Jag vet att jag utlovade en rapport från Bokmässan men jag tänker helt utan dåligt samvete bryta det löftet. Det var förvisso trevligt, men också hyfsat ospännande. Gammal och blasé som sagt - det krävs mer än Guillou & Marklund för att jag ska bli till mig. Jag håller tummarna för att de tänker ut ett roligare tema inför nästa år och hoppas att det dyker upp fler utländska (läs engelskspråkiga) författare då. Det är dem jag vill se.
Mässan förde ändå det goda med sig att jag fick upp ögonen för en bok jag helt missat, trots att vi haft den på hyllan i affären sedan i våras och sålt stora mängder: Åsa Linderborgs Mig äger ingen (är det inte en vacker titel, för övrigt?). Jag har trott att det var en trist och politiskt korrekt uppväxtskildring från metallarbetarland, men så jag fick ett gratisex som höll mig sysselsatt under hela tågresan hem. Och nu är jag omvänd. Jag stämmer helt in i alla hyllningar - det är en stålande bok. Rolig, sorlig, träffande, originell, intressant. Precis som en annan favorit, Ronny Ambjörnssons Mitt förnamn är Ronny, berättar den mycket levande om att växa upp i arbetarklassen för att sedan hamna i helt andra sammanhang. Eftersom jag själv kommer från ett arbetarhem känner jag igen mig, även om Åsas pappa var långt mer excentrisk och udda än någonsin mina föräldrar. Men ändå. Strålande! Den är värd allt beröm den fått. Och tro mig, man behöver absolut inte vara politiskt intresserad för att läsa den.
Och så bara för att visa mig från min mer personlighetsförvirrade sida ska jag tala om vad jag köpte också. Del tre i Charlaine Harris serie om Harper Connelly An Ice Cold Grave och Stephenie Meyers New Moon, del två i Twilight-serien. Väskan från mässan var således packad med socialrealism från 70-talets Västerås, ett medium samt några vampyrer. Man kan åtminstone inte anklaga mig för att vara enkelspårig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar