04 maj, 2010

Kasst, Pocketklubben, kasst!

Idag blev jag uppringd av en representant från Pocketklubben. Hon hälsade glatt och undrade om hon fick ställa två bokrelaterade frågor till en undersökning de höll på med. Javisst, tyckte jag och svarade snällt på hur ofta jag läser böcker (flickan lät en smula orolig när jag svarade på det) och vilka genrer jag föredrar. Som tack för att jag svarat ville de skicka en gratis pocketbok. Ok, sade jag och tänkte lägga på. "Men innan du lägger på vill jag bara veta om du har en emailadress som vi kan få?" undrade hon försynt, "för att skicka dig erbjudanden som du kan vara intresserad av". Jag gav henne adressen och hon tackade artigt, samt sade lite i förbifarten att "och i mailet klickar du bara nej om du inte vill ha böckerna".

Ursäkta?

Jag frågade om hon alltså menade att jag hade gått med i deras bokklubb nu. Hon undvek frågan och pratade glatt på om hur smidigt och käckt det var att få erbjudanden direkt i mailen. Jag frågade - 4 (!) gånger - om det var så att man aktivt var tvungen att tacka nej för att inte helt plötsligt behöva få hem en massa saker man inte vill ha. Hon fortsatte slingra sig och först femte gången jag ställde frågan svarade hon lite förläget ja.
Tack och hej, sade jag.

Alltsammans var med andra ord inte alls någon undersökning, utan bara ett sätt för Pocketklubben att värva nya medlemmar. Bu, säger jag. Otroligt kasst sätt att göra det på. Tycker Pocketklubben att deras eget erbjudande är så dåligt att de måste lura folk att gå med på det? Om inte, varför använder man i så fall en taktik där erbjudandet maskeras så till den milda grad att kunden knappt ens förstår att det är ett erbjudande man har gått med på?
Att bokklubbarna till stor del lever på systemet med negativ option (alltså att man måste tacka nej för att inte få varan), är inget nytt. Men vanligtvis brukar det vara en smula ärligare än det här. Kasst, Pocketklubben, kasst. Hade ni bara frågat rakt och tydligt, hade jag kanske till och med varit intresserad, men nu blidde jag alldeles anti.

I sammanhanget kan jag också rekommendera alla att gå med i det utmärkta NIX-registret. Spärra din telefon där och du slipper alla samtal från telefonförsäljare. Extremt skönt! Det visade sig att vårt nummer av misstag inte längre var spärrat eftersom vi hade glömt att förnya spärren - och se vad som händer då...

11 kommentarer:

Maria sa...

Pinsamt dåligt.

Bokomaten.. sa...

Gud, det är inte sant... man skäms ju å deras vägnar.. Tycker för övrigt att ALLA klubbar som har som policy att man måste tacka aktivt nej varje månad för att inte stå där med en räkning i handen, ja, de borde bojkottas. Eller förbjudas. Tjejen var ju säkert också bara en från något telefonbolag anställd säljare som fått order om hur hon ska göra. Tycker synd om de som tvingas pracka sådant på folk.

nilla|utanpunkt sa...

Riktigt pinsamt å deras vägnar. Antagligen har de underbetalda, unga säljare som ringer runt på provision och tar till mer och mer desperata metoder.

Hellre barfota än boklös sa...

Riktigt dåligt. Har varit med om det tricket förut, fast inte från Pocketklubben, men ett annat bokrelaterat företag som pysslar med dörrknackning. Man blir så trött...

Catrin sa...

DÅLIGT! Och så blir jag extra ledsen av att läsa att det gäller böcker. HAde inte blivit ett dugg förvånad om det var telefonabonnemang.

MariaH sa...

låter som det är läge för en anmälan till konsumentverket?
För övrigt är Nix guld! Är även med i nix-adress

violen sa...

Men så vansinnigt dåligt gjort! Tur du stod på dig ordentligt.
Vi har också NIX och det innebär att de enda samtal vi får kommer från tidningar som jag har pippi på att ta tre nr + premie och sen säga upp. Det går visst utanför NIX. Men att förnya NIX???? det visste jag inte att man var tvungen göra, ska kolla upp det.

Malin sa...

Åh. Hoppas de ringer till mig ....

Martina sa...

Tyvärr kan man inte NIX:a mobiltelefoner, så jag får ju titt som tätt samtal från olika telefonförsäljare. En lyckades lura mig att byta mobilabbonemang (till Telenor, som har usel täckning här uppe i norr vilket jag lyckligtvis upptäckte innan det var försent att säga upp abbonemanget, dvs. inom två veckor) genom att tjata så mycket att jag till slut sa ja bara för att bli av med honom. Jag var nyvaken dessutom.

Nästa gång en försäljare vägrar sluta tjata lägger jag på i örat på hen.

Metronyx sa...

Visst är det väl kanske inte den enskilde försäljaren man ska anklaga men allvarligt hur tänker företagen när de strukturerar en sån policy? Är de inte rädda om sina rykten.

Evalinn sa...

Verkligen dåligt!