50 Shades of Lip-biting Boredom

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag väntade mig när jag började läsa supermegatokhajpade, supermegatokbästsäljande Fifty Shades of Grey. Men nyfiken var jag åtminstone; vad tusan ÄR det alla köper och läser och pratar om, liksom. Måste undersökas. Och ja. Eeeh ja. Nu har jag läst. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Man kan börja med att konstatera att boken är lättläst. Det är bra. Det är ganska lätt att tycka om huvudpersonen Anastasia; hon är harmlös, snäll, en typisk girl next door. Man förstår att många säkert kan identifiera sig med henne. Och det är väl trevligt om böckerna kan inspirera folk till att ha mer/annorlunda sex. Det kan ju vara kul.

Men - och det är inte bara ett, utan flera gigantiska men - resten har jag väldigt svårt för. Det vilar en kraftigt unken könsrollsordning över hela anrättningen, och den går långt utanför det som händer i sovrummet. Jag tror inte att den har så mycket med BDSM-scenen att göra; som jag förstår det har väl en del som sysslar med det tvärtom blivit irriterade på att boken ger en skev bild av vad de gör. För i Fifty Shades of Grey handlar det lika mycket om att Christian vill att Ana ska vara undergiven i vardagen som i sovrummet. Han gillar att bestämma, punkt slut. Han är ett kontrollfreak av guds nåde och han får Edwards stalkertendenser i Twilight att framstå som ett intet. Ana protesterar lite lamt, vinner några segrar som hon storligen gläder sig åt, men som i grund och botten är ganska betydelselösa. Jag blir illa till mods av att läsa om någon som är så viljelös som Ana, och då menar jag inte bara i sängen utan i deras relation i stort. Det gör mig sorgsen att vi inte har kommit längre.

Jag kan för mitt liv inte heller lockas att tycka att Christian är tilldragande; jag tycker mest att han under större delen av boken framstår som ett arrogant, översittande praktarsel. Det hjälper inte att han gång på gång på gång beskrivs som världens snyggaste, hetaste man. Jag tycker ändå att han är olidlig.

Och så var det upprepningarna. Inner godess, oh my, stop biting your lip ... Överallt. Överallt. Och så igen. Det blir parodi av det till slut.

Och sexet, då? (Jag vet att ni undrar!) Ja, jag vet inte. Jag har för min del svårt att komma över det där att min inre feminist sitter och gråter pga Christian & Ana, så jag blir inte så till mig. Och utöver det  kommer jag på mig själv med att tänka "nej men för helvete, inte IGEN ..." när de ska till att göra något. Jag tror inte att det är så det är meningen att man ska tänka. Om man tycker att Christian är fantastisk så tycker man kanske att sexskildringarna är bra, men jag är som sagt inget fan och det blir rätt enahanda att läsa om alla himmelska, världsomstörtande orgasmer efter ett tag.

Jag hade ju inga jätteförväntningar på boken, men jag hade nog i alla fall hoppats på att den skulle vara lite underhållande. Det tyckte jag inte riktigt att den var. Förstår jag ändå varför den säljer så läskigt mycket? Jodå. Kommer jag att läsa de två andra delarna i serien? Definitivt inte.

Andra som också har läst: Helena, Bokbabbel, Bokhora, SvD, Boklysten, Helen Alfvegren.
Vill ni läsa boken på svenska, kommer den i översättning hos Norstedts i höst.