Underdog har fått en lillebror

400 000 sålda exemplar, Augustpris, modern svensk klassiker-status - de flesta författare skulle nog ha fått ångest över blotta tanken på att följa upp en sådan succé. Jag vet inte hur Torbjörn Flygt kände, men i Sydsvenskan läser jag att han hade tankar på att skriva en fortsättning på Underdog redan från början. Kanske var det det som gjorde att det ändå blev så bra när Outsider nu äntligen skrevs, att den inte fötts ur framgångarna med Underdog. Att tanken redan funnits, tidigare. Jag vet inte.

Men bra blev det hur som helst. Outsider är inte alls så lik Underdog som man skulle kunna tro. Visst handlar det forfarande om Johan Kraft, om hans mamma Bodil och syster Monika och om livet i Malmö - men väldigt mycket är annorlunda och nytt. Det har hunnit bli sent 1980-tal och Johan har flyttat till Lund för att plugga juridik. Han bor på korridor och lever studentliv med en udda samling vänner. Flickvännen Helena planerar för barn och familj, men Johan är osäker på om han är redo. Runt omkring dem förändras samhället - Palme mördas, Berlinmuren faller och Ny demokrati kommer in i riksdagen. Det är åren som i efterhand alltid beskrivs med att Sverige förlorade oskulden.

Det som jag tycker mest om med Outsider är samma sak som jag gillade med Underdog; Flygts förmåga att formulera sig. Snabbt och oväntat, med associationer som sticker iväg åt alla håll men som ändå får en att känna ja, just så är det. För mig som i likhet med Johan har pluggat vid universitetet i Lund, är det hur kul som helst att läsa beskrivningarna av staden och studenterna. Ytterst lite ändras från år till år, och man känner igen sig så himla väl. Det är dock absolut inget tvång att ha pluggat där för att uppskatta berättelsen, Flygt skriver bättre än enkel du-måste-ha-varit-där-prosa.

Outsider-blicken?

Ska jag invända mot något är det att jag inte riktigt tycker att titeln stämmer. Johan är inte alls så mycket av en outsider som man förleds att tro. Nog för att han är först ur sin familj att läsa vid universitetet, men han har ändå en väldigt mycket bättre situation än många andra, har lättare att anpassa sig till den klassresa det innebär. Jag är inte heller helt förtjust i slutet; det går lite väl snabbt och abrupt. Men bortsett från det - en alldeles utmärkt roman. Både som uppföljare och som egen bok betraktat.