
Missa inte heller den intervju som SVD har idag med Jessica om hur blygheten gjorde henne till författare.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag känner verkligen igen det där med att inte klicka med en bok. Den kan vara hur bra skriven som helst - i teorin - men den tar sig liksom aldrig in och blir sådär angelägen som en bok måste kännas för att vara riktigt riktigt bra.
Undrar varför det blir så?
Ibland tror jag att de tär brist på tajming, att man läser en bok vid "fel" tillfälle, när man inte kan ta till sig den på ett bra aätt.

Och hehe, jag använde också frasen "Det är inte du, det är jag" om en bok jag recenserade för bara några veckor sen... :)

Calliope sa...

Visst är det en mycket användbar fras..! Trist bara när man är tvungen att använda den. Jag tror definitivt att det kan handla om fel tajming i det här fallet. Kanske borde läsa om den någon annan gång?

jenny sa...

Kul att läsa din reaktion! Nattfjäril ligger även på min höstlista, så det ska bli intressant om den "klickar" för mig.Jag tyckte Ut ur skuggan var bra men inte så my mer, men vill ändå läsa hennes nya, då, som du säger, "ingredienserna" är ju så rätt...

Bokbabbel sa...

jag håller absolut med, nu läste jag just ut "Ut ur skuggan" (läste alltså "Nattfjäril" först) och debuten var ju underbar!

Calliope sa...

Mm, Ut ur skuggan kändes mer speciell/originell, tyckte jag. Det var framför allt stilen och språket jag föll för där. Det fanns inte riktigt på samma sätt i Nattfjäril.