Ut i kylan med Sherlock Holmes

I tidningen läser jag med förskräckelse att det i Dalarna i natt väntas temperaturer ned mot -40 grader. Riktigt så illa är det inte här, men det är fullt tillräckligt för att jag ska överväga om jag ska våga mig ut för att lämna tillbaka mina låneböcker till biblioteket eller om det istället är bättre att jag stannar inne i värmen och betalar förseningsavgift på dem. Ett svårt dilemma.

Härkomvällen gick vi dock mot bättre vetande ut i kylan och såg den nya filmen om Sherlock Holmes; ett beslut som såhär i efterhand känns lite tveksamt. Vi hade sparat pengar och värme (ja, jag är besatt vid värme just nu) på att stanna hemma, men eftersom båda var pepp på att se den, tycktes det ändå vara värt det. Om jag låter tveksam, beror det på att Sherlock var något mindre bra än jag hade hoppats. Visst, där fanns all 1800-talsrekvisita man kunde önska sig och filmens London var snyggt. Underhållande får man också säga att det var. Filmen har få döda stunder; det händer något för det mesta och det finns mycket detaljer att titta på. Så långt hade jag inga invändningar.

Istället var det manuset det kom an på. Det kändes påfallande platt och storyn var allt annat än originell. Nu kan man knappast kanske begära att bli så värst överraskad av en storfilm om en välkänd karaktär, men något lite klurigare hade de gärna fått hitta på. För det är ju just det jag förknippar med Sherlock Holmes - klurigheten. Det ska vara gammaldags mysterier med en smart twist. Det saknade filmen nästan helt. Istället liknade den mer en b-version av eminenta From Hell. Mer klassisk engelsk wit och mindre actionfylld slapstick hade varit att föredra. Guy Richies Sherlock Holmes var inte otrevlig att se - men vi kunde lika gärna ha stannat inne i värmen och väntat på DVDn.