Jag har tappat räkningen på hur många artiklar och debattinlägg jag har läst som har handlat om krisen i den svenska bokbranschen. Kris i bokhandeln som inte säljer tillräckligt bra, kris för författarna som inte hittar någon som vill ge ut deras böcker, kris hos förlagen som tvingas skära i utgivningen.
Ändå sitter jag här och håller i ett tämligen tjockt vårboksnummer från Svensk Bokhandel. Det enda som verkar ha skurits bort är texterna som förklarar vad Norstedts böcker handlar om. Norstedtarna kör istället tämligen minimalistiskt med max en mening om varje bok och skapar därmed spänning i vardagen för den som försöker ta reda på om de nya titlarna är intressanta eller inte. Är det en deckare? Roman? Kokbok? Den som lever till våren får se.
Men av krisen syns annars inte många spår. Tvärtom tycker jag att det är ganska fascinerande att se hur samma förlag som nyss satt och ojade sig över att de tvingats ta bort så mycket ur sina listor, fortfarande tycks ha råd att fylla utgivningslistorna med samma gamla skräp som vanligt. Om det är kris behöver vi väl inte ännu en bok med GI-recept? En till pekbok som ser ut exakt som den som barnet tuggade i sig i höstas? Ännu en menlös jävla deckare där man redan från början vet hur det går?
Hur vore det med något nytt istället? Eller är det krisen i ett nötskal - ingen vågar göra något nytt alls?
I så fall tror jag man är på alldeles fel spår. Vi behöver inte alla miljarder menlösa, tråkiga böcker som gör katalogen lika tjock som vanligt. Det finns folk som skriver fantastiska saker. Ge ut dem istället. Stryk skiten, publicera eliten.
5 kommentarer:
Heja på! Du har helt rätt. Så himla, förfärande rätt.
Läste nyligen att förlagen visserligen utger färre titlar i år än de gjorde i fjol, men att det är betydligt fler än för sju--åtta år sen. Det vore bättre att se det ut det perspektivet. Och som översättare kan jag ju tala om att förlagen i alla, precis alla år har kört som förhandlings- (läs: arvodespressnings-)argument att det går så dåååligt, så dåååligt för dem, så att de inte har råd att betala nåt för översättningarna. Efter ett antal år klingade ju det där ganska ihåligt. Det är bara en standardfras som liksom _måste_ rapas upp i varje förhandling, och även om det inte råder nån exakt parallellitet mellan en arvodesförhandling och bokmarknaden i stort kan man nog misstänka att beteendet är snarlikt.
Men det som är skit för någon kan ju faktiskt vara elit för någon annan. :)
Vem ska bestämma vilka få titlar som ska räknas till eliten då?
Såklart att bokförlagen liksom SAAB och alla andra vill gapa högst och slippa betala mer och hoppas få hjälp ur krisen - de är väl inte dumma...
Hej
Ja, (suck) men det finns minst 800 förlag till som aldrig kommer med i utgivningen.
Varje stor bokkedja har en inköpsgrupp. Varje inköpsgrupp har tusentals titlar att plöjasig igenom. Inte att läsa men att bedöma utifrån synopsis och omslag.
Därefter är det dags att besluta om bok 1,2,3 eller 101 ska köpas in centralt. Vilket betyder inköp med returrätt. Om inte boken sålts inom sex månader skickas den tillbaka.
Eller om det gjorts andra avtal som Piratförlaget som inte trycker upp extraupplagor inför reor utan har en upplaga med olika rabatter.
Alla små förlag, många, många, kan inte konkurrera med de stora kedjorna i pris. De kan inte heller göra avtal med Åhlens & Co eller ICA.
Men sakta men säkert öppnas nya möjligheter för bokhandlare och främst de c:a tvåhundrafyrtio som inte tillhör någon kedja utan får bestämma själva. Men för att dessa fristående bokhandlare ska veta vad som finns vänder de sig till Bokrondellen som också tar betalt för att bokhandlaren ska kunna titta och beställa, precis som förlaget får betala för att lägga upp sina titlar.
Åhå jaja, det är inte enkelt detta!
Vad som krävs är att fler bokintresserade hittar och letar efter sidor som din, eller Bokhora, eller Deckarhuset.se eller Gunnars sida om deckare från hela världen och inte som idag nöjer sig med att få en reklamtidning rån Bokia med utvalda böcker.
Men då gäller det att folk tänker och tar initiativ. Och det kommer. Det är det enda jag är säker på!
Vi är också på gång med en sida som vi kallar wikibook.se och alla är välkomna att kika och komma med kommentarer.
Det var en väldigt intressant intervju i SvD i helgen med Bonniers litterära chef, Jonas Axelsson. Han såg flera prsaker till krisen, men särskilt en tyckte jag var knepig att förstå: han hävdar att bokhandlarna vill sälja färre titlar.
och då undrar jag om han menar alla, eller om han tänker på de stora kedjorna.
Men en sak sa han som var riktigt bra tyckte jag, nämligen att han trodde att det skulle komma något utav alltihop. Det tror jag också.
Vad jag framför allt längtar efter är förnyelse. Jag är trött på att så mycket i bokbranschen alltid löses på samma sätt, år efter år, oavsett om det är en bra lösning eller inte. Nya idéer, tack!
Skicka en kommentar