11 januari, 2009

Mycket prat och lite mord

Nej, nu får det vara nog. Jag har börjat inte mindre än tre gånger på Mörkrets väg av Michael Cox men bara kommit ett tjugotal sidor innan jag tröttnat. Det börjar lovande; boken är snygg och borde enligt all logik tilltala mig eftersom den handlar om en mystisk mördare i London 1854. Inledningsmeningen är bra:"Efter att ha tagit livet av den rödhårige gick jag till Quinn's och intog en ostronsupé." Låter spännande.

Men intresset dör snabbt efter det inledande mordet. För gud som Cox tjatar! Bla, bla, bla. Jag får samma känsla som när jag hör Grandpa Simpsons "We had an onion in our belt..." Det bara fortsätter och fortsätter, utan mål eller mening. På baksidan av boken läser jag att Cox hade planerat att skriva romanen i trettio år men inte kom sig för förrän han drabbades av cancer som påverkade hans syn. Kanske ligger förklaringen där; har man funderat i trettio år utan att skriva den har man förmodligen tänkt lite i överkant. Berättelsen blir så överlastad att det som från början var spännande bara glöms bort i den enorma mängd ord som väller över läsaren. Michael Cox får därför ursäkta; nu åker han ned i påsen märkt bortskänkes. Hej då.

5 kommentarer:

Noémi sa...

Jag lyckades inte heller ta mig igenom den, fastän jag hann komma en bra bit. Precis som du sa: den är snygg, den inledande meningen är bra, och så London och 1800-tal... men.. nä. Och så blev jag förvånad över det förordet skrev: oförblommerad sexualitet och våld tror jag att det stod? Jag märkte inte så mycket sådant..

Annika sa...

Inte heller jag lyckades ta mig igenom mer än första kapitlet..så ni är inte ensamma i er besvikelse över den här romanen! Min dom över den blir mycket skrammel, liten tunna eller hur nu ordspråket går :)

Boktoka sa...

Hm. Jag läste den och tyckte mycket om den, även om det är svårt att säga vad det var för sorts bok. Inte renodlad deckare, inte thriller, inte en vanlig roman, men däremot med inslag av allt detta. Och så en soggig grå känsla, lätt klaustrofogisk kafkauppgivenhet.

Betyg 4 fick den av mig. Men det gäller nog att inte ha för starka förväntninga av exv deckare för då väntar man på något som inte kommer.

Ylva sa...

Jag har hört och läst liknande omdömen tidigare, vilket gjort att jag visserligen har boken i min hylla men har inte gjort mer än att bläddra lite i den. Tråkigt, när den verkade så lovande.

Calliope sa...

Kanske hade jag fel förväntningar, jag vet inte. Men vi kan ju klart konstatera att smaken är olika :) Tur!