Skulle Fredrik Reinfeldt vara roligare om han hade huggtänder? Möjligen. Lite grann åtminstone. Men det faktum att de intrigerande parterna i Patricia Briggs Bone Crossed är både varulvar och vampyrer och allt däremellan, räcker ändå inte till för att hålla mitt intresse vid liv. Politik är och förblir tråkigt. Tyvärr finns det en hel del av den i Bone Crossed, fjärde delen om bilmekanikern och walkern Mercy.Förra boken (Iron Kissed) var extremt spännande - seriens bästa del utan tvekan. Det hände så mycket att man vart alldeles matt efteråt. Frågan är om inte Patricia Briggs själv var lite matt också, för Bone Crossed är tyvärr inte alls lika bra som sina föregångare. Eller rättare sagt - den är det ibland men dessemellan är den extremt seg. Den har lång (för lång) startsträcka, där alla pustar ut och omgrupperar efter dramat i slutet av förra boken men när själva plotten kommer igång blir det ändå rätt skojigt ett tag. Mercy får besök av en gammal bekant som vill ha hennes hjälp med ett spöke som trakasserar hennes son. Det är roligt att läsa om. Men sedan segar det till sig rejält igen när vampyrerna intrigerar och håller någon slags rättegång. Bla, bla, bla tänker jag och tvångsläser mig igenom det utan att fatta hälften av vem som egentligen lurar vem. Så fortsätter det en bra stund, innan Briggs hittar tillbaka till berättelsen igen och det blir några småspännande kapitel på slutet.
Så njä, säger jag. Bone Crossed gjorde mig lite besviken. Den var absolut inte kass, men den var alldeles för ojämn för att leva upp till de skyhöga förväntningar som seriens tidigare delar skapat. Kanske hade Briggs mått bra av en ond redaktör som kunnat stryka vissa delar och utöka andra. Det störiga i sammanhanget är att det känns som att där finns en riktigt bra bok under allt blabb, men den får aldrig någon chans att komma fram. Lustigt nog är tydligen Patricia Briggs själv mycket nöjd med Bone Crossed, åtminstone verkar det så när man läser vad hon säger om den på hemsidan. Nå Patricia - då delar vi inte samma åsikt den här gången.
Jag betraktar snarare Bone Crossed som ett olycksfall i arbetet. Kanske har Briggs för mycket annat att tänka på; hon skriver ju en hel del annat parallellt med serien om Mercy. Tack och lov vet jag att det är en ny del på väg, Bone Crossed blir inte slutet för Mercy, Adam och de andra. Del fem ska heta Silver Borne och är planerad till februari 2010. ACE har dessutom tydligen signat upp för hela sju delar Mercy - känns betryggande att veta. Om inte annat väcker ju titeln en mängd nyfikna frågor med sitt borne. Vem/vad är det som föds? Är det möjligen så att Adam & Mercy...? Det känns väldigt långt att vänta ända till 2010 för att få veta.
6 kommentarer:
Jag håller med om Bone Crossed, den var absolut inte lika bra de tidigare böckerna! Och miltals efter nummer tre, men jag tyckte att det var rätt skönt att den inte var så spännande som den förra, mina nerver hade nog inte pallat det annars :) Nu fick seriens handling "sätta sig" lite på något sätt.. Sedan ska det villigt erkännas att boken blev lite slarvigt läst, det var som du säger lite väl mycket blab ibland :)Vissa partier lästes nogrannat medan andra skummades igenom. Jupp, 2010 känns väldigt långt bort..men bra för Briggs, då kanske hon hittar formen igen!
Nej, visst blev man lite besviken? Låt oss hoppas att Bone Crossed var en mellanbok och att Briggs snart är tillbaka i form igen :)
visserligen blir jag lite besviken av att höra att den är sämmre men å andra sidan gör det kanske att jag kan hålla mig tills den kommer i pocket? Min plånbok skulle tycka om det.. (i den mån den alls kan upskatta min vurm för amerikanska bokserier som jag bara måste köpa)min
Men den finns redan i pocket Maria! Nu blir du tvungen att köpa den omedelbums...
"häftad" hittar jag? den måste ju passa ihop med de andra delarna i bokhyllan *s*
Min pocket har isbn 9781841496863 - köper du den får du med det omslaget jag visade i inlägget. Den passar med de andra i serien förutsatt att du inte har de med tecknade omslag.
Skicka en kommentar