03 november, 2012

Slutet ... gott?

Jag brukar ju gå på om det där med bra inledningar - men när det kommer till Erin Kellys Grenar av gift måste jag faktiskt göra precis tvärtom. Det här är nämligen en bok som blir bättre och bättre ju närmare slutet man kommer. De sista sidorna och epilogen sitter som en smäck och öppnar en mörk, gapande avund under både huvudpersonen och läsaren. Synnerligen snyggt gjort av Erin Kelly!


Grenar av gift handlar om studenten Karen, den duktiga och skötsamma på gränsen till tråkiga flickan som är så redig att till och med hennes pappa uppmanar henne att släppa loss lite. "Upplev ditt livs sommar innan det blir för sent", säger han. När Karen av en slump sedan stöter på den karismatiska Biba, händer just det. Biba bor med sin bror Rex i ett stort, förfallet hus där en strid ström av mer eller mindre bohemiska människor passerar in och ut genom de ständigt öppna dörrarna. Karen faller handlöst för de båda föräldralösa syskonen och flyttar snart in tillsammans med dem. Needless to say, tar deras dekadenta, rödvinsdränkta och bekymmersfria sommar en ände med förskräckelse, när två personer dör. 

Att avslöja dödsfallen låter som en grotesk spoiler, men det är det inte. Grenar av gift berättas på ett sätt som gör att läsaren redan från början vet vad som har hänt. Spänningen ligger istället i att man inte vet exakt hur det hänt, eller hur det kommer att påverka Karen i nuet. Jag är fortfarande lite tveksam till om det här verkligen var bästa sättet att skriva historien på - jag hade nog föredragit ett mer traditionellt berättande där man inte redan visste hur det skulle gå - men slutet gör ända boken så pass stark att det funkar. Är nu klart nyfiken på att läsa mer; kanske både The Sick Rose från 2011 (hittar denna även under titeln The Dark Rose? förvirrad ...) och The Burning Air som kommer i början av nästa år. 

Tack till Damm förlag för rec ex!
Andra som också har läst: Hyllan, Bokhora, Boktoka, Det mörka tornet, Fru E, Bokbabbel

8 kommentarer:

Lingonhjärta sa...

Våga inte ens läsa det här inlägget nu förutom den första delen för har velat läsa den här i evigheters evigheter. Har den till och med sedan evigheters evigheter och vet inte varför jag aldrig får till det. Men snart så. Snart ska jag läsa den :D

Pixie sa...

För mig var definitivt slutet det bästa med boken. Har inte heller läst annat av henne så det är bra att jag påminns om att jag borde.

Mrs Book Pond sa...

Fick du också med dig den här från Bokmässan? Jag stod och höll den i handen idag senast eftersom jag fortfarande håller på att packa upp böcker efter flytten. Kanske dags att läsa nu också :)

Bokomaten.. sa...

Säger som Lingonhjärta, velat läsa den här i evigheters evigheter och har den stående på engelska i hyllan där hemma. Det här är dock en sådan där som inte "bara inte har blivit läst" utan som jag faktiskt sparat på för att läsa när jag känner att jag verkligen har tid till den. LÄste dock hyllans mindre nöjda rec och blev lite rädd att jag hajpat den för mycket..

Calliope sa...

Mrs Bookpond: jepp, den var en av goodiebag-böckerna från mässan.
Tveka inte att läsa den, ni som har den kvar, för den är bra - dock är den nog lätt att hajpa lite mycket p g a alla DHH-vibbar. Kelly lever inte riktigt upp till Tartt-standard, men det är det ju å andra sidan rätt få som gör så låt inte det avskräcka :)

Helena (Dark Places) sa...

Oooh, ny Erin Kelly nästa år, så trevligt! Jag tyckte oerhört mycket om The Poison Tree och blev påmind om såväl den där ständigt närvarande hemliga historien som Barbara Vines fantastiska A Fatal Inversion. Att jag själv tillbringade mycket tid i England sommaren 1997 spelade säkert också in. Däremot har jag av okänd anledning inte kommit till skott med The Sick Rose än, fast den stått i min bokhylla sedan den utkom härom året. Borde göra något åt det innan trean kommer. Har dock förstått på andra att The Sick Rose inte riktigt når upp till debuten.

Helena (Dark Places) sa...

Oooh, ny Erin Kelly nästa år, så trevligt! Jag tyckte oerhört mycket om The Poison Tree och blev påmind om såväl den där ständigt närvarande hemliga historien som Barbara Vines fantastiska A Fatal Inversion. Att jag själv tillbringade mycket tid i England sommaren 1997 spelade säkert också in. Däremot har jag av okänd anledning inte kommit till skott med The Sick Rose än, fast den stått i min bokhylla sedan den utkom härom året. Borde göra något åt det innan trean kommer. Har dock förstått på andra att The Sick Rose inte riktigt når upp till debuten.

Helena igen sa...

Oj, min dator hängde sig. Inte meningen att spamma. :)