Besviken på Annika Thor

Jag brukar gilla Annika Thors böcker, både hennes ungdomsböcker och vuxenromanen Motljus som jag skrev om här). Glad i hågen tog jag mig därför an att läsa hennes nya roman Om inte nu så när, när jag fick chansen att göra det å jobbets vägnar.

Om inte nu så när handlar om tiden kring andra världskriget, och vi får följa med sex personer i Stockholm. Tre av dem har tysk anknytning. Ilse har kommit med ett tyskt företag för att arbeta men blir uppsagd när man tvingas "arisera" personalen. Arnold är journalist och skriver samhällskritiska reportage, medan Paul har tvingats fly på grund av sitt fackliga engagemang. Ilse och Arnold är dessutom judar. Alla tre får det svårt när kriget bryter ut - även i neutrala Sverige märker man snabbt av nya regler, inskränkningar och konflikter som gör vardagen problematisk.

Parallellt med Ilse, Paul och Arnold får vi även följa tre svenskar som arbetar på utlänningsbyrån. Thor visar med all önskvärd tydlighet hur flyktingpolitiken påverkar människor på båda "sidorna"; både de som söker sig hit och de som har ansvar för att driva igenom politiken. Frågorna hon tar upp är lika aktuella nu som de var då, och det är utan tvekan en angelägen berättelse Thor har skrivit.

Ändå tar det tvärstopp när jag ska läsa. Här finns till exempel en konstig konstruktion med en jagberättare som pluppar upp när man minst anar det, utan att fylla någon som helst funktion. Boken är dessutom skriven i en stil som skulle lämpa sig bättre i ett kort stycke där man hastigt ska återberätta en bakgrundshistoria - men här används den i en hel roman och resultatet är inte lyckat. Ingenstans tillåts man stanna upp och dröja kvar, utan tvingas hela tiden raskt vidare. De sex huvudpersonerna tillåts heller aldrig bli individer, utan verkar ha valts främst för att representera varsin kategori. De är endimensionella, och man får aldrig gå på djupet hos dem. Det är oerhört trist - här finns massor av potentiella, spännande berättelser som man gärna skulle ha läst mer av. Istället får man en till största delen förutsägbar, mycket tillrättalagd historia som ämnet till trots aldrig blir engagerande.

Eftersom jag läste boken för jobbet, tog jag mig igenom den - men det hade jag knappast gjort om jag bara hade läst den för skojs skull. Den är 480 sidor lång, och det är ingen njutbar upplevelse att läsa. Jag är faktiskt lite chockad över hur väldigt inte-bra den var, hur dåligt själva hantveket var i jämförelse med vad det brukar vara hos Thor. Om inte nu så när håller helt enkelt inte som roman betraktat. Trist men sant.

Recensionerna i tidningarna är inte heller jättepositiva, varken Sydsvenskan eller DN gillar romanen så värst. UNT är besviken (och lyckas dessutom spoila hela slutet!) medan HD faktiskt gillar.