Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen flickan med snö i håret. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen flickan med snö i håret. Sortera efter datum Visa alla inlägg

11 september, 2011

Otippat och bra, bara sådär

Jag gillar verkligen när man helt otippat stöter på en för en själv okänd bok, börjar läsa och gillar rejält! Det händer alldeles för sällan, framför allt på grund av att jag oftast har så många idéer om vad det är jag sätter mig ner för att läsa på förhand. Det är ytterst sällan som jag bara plockar åt mig en bok som jag inte vet något om sedan innan.

Men - nu hände det. Det var en av de där sällsynta gångerna. Ninni Schulmans debut Flickan med snö i håret fick följa med hem, enbart för att jag tyckte att den lät spännande när jag kikade på baksidan. Den visade sig vara en alldeles utmärkt, stundtals riktigt spännande deckare. Inget superoriginellt varken till handling eller utförande, utan bara vanligt bra, sådär på ett okomplicerat vis. Jag hade den som kvällsläsning ett par dagar och den fick mig att släcka lampan senare än förnuftet sade åt mig att göra. Den var definitivt i klass med (och över, i vissa fall) de andra stora, nu aktuella svenska deckarna. Känns lovande, med tanke på att det är en debut!

Ninni Schulman har en egen blogg, där man bland annat kan läsa att hon i detta nu jobbar med en bok nummer två. Även om jag nu då kommer att ta tag i den med en hel del av de där förväntningarna som jag nämnde förut, ser jag fram emot den.

Andra som också har läst: Bokhora, Fiktiviteter, Bokbiten, Hyllan.

18 januari, 2012

Det brinner i Hagfors

Gillar du att läsa deckare? Har du redan läst alla böcker av Camilla Läckberg, Åsa Larsson, Kristina Ohlsson, Mons Kallentoft och de andra?
Då ska du testa Ninni Schulman. Jag gillade hennes debut, Flickan med snö i håret - den snubblade jag av en slump över på biblioteket förra året. "Bra, sådär på ett okomplicerat vis", skrev jag då. Och vidare: "Jag hade den som kvällsläsning ett par dagar och den fick mig att släcka lampan senare än förnuftet sade åt mig att göra".


Detsamma gäller Schulmans nya som just kommit ut. Pojken som slutade gråta håller mig vaken lite väl länge ett par kvällar. Schulman skriver enkelt och lättläst med ett starkt driv i texten. Jag gillar karaktärerna, som känns vardagliga utan att bli tråkiga.

Och plotten - ja, den är ganska obehaglig. En villa brinner ner i den lilla staden Hagfors, och en kvinna omkommer i branden. Snart brinner det på nytt, och polisen börjar misstänka att en pyroman är i farten. Schulman skriver spännande och polisjakten är dramatisk, samtidigt som alltsammans känns trovärdigt för att utspela sig i en svensk småstad. Mycket bra!

Nu ser jag fram emot nästa bok i serien (för jag hoppas och tror att det blir en sådan?), för jag vill hemskt gärna veta vad som händer med både Christer och Magdalena. Mycket saker på slutet som jag är angelägen om att snarast få veta mer om ...

Tack till Forum för rec ex!