Kan man göra en hel film av en enda dikt?
Ja, om man väljer rätt dikt. För ett par dagar sedan såg jag Howl, filmen om (och med!) Allen Ginsbergs kultförklarade dikt med samma namn. I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked... ja, ni vet. Modern klassiker. Den framkallade ljuva minnen av hur jag läste den i legendariska bokhandeln City Lights i San Francisco förra året. Gav mig en akut längta tillbaka-attack och fick mig att ångra att jag inte köpte ett ex av Howl där och då. Men - då har jag ju skäl att fara tillbaka..!
I filmen Howl spelar James Franco rollen som den unge Allen Ginsberg. Han berättar, i en fingerad intervju, om sitt skrivande och om själva dikten, samt gör en uppläsning. Den som har hört Allen Ginsberg prata vet att han hade en ganska originell röst, och jag tycker att James Franco har lyckats fånga särdragen på ett bra sätt, utan att det går till överdrift.
Under delar av uppläsningen av Howl, byts bilden på Ginsberg/Franco ut mot animerade partier som illustrerar diktens innehåll. Låter kanske lite konstigt, men det är mycket snyggt! Här, om inte förr, märks att Howl bäst kommer till sin rätt när den läses högt; rytmen i orden är oerhört suggestiv. Eric Drooker står för animationerna, som även finns i bokform som graphic novel (klicka här för att kika inuti boken).
Filmens tredje beståndsdel är rättegången som hölls 1957, där dikten anklagades för att vara obscen och förläggaren Lawrence Ferlinghetti fick stå till svars. Rättegångar på film & tv brukar ju sällan vara kul, men den här är genial - för hur gör man egentligen när den anklagade är en dikt?
Alla tre delarna - intervjun, animationerna och rättegången - väger upp och kompletterar varandra. Tillsammans blir de en mycket bra, mycket sevärd film, både för fans av beatförfattarna och andra. Missa inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar