Poet på kurort

Poeten Andreas Öman har druckit för mycket och hans fru kräver ett slut på supandet - annars blir det skilsmässa. Det vore ödesdigert för Öman, inte bara för att han tycker om sin fru utan också för att han som poet från fattiga förhållanden i så fall skulle stå helt utan försörjning. För att få rätsida på drickandet och bli en ny hälsosam diktare, går han med på att tillbringa sommaren på kurorten Augustenbad. Kalla bad, hälsosam mat och hurtigt umgänge under överinseende av doktor Liljedahl torde göra susen.

Anneli Jordahls nya roman Augustenbad en sommar innehåller en massa saker jag gillar. 1890-tal, poeter, lungsjuka (obs gillar endast fiktiv lungsjukdom, kan jag tillägga efter allt sjukdomstwittrande som hörts sista tiden), alltsammans typiska Calliope-företeelser. Lägg till det Jordahls språk: väldigt originellt och ofta vackert. Det känns väldigt genomtänkt och väl avvägt, som att varje mening, varje ord, är noggrant valda. Alltsammans är mycket elegant.

Trots allt detta blir Augustenbad en sommar inte den fullträff som Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) var. Den har inte samma starka röst, saknar riktigt driv/riktning i berättelsen. Man blir inte alls lika engagerad i karaktärerna. Poeten Öman flyter mest runt på kurorten och vantrivs, utan mål eller mening. Han framstår som ganska osympatisk, omogen och gnälligt egoistisk, och det blir aldrig riktigt spännande att följa hans förehavanden. Jag blir också lite trött på vissa saker som händer en viss ung flicka - det är på alla sätt en historia man har hört förr.

Så mjä. Augustenbad en sommar landar på ett medelbetyg. Jordahl är en fantastiskt begåvad författare, men den här gången räcker det tyvärr inte riktigt till för att lyfta materialet.

Andra som också har läst: Bokbabbel, SvD, GP, DN, Expressen.