11 november, 2011

Eldvittnet Keplers bästa hittills

Stäng av telefonen, boka om alla möten, bunkra upp med mat och framför allt - var inte ensam hemma. Där har ni mina bästa tips om ni ska läsa Lars Keplers Eldvittnet. Den tredje delen i serien om Joona Linna är nämligen sjukt spännande, brutal, ruggig och totalt sträckläsningsframkallande. Det går liksom inte att göra så mycket annat än att läsa ut den på direkten. Och rädd blir man. Det finns scener här som ... ja, man blir rädd, helt enkelt. Särskilt om man som jag är klyftig nog att läsa den när sambon är bortrest och man sitter ensam i ett mörkt rum. Mycket osmart sak att göra.

Eldvittnet börjar på den ensligt belägna anstalten Birgittagården, där unga flickor med destruktivt beteende vårdas. En natt kommer ett panikslaget telefonsamtal från hemmet till en kuratorerna: nattpersonalen är försvunnen, det är blod överallt och i isoleringsrummet ligger en av de intagna flickorna mördad. Polisen riktar snart misstankarna mot en av de andra flickorna på hemmet - men var finns hon nu?

Eldvittnet är som sagt riktigt ruggig och stundtals extremt våldsam, så har man ont av sådant kanske man bör välja något annat. Men för alla andra - läs! Spännande, spännande, spännande! Definitivt Keplers bästa bok hittills, både vad gäller själva plotten och hur den berättas. Är framför allt imponerad av effektiviteten; det är pang på och högsta fart rakt igenom. Ett oerhört driv och inget lullull. Psykologin är kanske inte på topp alltid och porträtten av folks inre liv haltar en aning ibland. Detsamma gäller språket som knappast är poetiskt, utan mest bara ser till att få jobbet gjort. Men jag köper det ändå eftersom boken har så mycket annat som talar för den. Den är underhållande, helt enkelt. Och så slutar den med en cliffhanger som gör mig väldigt intresserad av att så snart som möjligt få läsa nästa del i serien... Må den komma snart!

Tack till Albert Bonniers förlag för läsex!
Andra som också har läst: Bokhora (Johanna, jag märkte aldrig att de viskade en massa? Däremot knarrade det fasligt ofta i allehanda golv!), GP, Annika Koldenius, Mettes pocketblogg, HD.
Läs även vad jag tyckte om Paganinikontraktet och Hypnotisören.

8 kommentarer:

Böckerx3/Metta sa...

Lyssnade på den första och gillade inte alls. Såg att alla tre kom som en e-bok nu idag, himla bra deal!

a-lo (the book pond) sa...

Jag som alltid är efter läser just nu Paganinikontraktet. Ser att du inte uppskattade den särskilt och jag har som du reflekterat över att samma scen beskrivs flera gånger ur olika perspektiv. Varför liksom? Men kommer inte ifrån att jag ändå tycker den är väldigt spännande, så ser plötsligt väldigt mycket fram emot Eldvittnet.

Jag återkommer om vad jag tyckte år 2013 eller nåt ;)

Calliope sa...

Aha, smart att slå ihop dem till en! Särskilt om det innebär lägre pris :)
Ser fram emot din rec av Eldvittnet, a-lo! När den än kommer.

Cecilia sa...

Vad skoj att den 3 får så här fina ord från dig, då ska jag längta lite extra efter pocketen (envisas med sådana..). Paganini tyckte jag var OK, men inte väldigt mycket mer, så bra de bryter den banan.

Catrin sa...

Jag läste Hypnotisören när den kom och trots att det nog var en bladvändare var jag mest irriterad. Det var så mycket i den som var irriterande, inte minst att unga snygga smarta tjejer föll för Hypnotisören som om han vore guds gåva till kvinnorna ----gaaaah - orkar inte med sånt. Plus att jag tyckte att den kändes som att den var tillkommen i all hast och att förafattarna inte litade på sina läsare - alltför mycket fick jag skrivet på näsan.

Så jag vet inte om jag en s törs pröva någon annan Kepler. Känns som slöseri med tid och energi, det finns ju så mycket annat som är BRA på riktigt. Lustigt nog gillar jag Andorihlarnas böcker annars - särskilt Alexandras.

Men nu blir jag ändå liten sugen, Calliope, för jag brukar ju faktiskt uppskatta de böcker som du rekommenderar.

Fru E sa...

Kärringen mot strömmen - det är jag! Jag tyckte inte alls den var lika bra som Hypnotisören, men bättre än Paganinikontraktet.

Calliope sa...

Någon måste ju vara det också, fru E ;)
Jag tycker att böckerna faktiskt är ganska olika sinsemellan, så vilken man gillar bäst beror nog mycket på vilken typ av deckare man föredrar.

Bokbabbel sa...

Härligt att höra att den är spännande och den bästa hittills! Pepp!