27 februari, 2013

Blekt kopierade magiker


Hörni, vi måste prata lite om Lev Grossmans Magikerna. Jag har läst 100 sidor och hittills är den mest bara ... tråkig? Har jag helt missförstått - jag trodde ju att den skulle vara bra?
Jag gillar upplägget och hur den spelar på klassikerna i genren, men jag stör mig på språket (här ska tilläggas att jag läser den på svenska, och att det därför kan hända att det är översättningen som är problemet - har inte jämfört sv/eng), jag har svårt att uppbåda något intresse för karaktärerna och kan omöjligen komma ifrån känslan att det jag läser är en tämligen blek kopia av något annat, något som redan har gjorts bättre i original. Naturligtvis spökar både Harry Potter & Narnia, men det finns ju flera böcker som klarar av att ha paralleller utan att kännas kopia. Magikerna gör det inte.
Så nu undrar jag om jag ska fortsätta kämpa vidare med den? Vad säger ni som har läst, blir den bättre?

7 kommentarer:

Anna sa...

Jag tyckte faktiskt inte heller att den var så där jättemärkvärdig. Och inte kan jag påstå att den blev bättre trots att jag tog mig igenom den.

Metronyx sa...

Hm, min kompis försöker med den nu och tycker jag ska testa den efter henne. Min policy är -femtio sidor and that's it. Så lite tid....så många böcker. Varför plåga sig igenom en bok?

Calliope sa...

Nu har jag lagt den åt sidan - livet är för kort för böcker man bara tycker sådär om :D
Tack för input!

tinastar sa...

Nej, den blir inte bättre. Tvärtom.

tinastar sa...

Så här skrev jag om boken i min blogg:
Nej, nej, nej. Magikerna av Lev Grossman var verkligen ingen hit. Inte ett dugg magisk. Jodå, den var visserligen full av fantasyinslag (herregud, vilka löjliga figurer det fanns i landet Fillory), men där fanns ingen spänning, inga karaktärer med någon slags djup, och den magi det handlade om kändes slumpartad och utan någon som helst mening.
Jag bryr mig verkligen inte alls om huvudpersonen Quentin blir dödad av en stor gräshoppa med pilbåge i nästa bok; så mycket känsla fick jag för honom.
Konstigt nog har den här boken fått massor av bra kritik (åtminstone får jag den uppfattningen när jag letar lite på nätet – och när jag läser på bokens omslag… men det sistnämnda ska jag nog inte bry mig så mycket om).
Jo, den berömda smaken är ju delad…

Calliope sa...

Ja, smaken är definitivt delad - synd att Magikerna inte var min kopp te :)

Helena (Fiktiviteter) sa...

Jag fastnade aldrig heller för den, läste ut men tyckte aldrig att den lyfte riktigt. Kanske beroende på llt för högt ställda förväntningar, pga svensk översättning eller helt enkelt för att det inte var min sorts bok...