Ljuvligt mörker hos Flynn

Ingen är väl så värst förvånad över att jag bara ett par dagar efter att jag hade läst och hyllat Gillian Flynns Sharp Objects, också sprang iväg och köpte hennes andra bok, Dark Places. Den lästes liksom Sharp Objects ut snabbt - vad annat kan man väl göra när det är så gruvligt spännande - men sedan har det dröjt en halv evighet (ok då, ett par veckor), innan jag kommit mig för att skriva om den.

Att det dröjt beror på två saker:

Ett - den var så bra att jag skulle vilja komma på något matchande bra att skriva om den.

Två - jag har funderat på vilken bok som är bäst, Dark Places eller Sharp Objects.

När det gäller punkt ett har jag givit upp. Jag kommer inte på något klatschigt att säga, så jag nöjer mig med att säga att Dark Places i likhet med Sharp Objects är otroligt välskriven. Det är sjukt spännande att följa Libby Day när hon letar efter den som en gång för länge sedan mördade hennes mor och hennes systrar. Jag gillar greppet med att vi får läsa om händelserna ur flera olika personers perspektiv, och att vi får vara med både då och nu. Och persongalleriet - GAH! Flynn lyckas även här sätta ihop gestalter som är to die for. To die for avser inte att de är trevliga eller på något sätt åtråvärda (snarare tvärtom), utan vad jag menar är att de är trovärdiga, levande och originella. Totala misfits de flesta av dem, men det är omöjligt att inte känna för dem. De stannar kvar långt, långt efter att boken är utläst.

Och så var det punkt två. Är Dark Places bättre än Sharp Objects? Jag kan faktiskt inte välja. Det går inte. De är båda suveräna, på varsitt sätt. Båda två förtjänar guldstjärna och högsta placering på favvo-listan. Mörkt, mystiskt, läskigt - precis som vi gillar det.

Flynn har ju en hel liten fanclub bland bokbloggarna, ivrigt anförd av Helena. Andra som har skrivit om Dark Places är Bokbabbel, Bokstävlarna, Snowflake, Fiktiviteter.