16 juli, 2014

Förtjusande magiskt

Nu har jag ju inte sommarlov, men OM jag hade haft det, hade det här varit den perfekta boken att börja det med. The Ocean at the End of the Lane är typiskt Gaiman-magisk och precis lagom spännande för att läsas med ficklampan tänd under täcket. Ett förtrollat barndomsäventyr som både är roligt och sorgligt och samtidigt får en lite dovare ton av att det är en vuxen som minns tillbaka. Eller minns och minns ... det där med minnet kanske inte alltid är så pålitligt?


The Ocean at the End of the Lane är egentligen inte varken superoriginell eller så avancerad i sin plot, men är ändå mycket bra. Jag grämer mig lite över att det exemplar jag läste bara var lånat på biblioteket, för här fanns många meningar jag skulle ha velat stryka under och ha kvar, flera av dem handlade om hur det var att vara det där lilla udda barnet som helst bara satt i ett hörn och läste medan alla andra lekte runt ... Onödigt att säga att igenkänningsfaktorn var skyhög.
"I lived in books more than I lived anywere else. (...) I lay on the bed and lost myself in stories. I liked that. Books were safer than other people anyway."

5 kommentarer:

Lena och Tommy sa...

Den här måste jag verkligen läsa. Den verkar så otroligt bra.

Calliope sa...

Ja, läs den! Tror knappast du kommer bli besviken!

Lingonhjärta sa...

Läser faktiskt om den här igen :D Helt klart värd sin omläsning!

Mrs E sa...

Har precis läst den och gillade väldigt mycket!

Johan Fundin sa...

Neil Gaiman är en fantastisk författare. Han är en visionär, har någonting eget, en egen litterär röst, bidrar till utvecklingen av romanspråket. THE OCEAN AT THE END OF THE LANE visar en Gaiman i toppform. Favoriter? Jag gissar att mina Gaiman-favoriter är AMERICAN GODS och NEVERWHERE.