Mycket Cesar, lite hund

Som blivande hundägare ser jag troget på Cesar Millans program på Tv4+ varje måndagskväll i hopp om att lära mig alla de där tricken som ska få min hund att bli en superhund. För att förstärka packleader-effekten ytterligare, lånade jag dessutom hans första bok, Cesar och hans hundar, på biblioteket.

Efter avslutad läsning kan jag också konstatera att jag är ganska glad över att ha lånat boken istället för att ha köpt den. Den är ju inte alldeles billig och ska man vara ärlig är det frågan hur mycket/vad man faktiskt får för pengarna. Till att börja med tar det väldigt lång tid innan man alls kommer till hundarna - en lång harang i början handlar istället om hur Cesar själv som ung tog sig illegalt från Mexico till USA med bara 100 dollar på fickan. Han fick jobb i en hundfriseringssalong och resten är som man säger historia. Han tvekar inte att på ett sätt som känns mycket amerikanskt ivrigt framhålla sin fantastiska förmåga och sitt unika handlag med hundarna.

Cesar tvekar inte heller att namedroppa kändis på kändis som han har hjälpt eller som har hjälpt honom. När Cesar var för macho räddades han av John Gray och Dr Phil, som båda agerade äktenskapsrådgivare. Nu älskar han sin fru på det rätta sättet, försäkrar han. Hon är numera familjens packleader och han är calm and submissive. Det talas däremot mycket om hur otroliga både Oprah Winfrey och Jada Pinkett Smith är. Wow.

Semi-intressant, kan man säga om allt det där. De flesta som läser hans bok torde ju vara mer intresserade av hund-delen. När den väl kommer är den ok, och har en hel del handfasta tips som man kan ha nytta av. Det finns också en hel del berättelser om fall som han haft - värst är den stackars hunden som dränktes i bensin och fyrades på när husse tröttnat på att ha henne som kamphund. Hunden klarade sig tack och lov, men man upphör aldrig att förvånas över hur illa folk kan bete sig. Inget jag läser får mig att avvika från min idé om dödsstraff för djurmisshandel.

Cesar och hans hundar är med andra ord just det som titeln säger. I första hand Cesar, i andra hand hundarna. Den kan funka som ett komplement till tv-serien, men vill man ha rena tips lär man sig mer av att följa tv-showen. Dessutom, jag vet att jag är språkfascist, men vad ÄR det för språk som används i boken? Stundtals är den så kasst skriven att jag helt glömmer bort vad det är jag läser eftersom jag hänger upp mig på alla b-iga formuleringar. Jag vet inte om det beror på Cesar själv, på medförfattaren Melissa Jo Peltier eller på översättaren Wiveka Derans - men plågsamt är det. När översättaren dessutom börjar opponera sig mot Cesars tekniker i arga små parenteser, då går det för långt. En översättaranmärkning i texten är knappast till för att diskutera hur hunden bäst ska utfodras. Kasst språkbruk sänker ytterligare värdet på en redan något tveksam bok.

Sötare än Cesar