Mörkt, intensivt och välskrivet - säg hej på min nya bästis!

Det kan vara så att jag har fått en ny fiktiv bästis. Nola, heter hon. Jag tog med henne hem från biblioteket lite sådär på vinst och förlust, eftersom Dennis Lehane hade sagt att han gillade henne. Nu har vi hängt med varandra några dagar, och jag väntar redan otåligt på att vi ska kunna ses igen. För ojojoj, så bra det här var. Fiktivt häng när det är som finast.

Hell or High Water heter boken som Nola bor i, en synnerligen stark och på alla sätt imponerande skönlitterär debut av Joy Castro. Här stiger vi rakt in i ett rått och hårt men också grymt fascinerande New Orleans. Det har hunnit gå några år sedan Katrina, men staden har ännu inte hämtat sig. Nola är journalist på lokala Times-Picauyne och har av en tillfällighet fått ta över uppdraget att göra ett stort reportage om dömda sexbrottslingar. När Katrina drabbade staden förstördes brottsregistren, vilket innebar att ett stort antal våldtäktsmän, pedofiler och andra sexförbrytare fick en chans att försvinna ur myndigheternas grepp. Nola föreställer sig att intervjuerna med offer, förrövare och ansvariga - om hon bara lyckas göra dem tillräckligt bra - ska bli hennes biljett upp och ut. Till en bättre tidning, en bättre stad, ett bättre liv.

Exakt hur intensivt hon längtar efter allt det där, förstår man som läsare gradvis. Hell or High Water har en thrillerintrig i botten, men den spelar inte huvudrollen. Det som fångar mig fullständigt är istället Nola som person och skildringen av hennes bakgrund. Joy Castro manar skickligt fram en intensiv, helt levande person från boksidorna. Nola växte upp i New Orleans fattigaste delar, ensam med mamman som invandrat från Kuba. Biljetten ut ur gettot var att hon hade lätt för sig i skolan, och tack vare att hon jobbat/pluggat som en gnu, lyckades hon ta sig upp och ut. Ett hyfsat jobb, en lägenhet i en bra del av stan. För henne betyder det allt.

Hemska saker händer bakom dörrarna i New Orleans French Quarter

Men som alla andra klassresenärer lägger Nola hela tiden märke till de där små detaljerna, det där som skaver och stör. Det som så tydligt skiljer ut henne från vännerna, som visar att hon egentligen inte är en av dem. Det som får henne att tänka annorlunda och att se världen på ett annat vis. Och så plötsligt överraskar arbetet med reportaget henne på ett mycket obehagligt sätt. Det förflutna visar sig med ens vara mycket närmare än hon trott, och det drar henne neråt, bakåt, tillbaka ut i mörkret.

Jag läser Hell or High Water girigt, dels för att jag blir så förtjust i Nola, dels för att Joy Castro verkligen har förmågan att mana fram en värld som man sugs in i. New Orleans har sällan känts så levande, så ruggigt och samtidigt så lockande. Det är oupphörligen spännande, även om deckardelen av berättelsen som sagt vad står tillbaka för personskildringen. Jag läser på nätet att Joy Castro tydligen haft en synnerligen tuff uppväxt själv (titta t ex i beskrivningen här), så jag gissar att en del av styrkan kommer från att hon själv känner till det hon beskriver. Man ska inte förvänta sig en thriller-thriller när man läser Hell or High Water, men den som kan tänka sig lite cajun-kryddat, intelligent feministiskt och klass- och rasmedvetet mörker, tror jag kommer gilla. Det gör i alla fall jag. Mycket. Jag skulle till och med kunna drista mig till att säga att Nola tar plats bredvid huvudpersonerna från Gillian Flynns böcker - så bra är det här alltså. Så spring och köp! Nu!

Joy Castro har en blogg/hemsida, och finns på Twitter.