25 augusti, 2013

Insnöad på ett engelskt gods med spöken

Ända sedan Styggelsen ser jag alltid väldigt mycket fram emot varje ny bok av Amanda Hellberg. Så föga överraskande gav jag mig genast i kast med Snögloben, som är den fjärde delen i serien om Maja Grå.
Guldstjärna för snyggt omslag!
I Snögloben har Maja börjat arbeta i en specialistgrupp inom polisen, som vill använda hennes klärvojanta förmågor för att lösa brott. Redan första uppdraget blir en rejäl utmaning, då teamet kallas ut till ett magnifikt gods ute på landsbygden, där det just har varit bröllop. Men någon har under natten mördat brudgummen och samtidigt som teamet anländer till godset drar ett snöoväder in. Maja och poliserna blir insnöade på godset, tillsammans med mordoffret, bruden som hamnat i svår chock och inte är kontaktbar, samt de av gästerna som valt att övernatta. Gömmer sig mördaren bland dem?

Jag gillar verkligen den klaustrofobiska stämningen som Hellberg målar upp, och är omåttligt förtjust även i miljön. Engelsk landsbygd och stora mystiska gods - what's not to like, liksom? Det faktum att jag trots att jag läser boken utomhus, i strålande sol, känner vinterkänslan och snön torde skvallra om hur bra Hellberg är på att bygga upp stämningen. Snögloben är lättläst, med korta kapitel som hela tiden har ett starkt driv framåt.

Däremot är frågan om det inte går lite för snabbt, alltsammans. Det känns som om Hellberg lägger grunden till en mycket större plott och sedan bara skissartat löser den. Det finns mycket som bara nuddas vid, som man gärna hade velat veta mer om för att fullt ut förstå sammanhangen. Jag är inte säker på att jag riktigt förstår varför allt som sker i plotten egentligen hände? Spökfantast som jag är, hade jag gärna också sett att de övernaturliga inslagen hade fått mer utrymme, för det är ju de som gör att jag läser Maja Grå-böckerna. Vanliga deckare finns det tillräckligt gott om ändå. Så mer spök, tack! Och gärna längre bok, som ger saker och ting tid att utvecklas. Mer av allt, helt enkelt. Går det att önska till nästa gång?

Andra som också har läst: Bokhora, Skuggornas bibliotek, Enligt O, Booze'n'Books, TidningsIda.
Läs vad jag tyckt om de tidigare delarna i serien: Styggelsen, Döden på en blek häst, Tistelblomman.
Kika också in på Amanda Hellbergs egen blogg.  

2 kommentarer:

Metronyx sa...

Jag instämmer i att det går lite fort i uppbyggnaden av ploten. Hellberg är en bra och stämningsskapande författare, men i den här boken saknade jag lite av Majas egna liv, hennes funderingar på uppväxten. Kanske tyckte Hellberg att det är färdigutforskat, så nu ska vi fokusera på Jack och förklara honom. Jag önskar mig hundra sidor till. Boken hade tjänat på att "kompliceras" till lite. Alltså, boken är mysig och en bra julbok, men jag vill inte lista ut vem som mördar vem så fort, och jag vill hellre se mer intensitet mellan Maja och Jack utan att det blir sex som lim mellan dem. För ärligt talat har jag lite svårt att förstå varför Maja får epifanys om hur bra Jack är för henne? Missförstå mig inte, när han introducerades och i efterföljande boken kändes det ruggigt bra. Som jag säger, lite fler sidor hade lyft boken lite (med mer plotdevices såklart :D).

Linda sa...

Håller med! Gillar Hellbergs skräckelement väldigt mycket, men deckarhistorien slarvas tyvärr bort lite.