Krigsreporter med rätt att avslöja och underhålla

I kategorin "jobb jag inte vill ha" noterar vi idag krigskorrespondent. Det vore definitivt inget för mig. Det tycks dock vara starkt vanebildande för andra. Johanne Hildebrandt har varit iväg på uppdrag i omgångar - vilket har resulterat i en mängd reportage i olika tidningar, men också i böcker: dokumentära Blackout samt skönlitterära Älskade krig och nu senast Förbannade fred.

I den sistnämnda handlar det återigen om reportern Sara, som efter de traumatiska händelserna i Irak i Älskade krig, nu står redo att på nytt ge sig iväg till ett krigsdrabbat land. Den här gången är det dock under något annorlunda premisser; hon ska göra inslag från Darfur som ska sändas under en välgörenhetsgala i tv. På resan blir hon tvungen att ta med sig en ung, oerfaren tjej som gjort sig känd som succé-/skandalbloggare. Vad ingen av dem vet är att lägret de planerar att besöka är utvalt som mål för nästa stora terroristattack i området. Precis som tidigare skriver Hildebrandt enkelt, underhållande och medryckande. Texten har ett driv som gör att man läser och läser och läser, helt utan motstånd. Jag hade med mig den på tåget från Göteborg och hade läst genom den redan långt innan det var dags att kliva av. Det märks att Hildebrandt utnyttjar det hon själv har varit med om; inte så att berättelsen om Sara är självbiografisk, utan för att miljöer och händelser känns äkta på ett vis som nog hade varit svårt att få till för någon som själv inte varit med. Jag har ännu inte läst Blackout, men jag tänker mig att den kan vara intressant av samma anledning. Förmodligen är den kanske till och med bättre; det mest intressanta med hela serien om Sara är ju att man får se något av hur det går till bakom kulisserna i krigsrapporteringen. Som romaner betraktat får de ett lägre betyg.

Förbannade fred visar också tydligt hur komplex situationen kan vara i ett krigsdrabbat land och hur den rapportering medierna erbjuder sällan ens ger halva historien om vad som verkligen händer. Det känns som om Hildebrandt har samlat på sig en hel del frustration som inte har kunnat komma ut i hennes artiklar - men i böckerna får den fritt fram. Att det aldrig finns några enkla svar på världens stora konflikter torde inte komma som en överraskning för någon, men det är ändå schysst att hon tar chansen att påpeka det här. Många som aldrig någonsin följer krigsrapporteringen i medierna kommer säkert att läsa hennes bok istället och på så sätt ändå få ett litet hum om vad som försiggår i Sudan och Tchad.

Förbannade fred är ingen litterär megaupplevelse - söker man stor/fin litteratur ska man nog leta annorstädes. Men om man däremot vill ha ett par timmars förströelse och kanske samtidigt lära sig något litet, då passar den bra.

Läs vad jag tyckte om Älskade krig här.

Följ Johanne Hildebrandts blogg - du kommer känna igen många av frågorna som tas upp i romanerna.