Ett mystiskt hus, ett försvunnet barn, en helskum mamma och en naiv au pair - i Hanna von Corswants debutroman Barnflickan finns många byggstenar som villigt skulle kunna låta sig fogas samman till en ganska läskig berättelse.
Vi möter den unga Karin kommer från Sverige till Frankrike för att arbeta som barnflicka hos en familj på landsbygden och som hoppas att den nya miljön ska få henne att komma över det hemska som tidigare hänt henne. Men väl där uppför sig Madame, mamman i den franska familjen, mycket underligt. Hon vill inte kännas vid att Karin skulle ha fått tjänsten som barnflicka - för det finns ju inget barn. Pojken som bott i familjen är död. Men hur och när dog han egentligen? Och varför har ingen sagt något till Karin?
De flesta normalt funtade skulle nog ha rest tillbaka hem i det läget, men Karin stannar. Det franska huset och den underliga familjen utövar en säregen dragkraft på henne och ju längre hon blir kvar, desto mer dras hon in i den bisarra tillvaron i huset. Snart blir hon också varse att hon kanske inte längre ens KAN ta sig därifrån...
Barnflickan har som sagt alla element som en skräckroman behöver, och efter att ha hört Hanna von Corswant berätta om den på bokmässan var jag extremt pepp på att läsa. Jag kastade mig över boken direkt när den kom med posten - och mjäää.... que?... nääää.... Det vart liksom inte alls som jag hade väntat mig. Berättelsen går långsamt framåt, den gnistrar till då och då och blir lite obehaglig ett par gånger. Men det räcker inte riktigt till för att hålla intresset uppe och efter ett tag känns läsningen seg. Främst är det språket och stilen jag har svårt för; Karins röst berättar på ett sätt som jag inte riktigt kan förlikas med. Det är mångordigt men ändå vagt. Snårigt, liksom. Berättelsen hoppar också fram och tillbaka mellan nu och då, här och Sverige, på ett lite förvirrat sätt som stör läsningen. Sammantaget är det är hemskt synd, för jag tror att här finns en riktigt bra berättelse i botten, men den når inte fram. Historien hade behövt skruvas åt och skäras fram ur massan av ord. Som det är nu blir Barnflickan tyvärr inte alls den skräckhistoria jag hoppats på.
Tack till Ordfront för rec ex!
3 kommentarer:
vet du, på pappret tänkte jag också att et här bara måste vara bra! Läskigt, Frankrike, familjehemligheter, kan det gå fel liksom? Men efter att ha läst både det här och en del andra inlägg så är jag inte alls pepp, faktiskt. Synd, för det låååter ju så himla bra. Allt man vill ha finns ju där!
#boblmaf är enade!
Jag har också nyligen läst Barnflickan och håller med om att man blev lite besviken på att den inte var tillräckligt läskig, utan mer liknade en seg kriminalthriller. Fast jag gillade faktiskt tillbakablickarna i Sverige. Läs gärna min recension här: http://bokmilaskogen.wordpress.com/2011/10/23/barnflickan-av-hanna-von-corswant/ =)
Skicka en kommentar