Cool coyote och jobbigt attraktiv varulv

Jag är glad över att ha hittat en riktigt bra urban fantasy i serien om Mercy Thompson. Jag läste ut tredje boken, Iron Kissed, för ett par dagar sedan och nu är jag hooked på Adam. Adam är för de oinvigda en rysligt charmant och allmänt het varulv. Han bor granne med bilmekande walkern Mercy som serien handlar om. Den här gången hamnar Mercy i trubbel när hon blir ombedd att hjälpa till att reda ut vad som hänt i reservatet där älvorna bor. Några synnerligen brutala mord har inträffat och det gäller att få tag på den skyldige innan det är för sent. Älvor förresten, det låter lite väl gullligt. Briggs använder ordet fae och jag kan inte komma på något svenskt som passar. Det är inga gulliga små oknytt som sjunger eller vimsar runt med blommor som det handlar om, tvärtom är det rätt onda varelser som kan vara farliga om man inte aktar sig. Vad säger man om sådana? Oknytt? Nä... Förslag mottages tacksamt.

Hur som helst. Iron Kissed är definitivt spännande. Det är en bok som höjer hela serien ett snäpp ytterligare - den blir allvarligare, mörkare och mer intressant. På slutet blir det faktiskt obehagligt på riktigt när Mercy råkar ut för den hittills svåraste prövningen hon ställts inför. Berättelsen kryper under skinnet och det är inte bara på lek längre. Hon har förvisso varit illa ute förr, men den här gången känns värre att läsa om än de föregående. Ska inte avslöja vad som händer, men det är definitivt ett bevis på att Briggs är en bra författare. Jag rekommenderar definitivt serien till alla som gillar urban fantasy. Har ni läst Sookie Stackhouse-serien och Twilight och kanske Neil Gaiman och undrar vad ni ska ta härnäst så är böckerna om Mercy svaret. Första delen är Moon Called.

Och så var det det där med Adam. Han är ju fin alltså, måste bara säga det en gång till. Varulvar brukar inte vara min grej, men han är undantaget som bekräftar regeln. Lite territoriell kanske, men inte värre än att man kan stå ut med det. De där beskyddarinstinkterna är ju lite smålockande också emellanåt... Det är Edward-syndromet; egentligen skulle man få panik på en karl som uppförde sig sådär men ändå kan man inte låta bli att gilla dem. Mycket irriterande. Hm. Tja, nu ska jag sitta här och fundera på det en stund. Spring iväg och köp Moon Called om ni inte gjort det ännu. Då kommer ni att lagom ha hunnit läsa alla delarna innan nästa kommer i februari. Det blir väl bra?