26 november, 2008

God Save The Queen

Egentligen borde man förbereda sig genom att göra en bricka med gurksandwiches, en stor kanna te med citron och dessutom kanske ta på sig åtminstone ett plagg i tweed innan man börjar läsa Alan Bennetts Drottningen vänder blad. Bokens superbrittiska ton inbjuder till temaläsning. Jag satt på ett tåg och läste så gurksandwichen lyste med sin frånvaro, men boken fick mig ändå att längta efter ännu en Londonsemester.

Inte mer än 124 sidor lång är Drottningen vänder blad en lättläst liten sak. Handlingen är enkel; drottningens hundar sticker iväg under en promenad och får henne att upptäcka en buss som står parkerad vid slottet. Det är bokbussen och när hon väl klivit på tycker hon att det skulle kännas oartigt att kliva av utan att låna åtminstone en bok. Hon är ingen van läsare och det går lite segt, men drottningen tar sig igenom den lånade boken. Som läsning brukar göra, leder den henne vidare till nästa bok och därpå kommer ännu en och vips är hon fast. Läsingen är ren och skär lust för drottningen, som uppskattar den jämlikhet böckerna erbjuder läsaren. Anonym kan hon vandra över sidorna på samma villkor som alla andra och utan att bli igenkänd.

Men läsningen får också drottningen om inte att försumma sina andra plikter så åtminstone utföra dem på ett annorlunda sätt. Nu frågar hon inte längre sina undersåtar om förutsägbara saker som väder eller parkeringsmöjligheter när hon möter dem. Istället frågar hon dem vad de läser. Förvirring uppstår. Hovet uppmanar henne att genast sluta upp med läsningen, eller att i alla fall hålla den hemlig, för läsning kan uppfattas som snobbigt och exkluderande. Drottningen ska inte ha intressen, hon ska vara intresserad. Här börjar jag tänka på svenska kungafamiljen. Jag är född samma år som Victoria och är extremt glad att jag blev jag och inte Victoria när karma valde familj åt oss. Det skulle vara helvetet på jorden att inte få bestämma något själv utan bara le och se glad ut när man klipper det miljonte bandet till ännu en trist utställning och sedan dessutom tvingas spendera alla sina födelsedagar i folkdräkt lyssnande till gräddan av det sämsta Sverige har att erbjuda i musikväg. Horror!

Man skulle kunna anklaga Bennett för att köra låga trick - det är klart att en bok om läsningens förlösande kraft ha god chans att gå hem hos dem som redan läser mycket (och det är ju den gruppen som främst kommer att välja Bennetts bok). Den är inte heller så revolutionerande; det mesta som står i den angående läsningens förträfflighet har man hört förut. Men det är här det superbrittiska kommer in i bilden. Drottningen vänder blad är så genomtrevlig, så charmant och väluppfostrad att man inte kan låta bli att tycka om den. Med brittisk artighet kommer man långt. Det är inte kärnfysik men det är trevligt.

Min favvo när det kommer till böcker om läsning är annars Anne Fadimans Ex Libris. Ville bara upplysa om det, sådär apropå. Den är utgången på förlaget men finns säkert på ett bibliotek nära dig, eftersom den torde ha tilltalat en och annan bibliotekarie med inköpsansvar.

5 kommentarer:

Paula sa...

En bok om läsning som jag tyckte mycket om är "Hyssj!" av Jean-Marie Gourio. På svenska 1999 - W&W.

Aidaho sa...

lovely bennett, vad mer kan man säga. Jag tycker det är underbart det lilla stycket när drottningen frågar vad folk läser. För att inte riskera att en djupare diskussion ska inledas, blir de tillsagda att svara Trollope. Trollopes läsekrets blev plötsligt överrepresenterade av britter.

jag gillar annars Nick Hornbys litteraturkrönikor, samlade i the pholly** spree, någonting så.

Bokmania sa...

Låter som en trevlig liten bok :-)

PS. Gillar ditt stycke om att du är glad att inte vara prinsessan Victoria.Roligt skrivet.

Holly Hock sa...

Jag ska strax läsa "Drottningen..." så det var roligt att läsa ditt inlägg. Och som sagt, läsning leder ju vidare, bara ditt inlägg här ger ju tips om ytterligare en handfull böcker av intresse. Kan inte bli så värst mycket bättre! Jag har följt din blogg med stort nöje ett tag nu, får jag länka till den från min blogg? /Therese

Calliope sa...

Aidaho: Visst är Trollope-passagen rolig! Kändes både träffande och underfundig. Nick Hornbys bok heter "The Complete Pollysyllabic Spree".
Holly: tack! Länka så mycket du villl, det gör mig bara glad!