För Ajvide Lindqvist-fans

I trädet intill vårt hus bor en arg ekorre. Innan jag träffade honom visste jag inte att ekorrar kunde låta, men han brukar roa sig med att sitta i sitt träd och skälla ilsket på alla som går förbi. Som en sur gammal gubbe, ungefär. Lätet han ger ifrån sig är ett slags högt tjattrande; det låter som en väldigt liten, väldigt arg hund. Han har även byggt ett nötförråd/hem under takpannorna ovanpå vårt sovrum, och där hör man att han dunsar omkring vid allehanda udda tider på dygnet. Vi kan väl lugnt säga att hans närvaro under senaste veckan gav en extra dimension åt mitt läsande av Stefan Spjuts Stallo. I boken möter vi nämligen allehanda oknytt och småfolk, däribland en minst sagt speciell ekorre. Med tanke på att vår ekorre verkar ha så många projekt för sig hela tiden, blev jag nervös. Vad GÖR han egentligen? Och tittar han inte lite konstigt när vi går förbi ...?

Stallo tar oss med djupt in i de norrländska skogarna, där fotografen Gunnar Myrén i mitten av 1980-talet av en slump fångade en underlig varelse på bild. Inte riktigt en människa, inte riktigt ett djur. Nära trettio år senare är Gunnar själv sedan länge borta, men hans familj söker fortfarande svaret på vad det var han mött därute i vildmarken. Den nu vuxna dotterdottern Susso driver en webbsida, ett forum för kryptozoologi, i hopp om att någon gång hitta sanningen.

Berättelserna om hur trollen, och samernas stallo, rövar bort barn, har de alla hört talas om. Så försvinner en liten pojke. Från en gård alldeles nära där Susso just har fångat något konstigt med en av övervakningskamerorna hon har satt upp. Något som inte riktigt är ett djur, men inte riktigt en människa heller ... Vem är det som tagit pojken? Eller vad?

Jag är lite förvånad över att Stallo har synts till på så få bokbloggar - det här är ju något som jag tror att jättemånga av er skulle gilla! Alla fans av John Ajvide Lindqvist, till exempel. Det här är något för er. Stefan Spjut utnyttjar svensk gammal folktro på ett kul sätt, och Stallo är både spännande, välskriven originell. Min enda invändning är att den är väl lång (560 sid); tempot skulle ha mått bra av att vridas upp lite här och där. Kanske skulle även slutet ha behövt tajtas till en aning. Men bortsett från det - en helt klart läsvärd övernaturlig thriller!

Andra som också har läst: SvD, GP, Tidningen Kulturen, From Beyond, Det mörka tornet, Bloggbohemen.