07 januari, 2011

Tentakler, sprit och skräckel

Om det är meningen att en bok i genren skräck ska få läsaren att känna sig extremt illa till mods, då har Anders Fager lyckats alldeles utmärkt väl med sin novellsamling Svenska kulter. Jag läser, förundras och blir efter en stund nästan lite deprimerad. Ett krypande obehag smyger sig på, en känsla av att något verkligen inte står rätt till. Jag konstaterar att det beror på det jag just har läst i boken, funderar på att sluta läsa, men kan inte. Jag måste läsa vidare.

Svenska kulter är skräckel = skräck med starka äckel-/splattereffekter. Inga subtila antydningar här inte, nejnej. Det är inälvor som rivs ut, huvuden som slits av och blod som skvätter. Inget för den äckelmagade, alltså. Jag måste också medge att jag är lite förvånad över att Svenska kulter kommer ut på Månpocket; den känns mer underground än så. Lite för udda, jämfört med vad åtminstone jag förväntar mig att hitta med Månpockets logga på. Tror att en och annan, intet ont anande pocketkund kommer att plocka upp den och få en grotesk chock. Om inte av skräcklet, så av de stundtals mycket... tja, vad ska jag säga... framträdande sexscenerna. Därmed inte sagt att det är fel av Månpocket att ge ut den, tvärtom är det trevligt att de ger något som inte är så mainstream chansen.

I Svenska kulter finns också starka Lovecraft-vibbar med tentakelvarelser, hybridmänniskor och folk som ber till Yog-Sothoth. Samtidigt är de flesta novellerna fast förankrade i vardagen; det börjar ofta helt normalt och sedan svischar det förbi någon liten obetydlig detalj som får en att stanna upp, läsa om och inse att allt är så långt ifrån vardag det kan bli. Monstren finns definitivt mitt ibland oss. Om inte under sängen så i lägenheten bredvid.

Allra bäst tycker jag om novellen "Mormors resa". Helskum, suggestiv och rent ut sagt skitläskig. Jag skulle väldigt gärna vilja läsa mer om de där varelserna som far genom halva Europa i en skåpbil för att hämta hem det där de kallar mormor. Föreningen Catahya utsåg i slutet av förra året "Mormors resa" till vinnare i Årets novellpris 2010. Motiveringen löd: "Mormors resa" är en originell och överraskande skräcknovell om två bröder som reser genom Europa för att hämta hem mormor till resten av familjen. Med ett intensivt språk plockar Anders Fager långsamt isär fasaden och det som började som en liten otäck reva i verkligheten har till slut växt till en avgrund." En bra beskrivning!

I vår blir det mer skräck: i mars släpps Samlade svenska kulter hos Wahlström & Widstrand.
Tills dess, passa på att läsa Bokhoras måndagsmöte med Anders Fager. Var rädd, John Ajvide Lindqvist, var mycket rädd skrev Helena i sin recension.

3 kommentarer:

boktagen sa...

Den verkar mycket intressant och annorlunda.

Jag har nyligen startat en egen bokblogg och jag undrar om jag kan få länka till dig. Har läst din blogg i ett antal år och tycker att den är helt formidabel. Du kan ju titta in på min sida om du vill.

Calliope sa...

Självklart får du länka! Jag kikar in hos dig också :)

Ela sa...

Svenska Kulter är galet bra. Man blir varken lycklig eller bra till mods av att läsa novellerna, snarare är det som att ha en vag aning om att det kliar någonstans på kroppen, men inte kunna säga exakt var. Allt skaver och oroar.