Boken jag läser för närvarande är Jan Kjaerstads Jag är bröderna Walker och den som följt bloggen vet att Jan är en av mina topp 5-författare. Nästan lite nervöst att ta sig an en helt ny, orörd roman. Hittills har jag läst en sisådär 150 sidor och är tyvärr bara måttligt förtjust - eller kanske inte ens det. Ska villigt erkänna att jag knappast hade fortsatt läsa om det inte hade varit Kjaerstad som skrivit. Men jag tycker mig se en liten ljusning från sidan 100 och framåt, så kanske är inte allt hopp ute. Åtekommer med mer utförlig rapport när jag är klar.
Tills dess kan ni göra som jag och drömma om våren, som ser ut att bli riktigt fin. Redan omedelbart på andra sidan nyår finns Sophie Kinsellas Flickan från tjugotalet och Katarina Wennstams Alfahannen; båda böcker som jag tänker mig att jag ska läsa när jag är ledig och hjärnan har semester. En dark horse i samma månad är Ali Shaws Flickan med glasfötter. Verkar spännande, men jag har inte hört något omdöme av någon pålitlig person som har läst. Känns som att den kan vara antingen skitbra eller total katastrof. Är för övrigt lite avundsjuk på Shaw som trots sin späda ålder (född -82) redan hunnit arbeta på fina Bodleian Library i Oxford. Hrmpf.
Januari har också en ny bok av Michel Faber, romanen Malkus testamente. Är något skeptisk för även om jag älskar The Crimson Petal and the White, är Faber ojämn och den här låter skum redan när man läser om den hos Brombergs.
Desto mer självskriva på måste läsa-listan är Johan Theorin och John Ajvide Lindqvist som båda kommer med nya böcker. Theorin ger ut Blodläge i april och Lindqvist Lilla stjärna i maj. Ser mycket fram emot båda och hoppas på spök, skräck och allehanda hemskheter.
Dessförinnan ska dock Anthony Bourke och John Rendalls dokumentär Vårt lejon Christian läsas. Den handlar om hur de båda vännerna spontanköper en livs levande lejonunge på Harrods i London (ja, det var ett tag sedan och NEJ det går inte att göra nu...) och sedan får lite problem när kissen växer upp och blir just ett lejon med allt vad det innebär. Till sist var de naturligtvis tvungna att återbörda Christian, som de döpt lejonet till, till Afrika. Det lustiga i sammanhanget är att Christian sedan känner igen dem och börjar kramas när de kommer och hälsar på honom - alltsammans finns att se på YouTube i olika varianter. Sök på "Christian the lion". Jag som tycker att en katt kan vara nog att ta hand om, ser med spänning fram emot att få läsa om någon som haft ett lejon. Mitt ovan nämnda problem med att hålla i både bok och te och katt bleknar när man ser bilder som den här:
Till sist måste jag bara tillägga att vårens bravo! går till Kabusa, som i mars ger ut första delen i Claude Izners serie om den mysterilösande bokhandlaren Victor Legris i 1800-talets Paris. Jag är ett stort fan av Victor och hoppas att översättningen ska få fler att inse hur bra böckerna om honom är. Första delen i serien heter Mordet i Eiffeltornet. Läs den eller hamna på min persona non grata-lista.
7 kommentarer:
Oups! Bäst att läsa genast alltså. Där vill man ju inte hamna.
Håller också på med Walker men är kanske 35 sidor in. Den är tung att hålla den där rackaren.
Jepp, det är bäst att du läser ögonaböj ;)
Och bröderna Walker är tung på alla sätt, både att hålla och läsa... men jag har läst en bit till nu och den tar sig faktiskt så det är nog ändå värt besväret!
Jag har just varit och kryssat för Flickan med glasfötter, Malkus testamente och Mordet i Eiffeltornet i bokkatalogen på lokaltidningen som jag skriver recensioner för! Jag håller med dig om de två förstnämnda. Det kan vara jokrar, men jag tar chansen. Andra böcker blev: Janet Frame: Mot ännu en sommar, Rabih Alameddine: Hakawati, Tatiana de Rosny: Bumerang och Shaun Tan: Ankomsten. Vad tror du om dem? Janet Frame tycker jag om så det blir spännande att läsa en hittills "okänd" bok av henne. Och Bumerang kommer från Sekwa och de har ju intressanta titlar. Hm, angåend Kjaerstad ska jag nog kanske undvika just den boken... Jag brukar ge upp efter 50 sidor, men förstår att om det är en favvo så vill man ju ge honom/henne en chans!
Ja, Walker är verkligen tung. Jag brukar inte rädas att släpa otympliga böcker i väskan (kanske därför ryggen pajade i höstas) men Walker är over the top-tung. Det blir ren soffläsning för den tror jag. Men då tar det ju å andra sidan sån tid! Kanske får jag införskaffa en särskild liten väska till Walker. Och en bokhållare för sängen.
Mm, Sekwa hade en hel del roligt hos sig till våren! Jag lär nog haka på där!
På tal om Ali Shaws bok så jag att den var med på korta listan för Costas Book Award. Kanske ett gott tecken? /Therese
Åh, jag blir lite orolig nu ang Kjaerstad...jag håller hans Kungen av Europa som ngt av det bästa(!) jag läst, så mina förväntningar på Walker är löjligt höga...
Men ibland sker ju inte läsundret förrän rätt långt in i hans böcker, så jag ser med tillförsikt fram emot din fortsatta rapportering Calliope!
Skicka en kommentar