The Woman in Black av Susan Hill hade jag fått rekommenderad från många pålitliga källor. När jag väl kom till skott och köpte den, råkade jag dock få tag på en dålig utgåva; texten var avfotograferad från en äldre bok och såg alldeles blurrig ut på sidorna. Inte så värst inbjudande att läsa, med andra ord.
Men häromkvällen tog nyfikenheten ändå överhand och jag började läsa. Och tur var väl det, för The Woman In Black är en underbart skitläskig historia (ursäkta det pubertala språket, men så är det) och jag skulle för allt i världen inte ha velat missa den.
Den börjar ganska lugnt och stilla; det är jul hemma hos familjen Kipps och släktingarna roar sig med att berätta spökhistorier för varandra. Men Arthur ville inte delta. Faktum är att han får panik när han blir tillfrågad. Till slut bestämmer han sig för att istället skriva ner sin berättelse, och det är den vi sedan läser.
Och oj. Och hu. Och gaaah. Återigen, det börjar ganska lugnt och stilla. Arthur berättar hur han som ung jurist fick i uppdrag att fara ut till det avlägsna Eel Marsh House för att ta hand om kvarlåtenskapen efter den ensamma gamla kvinnan som bott där men nu avlidit. När han kommer dit uppför sig byborna suspekt och varnar honom - Eel Marsh House är inte platsen du vill besöka. Arthur far naturligtvis dit ändå; och det blir starten för den mest ruskiga, mest skrämmande hemsökelse man kan föreställa sig.
Jag är inte så lättskrämd i bokform (film ska vi däremot inte tala om), men vissa scener i The Woman in Black gör mig skitskraj. Det är abnormt läskigt och så spännande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Allt runtomkring mig smälter undan och jag ÄR DÄR, i Eel Marsh House tillsammans med Arthur. Sällan har jag väl varit på ett mer obehagligt ställe; det är som om hela huset bara dryper av ren och skär ondska. Gaah, säger jag igen. Gaaah.
Så du som söker en überläskig spökhistoria - köp ett ex av The Woman In Black. Jag kan lova dig att du kommer bli rädd. Och jag kan också lov
a dig att du i bokens sista meningar kommer hitta en synnerligen brutal slutkläm. Som om inte resten hade varit nog, liksom.
**************************
The Woman In Black går som teaterpjäs i Londons West End - den har dragit fulla hus sedan 1989. Läs mer om pjäsen och se en trailer här.
I höst kommer boken också som film, då med självaste Daniel Radcliffe i huvudrollen som Arthur Kipps. Mer om det här.
12 kommentarer:
Men vad roligt då att den hamnade i en liten beställning hem till mig så sent som igår!=) inte visste jag att den var så aktuell och ska bli film och allt!
Jag håller också på med den nu och den ÄR verkligen skitläskig! Hur är det: har du läst The Small Hand? Om inte, så gör det! Samma hårresande skräckscener där..
Riktigt läskig och bra bok! Den gjorde stort intryck på mig och nu ser jag verkligen fram mot filmen också.
Inkling: har inte läst The Small Hand ännu eftersom jag försökt vara ekonomisk (läs: snål). Men den har hamnat väldigt högt upp på önskelistan efter det här, kan jag säga... :)
Och filmen, ja. Jag avskyr skräckfilm, men får nog göra ett undantag här. Den blir åtminstone inte i 3D som det var tänkt från början. Tur, för jag hade definitivt inte fixat Eel Marsh House i 3D. Absolut inte... *rys*
Jag läste ut den imorse. Så galet läskig tyckte jag nog inte att den var. Men den var bra och jag ser framemot att se huset på film!
Skitläskigt var ordet! Minns hur jag låg helt traumatiserad och sömnlös med en bebis vid bröstet hela natten efter att jag sträckläst The Woman in Black. Sista kapitlet... aarrgh! Och stämningen är genomgående fantastisk, det känns som om man är med där ute i det ödsliga träsklandskapet. Håller med Inkling om att The Small Hand också är superb!
Filmen... Jag är mest bekymrad över castingen. Har Daniel Radcliffe ens kommit i målbrottet än? (Okej, det har han. Barnstjärnesyndromet, sorry. Men likväl: märkligt rollbesättningsval.)
Stringhyllan: det är bara att konstatera att du har starkare nerver än jag. Det är något med Eel Marsh House som ger mig stora skälvan. Blir fortfarande nervös när jag tänker på det där elaka, tomma (?) huset mitt ute i nowhereland...
Min man var och såg The woman in black i London för ett par år sedan och den var nog lika otäck på scen som i boken låter det som.
Jag gillar Susan Hill överlag. Har tyvärr inte läst The woman in black själv, däremot några andra böcker. Visste du att hon skrivit en "uppföljare" till klassikern Rebecca som heter Mrs de Winter?
Är Mrs de Winter bra? Jag har hört talas om den men inte läst. Låter spännande!
Finns en tv-filmatisering av den från 1989 som gått på svensk tv. Skrämde verkligen livet ur mig som är en ganska luttrad skräckfilmstittare. Ska bli intressant med en nyversion.
Ja, jag såg den gamla versionen nämnas någonstans (var?) och blev lite nyfiken, måste jag säga. Kul att du har sett den & gillat.
Det där låter ju precis som något jag har längtat efter. Jag har letat hur länge som helst efter något som kanske kan skrämma mig lite.
Skicka en kommentar