Ni går rakt in i ensamheten. Inte jag, jag har böckerna.
Det tyckte jag mycket om.
Det finns fler citat ur olika böcker som jag gärna hade strukit under och skrivit upp – damn you, Dito-app som inte låter mig göra det! – Linda Skugge läser visst fem (!) timmar om dagen och strör både citat och tankar om det lästa kring sig i nya boken 40 Constant Reader.
Jag hade gärna sett ÄNNU mer om just det, det hetsiga läsandet där en bok genast leder vidare till en annan, och nog får bokens titel och marknadsföring mig att tro att det är bara det som väntar – men 40 Constant Reader innehåller en väldig massa annat också. Den är en ofta arg, stundtals förtvivlad, monolog om hur det är att inte alls vara sådär älskvärd som man tycker att alla andra är, utan att istället vara förlamande blyg, att aldrig säga rätt saker (förmodligen inte säga något alls), att vara på ett sätt som andra uppfattar som jobbigt perfekt, att hetsjobba för att få in pengar och att ständigt konfronteras med att ALLA har en åsikt om en, ofta negativ. Jag blir lite ledsen när jag läser det; här finns så extremt mycket ilska, bitterhet och osäkerhet. Jag önskar när jag läser det mest att hon kunde må lite bättre, för det verkar så jobbigt att gå omkring och bära på allt det där. Och hur sorgligt att någon som jag alltid uppfattat som framgångsrik och kompetent, inte alls känner sig så utan istället ständigt tvivlar på sina förmågor. Du kan ju uppenbart både skriva och en massa andra saker, Linda, tvivla inte på det.
40 Constant Reader känns med andra ord väldigt personlig, på ont och gott. Det är skrivande som terapi, vilda kast mellan ämnen, ursinne som måste ut. Däremot vet jag inte om den ger just mig så mycket. Jag har ingen relation till Linda sedan tidigare, och sällar mig varken till gillar eller ogilla-lägret. Jag håller med om somt, annat inte. Kanske hade jag fått ut mer av boken om jag varit ett Linda-fan sedan tidigare? Möjligt. Och som sagt, jag hade gärna sett att det handlat ännu mer om böcker. Att några rants om dumma kunder och dumma människor i allmänhet fått lämna utrymme till läsnörderi. Lite "strunt i alla puckon – låt oss prata om det viktiga istället=böckerna!" Det brukar vara mer hälsosamt så.
Andra som också har läst: Enligt O, Sydsvenskan, Bokhora, Expressen, Fiktiviteter, Bokbabbel.
6 kommentarer:
Fast jag kan också tänka att det ger en en viss fördel, att inte ha all bakgrundskunskap, så blir det lätt för mig här i Finland som kanske känner till namn men inte hela historien och alla texter, så som med just Skugge eller även Alex Schulman m.fl.
Även jag hade (såklart) velat läsa mer om böckerna, och kanske även lite mer djupgående om relationen till dem - hur de utgör både räddningen men också blir en stressfaktor, något att förhålla sig nästan maniskt till.
Men gillade massor! Och en app som det inte går att göra udnerstrykningar i - HUU! Går det att använda Bluefire Reader med Bokon-böcker? Det använder jag för pdf:ar, med köpta e-böcker konverterar jag i stället till Kindle-format eftersom det är på den jag föredrar att läsa e-böcker om bara möjligt
Jag har inte heller någon särskild åsikt om Linda Skugge men är oerhört nyfiken på boken! Känns absolut som jag har missat något där! Finns det en läslista också på alla titlar som nämns? Och jag ÄLSKADE citatet!
Durascitatet! <3
Ja, visst är citatet UNDERBART! En ny favorit, helt klart.
Tyvärr finns ingen läslista, Fru E. Det hade varit toppen med en sådan annars.
Och Bokbabbel, jag vet faktiskt inte om det går att läsa Bokon-böcker i Bluefire Reader, men det borde väl gå. Denna var som sagt en Dito-bok, så jag testade aldrig i någon annan app än den.
Känns lite trist att det inte var en läslista med!?! Har läst extrakt ur den här boken...och blev mest beklämd. Grejen är att jag tror Skugge är briljant på sina områden, men kände att jag blev nästan nere bara av att läsa det lilla jag gjorde. Rent spontant känner jag att det vore något att få läsa om hennes relation till bokens värld...och som alla påpekar Duras-citatet är superbra. Men jag har ingen åsikt om Linda som person, svårt egentligen när man inte känner någon på annat vis än via media. Av det lilla jag läst känns det så självutlämnande, så värnlöst.
Skicka en kommentar