13 juni, 2009

En hund, en dinosaurie, en katt

En bok om Björn Ranelid, en bok om Björn Ranelids hund tillsammans med andra författarhundar samt en ovanligt stor mängd böcker som får en att känna att liket lever/dinosaurerna har återuppstått/PRO har möte (välj själv lämplig metafor) - det är vad jag kommer ihåg efter en första genombläddring av Svensk Bokhandels nyutkomna höstboksnummer. Tog med mig den hem från jobbet i ösregnet igår, väl insvept i dubbla plastpåsar för att förhindra att den förvandlades till pappersmassa.

En något mer noggrann genombläddring idag visar att mitt förstaintryck från igår inte var helt fel. Ranelid är i ropet och så även hundarna. Dessutom kunde jag nöjt konstatera att det var som jag hoppats - Jan Kjaerstads Jag är bröderna Walker kommer i svensk översättning i oktober. Tyvärr verkar det inte som att han kommer till mässan i Göteborg, åtminstone har jag inte hittat honom i programmet ännu. Synd!

Bortsett från de titlarna jag redan visste skulle dyka upp, är det dock lite tunnsått på romanfronten. Inget att gå i taket över, direkt. Snarare är känslan av deja vù stark när jag bläddrar vidare. Många annonser skulle kunna vara hämtade från vilket år som helst; det är samma författare som kommer om och om igen med ungefär samma böcker. Bokserier kan vara kul, men de gör sannerligen inget för spänningen i katalogerna.

Dessutom är det som konstaterat ovanligt många av "de stora" som kommer med "nya", "efterlängtade" böcker. Jag skriver ""x3, för jag är tveksam till om det verkligen är värt att hetsa upp sig över dem. Är det verkligen någon som har bett om vare sig Kurt Wallanders återkomst eller Jan Guillous memoarer? Kanske inte. Möjligen någon med lite bristande fantasi och tråkig smak. Samma person kan i så fall öven glädja sig åt Dan Browns Da Vincikodsuppföljare Den förlorade symbolen och Klas Östergrens Den sista cigarretten. Själv känner jag snarast att den typen av böcker inte kommer bli aktuella för mig förrän den dag jag får sömnproblem men inte vill äta tabletter. Då ska jag möjligen överväga att läsa dem, men inte förr.

Roligare är i så fall att det kommer en hel liten bok med Simon's cat. Har ni inte sett honom, kolla här. (Eftersom den är en katt, vägrade den att klistra in sig, så ni får gå dit själva...) Den ska jag ha! Den är så lik någon jag känner...

6 kommentarer:

Rebecca sa...

Men du. Nu tycker jag att du är lite väl negativ. Även om jag håller med dig lite. Ok, vi behöver inga fler böcker med fyrar på utsidan! Läckberg, give it a rest!
Däremot tycker jag att jag hittade ganska många guldkorn. Här är mina tips:
120, rue de la Gare av Leo Malet s. 146
Natttåg till Lissabon av Pascal Morcier s. 173
Den gode tjuven av Hannah Tinti s. 173
Nattfjäril av Jessica Kolterjahn s.192
Bunny Munros död av Nick Cave s. 193
Jag var en arier av Tony Samuelsson s. 216
Stengudarna av Jeanette Winterson s. 218
Någon i din sägn av Andreas Roman s. 306
Släktet av Guillermo del Toro s. 324
Slutspelat av Lena Andersson s. 372

Och ny av Hans Koppel o Jonas Karlsson. Kom igen nu!

Calliope sa...

Det var inte meningen att låta enbart doom and gloom. Jag vet att det kommer en del att glädjas åt också. Jag har skrivit en del om vad som är på gång tidigare, t ex här: http://calliope-books.blogspot.com/2009/05/hostfint-redan-nu.html

Anonym sa...

Är du verkligen inte nyfiken på en ny bok av
Östergren?
Svårt att förstå för mig som tycker att han är en av Sveriges bästa novellister.
Vad är det du inte uppskattar i hans prosakonst?

Marie sa...

Du kan glede deg til Jeg er brødrene Walker. Den er utrolig bra:)

Calliope sa...

Marie: det var otroligt kul att höra! Ser ännu mer fram mot den nu!

Och vad gäller Östergren, tja jag tycker helt enkelt att han är tråkig. Så enkelt är det.

Anonym sa...

Hsr du läst t ex "Med stövlarna på" (Klas Östergren)?
Novellen - novelletten - "Med blottat huvud" ingår i den - liksom "Röd jul" och ytterligare två kortnoveller som lämpar sig ypperligt för högläsning.
Här finns elände, storhet, kval och förjusning (som hos romantikern Thorild).
Novelletterna griper tag i varandra och påverkar och förändrar varandra.
Jag tycker att Östergrens mångbottnade prosastil
har så mycket gemensamt med Hjalmar Söderbergs. (Ja, med Sandemoses också, men det kan man ju inte alltid tjata om.)
Visst för Klas Östergren en dialog med melankolikern fråm förrförra sekelskiftet!
Tycker Calliope att också Hjalmar Söderberg är tråkig?
Vad har du läst av Klas Östergren?
Tycker du att hans filmmanus också är "tråkiga"?????
Kan du inte förklara för mig - på vad sätt skriver författaren Östergren tråkigt?
Jag tycker (liksom t ex Jonas Thente) att Klas Östergren är en av Sveriges intressantaste nutida författare - så jag skulle behöva en förklaring för att kunna förstå hur du bedömer hans prosakonst.