04 mars, 2011

Home is where the heart is. Eller?

Hemkomster. Ett ord som oundvikligen bär med sig ett otal associationer och betydelser. Jag sitter just nu på ett tåg som ska ta mig till mitt barndomshem, och jag tänker på hemkomster. I litterär form, naturligtvis (vad annars?). Två av de senaste böckerna jag läst har nämligen handlat just om att komma hem, tillbaka till platsen där man växte upp.

Först var det utmärkta Gillian Flynn som i Sharp Objects skrev om hur journalisten Camille Preaker återvänder till sin hemstad för att rapportera om två bestialiska flickmord. Sedan var det Kristofer Ahlström som i debuten Bara någon att straffa skrev om hur en namnlös ung man återvänder hem till Fårö efter att hans mamma just har gått bort. Mannen ska dels vara med på begravningen, dels städa bort alla spår av familjens liv från den gård där släkten har bott i 150 år. (Ahlströms bok har rec dag nästa vecka, så mer om den då. Kan dock redan nu säga att den var riktigt bra!)

Och jag undrar - finns det några lyckliga litterära hemkomster? Det gör det säkert, men på min läslista lyser de med sin frånvaro. Jag har funderat en stund men kan inte komma på en enda glad berättelse om att återvända till sin barndoms stad. Det handlar alltid om främlingsskap, om uppdelningen mellan De Som Stannade Kvar och De Som Kom Undan. Oftast tillhör böckernas huvudpersoner den senare kategorin - och så även författarna, får man förmoda. Kanske beror avsaknaden av lyckliga hemkomstskildringar på att alla författare jag läser var ufo:n som unga, dömda till utanförskap och därmed benägna att snabbt flytta i väg och aldrig mer återvända?
Eller så är det helt enkelt mer spännande med olyckliga, skavande, oroande, obehagliga hemkomster där inget är som det ska vara. De blir bättre litteratur.
Vad tror ni? Har ni läst några lyckliga berättelser om att komma tillbaka till det som en gång var ens hem?

9 kommentarer:

Vixxtoria sa...

(Anne på Grönkulla är väl rätt glad att få komma hem till Avonlea?)

DameBoudicca sa...

Jag tänkte också på Anne på Grönkulla!

Helena (Dark Places) sa...

Det är väl just vemodet i hemvändarberättelser som är en del av lockelsen, tänker jag. Är själv barnsligt förtjust i hemvändartematiken, kanske mycket på grund av att jag är uppvuxen i en storstadsregion och egentligen aldrig riktigt lämnat min hemort. Om jag måste välja föredrar jag nog faktiskt hemvändarfilmer framför dito böcker: det där bitterljuva, skakande, dubbla, nostalgiska gör sig väldigt bra på film. "Beautiful Girls", t ex, fantastiskt sevärd och fin med ett sjukt bra soundtrack (och en pytteliten och jättegullig liten Natalie Portman som grannunge!). Men nu blir jag sugen på att läsa fler böcker på temat. Fast jag HAR läst rätt många, inser jag. "Sharp Objects" är, inbillar jag mig, tämligen oslåbar vad gäller svärta i hemvändarskildringar men jag minns att jag tyckte mycket om Katja Timgrens "Ingenting har hänt" också, har du läst den? "Buffalo Lockjaw" av Greg Ames blev jag hemskt förtjust i också. Där finns faktiskt mycket av den stämning jag letar efter i riktigt bra hemvändarfilmer.

"Bara någon att straffa" läste jag en positiv recension om i Amelia nyss. Tänkte att det är något att kolla upp och så styrde jag kosan hit och läste om boken för andra gången på en timme. Lustigt! Gotland som litterärt motiv har ju slarvats bort i otaliga deckare - jag tittar på er, Mari Jungstedt och Anna Jansson! - så det vore intressant att läsa en roman som tar vara på de unika, karga miljöerna. Tyckte du att Ahlström lyckades med det?

(Ursäkta monsterkommentaren!)

Linn sa...

Det var svårt att komma på lyckliga hemvändarhistorier i bokform, det verkar enklare att göra på film. Jag kommer i a f på Visst finns det gudar i Alabama av Joshilyn Jackson, där huvudpersonen kämpar emot och har problem men till slut landar på föter i Alabama (älskar den amerikanska södern som litterär miljö).

Och vad sugen jag blir på Fårö-boken! Som utflyttad gotläning skulle jag älska att läsa om min hemmiljö, men som Helena helt riktigt påpekar har Gotland mest figurerat i ganska dåliga deckare, vilket är synd, man borde kunna göra något riktigt bra av det men så blir det bara tråkiga mord och naturporr.

(Och nu har jag också skrivit en monsterkommentar)

Kamilla sa...

Jag tänker direkt på de gamla grekerna och Odysséen, det handlar ju om ett resande och en hemkomst.

Calliope sa...

Anne på Grönkulla tänkte jag inte ens på, men ni har en poäng där, Vixx & Dame B :) Bra tänkt!

Helena & Linn: Gotland/Fårö är ju väldigt närvarande i Ahlströms bok, men samtidigt är det inte så specifikt - det är mer av en allmän landsbygdsmiljö som skulle kunna vara lite varsomhelst i Sverige. Det han beskriver skulle kunna ha hänt på många ställen. Så läser man honom för att få Gotland blir man kanske lite besviken, men boken/berättelsen som sådan är mkt bra!

evalinn sa...

Nej, jag kommer faktiskt inte heller på nån...

Ann-Sofie (OOOF bok) sa...

Kommer inte på någon bra gladslutare. Det är ju som du säger säreget. Ett visst vemod måste ju finnas med, någon har ju trots allt haft en avsikt med att lämna. Men om vi nu ialla fall är inne på ämnet så tipsar jag dig om Boys av Anna Ringberg.

Calliope sa...

Aha! Boys har jag fingrat på på Pocketshop men inte köpt. Nu blir jag lite sugen...