Hej då 2008!

I natt drömde jag att jag träffade Jan Kjaerstad. Det hela var mycket intressant, vi befann oss på något slags hotell och pratade om hans romaner. Sedan bestämde han sig plötsligt för att gå iväg ut i trädgården och fangirlig som jag är sprang jag naturligtvis efter. "Vänta på mig, Jan!" ropade jag men han fortsatte gå. Längst bort i trädgården fanns en sjöstrand där en stor båt hade lagt till. En folksamling stod på stranden och pekade ut mot vattnet där någon hade trillat i. Jag vadade ut i vattnet och drog upp den nödställde, som visade sig vara en orangutangunge. Den blev väldigt söt när den kom upp på land och torkade. Jag avstår från att tolka drömmen och nöjer mig istället med att konstatera 1) det var trevligt att träffa Jan Kjaerstad och 2) jag drömmer visst lika nördigt som jag tänker i vaket tillstånd.

Bortsett från mitt nattliga möte med Jan, händer det ytterst lite på bokfronten. Vi hade en Paul Auster-lookalike på butiken häromdagen; mitt stackars hjärta slog sjutusen slag på den halva sekund det tog att förstå att det inte var den jag trodde. Besviken!

Jag hade också vaga planer på att göra en grandios guldstjärne-utdelning bland böckerna jag läst under 2008, men vid en närmare titt visade det sig vara tunt med kandidater. 2008 tycks ha varit ett milt uttryckt mediokert bokår för min del. Där har förvisso funnits några fantastiska titlar; Siri Hustvedts The Sorrows of an American tar lätt förstaplatsen som årets bästa roman och hennes käre make gjorde mig väldigt glad när han med Man in the Dark visade att han fortfarande är att räkna med.
Jag har också läst en hel del bra fantasy, av Patricia Briggs och Carrie Vaughn till exempel.
Bästa svenska var precis som förväntat John Ajvide Lindqvists Människohamn och bästa utländska spökstämningen hittade jag i Harwoods The Seance.

Men bortsett från dem har det varit påfallande många menlösa böcker. Inte dåliga, men inte heller något att komma ihåg. Trist! Ett par ordentliga besvikelser fanns där också. Mest påfallande svenska magplask var Ulrika Kärnborgs Myrrha som lovade gott men som vid en närmare titt bara visade sig vara konstig och stolpigt skriven. På besvikelselistan hamnar också Meyers Breaking Dawn. Sjuuukt efterlängtad men sjuuuukt långtråkig de första tre fjärdedelarna. Tack och lov att den tog sig till sist. Men sedan kom filmen och då var allt om inte glömt så åtminstone täckt av Edward-glitter igen.

Hoppas att ni alla får ett riktigt gott nytt år!

Må många underbara böcker komma i er väg!