Dirt roads som leder rakt ut i ingenstans, skallerormar som hittas i brevlådor, sausage biscuits som äts på flottiga diners, vapen som hanteras av unga dammiga män och äldre dito, igenbommade butiker och stilla vattendrag där lik plötsligt flyter upp - i Tom Franklins Mississippi är vi verkligen djupt ner i den amerikanska södern, med allt vad det innebär. Det är varmt, svettigt, släpigt och våldsamt. Ganska oemotståndligt, med andra ord. Åtminstone i bokform.
I centrum för Tom Franklins Crooked Letter, Crooked Letter står Silas och Larry, polis respektive outcast i den lilla staden Chabot. En ung flicka har försvunnit, och allas misstankar riktas mot Larry eftersom han redan varit misstänkt för ett liknande fall, för länge sedan. Det löstes aldrig, men i bybornas ögon var Larry skyldig. Scary Larry, kallar de honom. När det nya försvinnandet sker, hamnar Larry åter i fokus. Men vad var det egentligen som hände den där mörka kvällen för så många år sedan?
Crooked Letter, Crooked Letter utspelas till lika stor del i det förflutna som i nuet. Både Larry och Silas visar sig bära på hemligheter, och är inte alls de personer man i förstone tror. Även om det finns både mord och annat i boken, är den inte att betrakta som en deckare; tvärtom är den en av de de där böckerna som faktiskt gör skäl för beteckningen kriminalroman.
Jag hade av någon anledning fått för mig att den skulle vara en mer klassisk deckare, och blev därför lite konfunderad. En smula otålig också - Franklin berättar sin historia lååååångsamt, och just nu hade jag kanske hellre läst något mer lite mer action. Men det felet ligger hos mig och ska inte hållas emot Franklin. För den som söker en stämningsfull (och stundtals ganska läskig) bild av amerikanska södern, eller en välskriven berättelse om två udda män, är Franklins bok perfekt.
Andra som också har läst: Dark Places, Bokbabbel, boktok73, Annika (aklb),
3 kommentarer:
Försöker pracka den här på Bokstävlarna som jag tror skulle gilla bara hon skulle se förbi att den i viss mån kan klassas som en thriller. Den är ju bara bra liksom :)
Mm, jag tror att man nog ska släppa det där med att den har thrillerinslag - det är inte det viktiga i sammanhanget. Det är mer en roman. Så läs, Bokstävlarna, läs!
Måste läsa den!
Skicka en kommentar