Helt plötsligt fanns halva det unga författarsverige på min skärm. Up close and personal. Jag kunde se vem som åt pannbiffar till middag igår.
Det hela hände när jag satt på Facebook och såg att en av mina vänner hade kommenterat en känd författares status. Va, känner hon HONOM tänkte jag och klickade på hans namn. Oops - hela hans profil var offentlig också ja... klicka på vänlistan... oj! Där var redaktörer, andra författare, journalister, debattörer, formgivare, konstnärer. Bara sådär. Fler jaså, känner DE varandra-upplevelser följde på varandra med korta mellanrum. Förvånansvärt många av de som fanns på författarens vänlista hade i likhet med honom helt offentliga profiler och eftersom jag är en dålig människa ägnade jag den närmsta halvtimmen åt att 1) klicka mig runt bland dem 2) undra varför i hela fridens namn man inte skyddar sin profil - åtminstone delvis - när man är en offentlig person?
Det framgick också med all önskvärd tydlighet hur litet bok-Sverige är. Det här var en, förvisso stor, men ändå bara en enda vänlista och här fanns alla. Den ensamme författaren på sin isolerade kammare är uppenbarligen en myt. Inte för att jag kanske trodde på den förut heller, men ändå. Eller så sitter författaren visst ensam på sin kammare, men har skrivkramp och ägnar därför hela dagarna åt att facebooka. Jag skulle råda honom - och alla andra - att ägna en minut eller två åt att ändra säkerhetsintställningarna för sitt konto. Världen (och Calliope) ser dig.
Och nu blev jag nyfiken i en strut på vem det kan vara såklart :-)
SvaraRaderaJag tänkte att jag skulle vara diskret nog att inte säga det eftersom jag behöver göra bot för att ha varit så indiskret och spionerat hela dagen... :-)
SvaraRaderaHaha, jag förstår och du gör alldeles rätt! Men det gör mig inte mindre nyfiken.
SvaraRaderaHaha, jag blev precis som Paperback Lover också väldigt nyfiken. :)
SvaraRaderaMen håller med om att det är märkligt att de inte skyddar sin profil. Jag som trodde att alla kulturpersonligheter skulle dölja precis allt på Facebook efter att Björn af Kleen gjorde mindre skandal genom att citera sina kulturskribentkompisars statusar.
Jag fick en liknande känsla vid nyår när jag upptäckte att Anders Björkelid hade skrivit på min blogg efter att jag recenserat hans bok Ondvinter. Boksverige är mindre än man tror, och vi bokbloggare är ju uppenbarligen också närmare varandra än vi tror.. :)
SvaraRaderaMin vän
SvaraRaderaUlf Nilson, gammal utlandskorrespondent för Sverige sedan 50-talet och numera krönikör på Expressen, sa en gång till mig, när jag klagade över att det bara var samma författare som valsade runt i media och i TV-sofforna,"Snälla Ramona, Sverige är en ankdamm"!
Tja för att cierat Orwell "storebror ser dig" och alla andra med.
SvaraRaderaHaha, nu blev jag ju genast sugen på att facebooka alternativt googla lite personer för att se om man kan komma åt dem.. å andra sidan är jag inte jätteintresserad av att få veta vad Björn Ranelid åt till frukost eller Maja Lundgren shoppar kläder. I teorin i ala fall. I praktiken skulle jag säkert ändå sitta och mysa över tanken på att kanske på något sätt känna att jag ingår i den där kretsen som känner någon som känner någon som känner Kevin Bacon..;)
SvaraRaderaGoogla på. Vem vet vad du hittar... ;)
SvaraRaderaHehe. De kanske inte tycker att de har något att dölja på sina profilsidor? Eller så har de bara inte fattat... Det är ju inte helt ovanligt att folk är internetinkompetenta och typ "nämen oj, kan alla se det där?"
SvaraRadera