Då: mässa, nu: böcker, te och choklad

Det är hårt att vara intellektuell. Trots ivrigt handtvättande mässan igenom och mjuka skor sitter jag här och har både ont i halsen och ont i fötterna. Medicinerar det hela med soft musik från Bat For Lashes och stora mängder varmt te. Känns rätt fint ändå, framför allt om man tar med i beräkningen att det ligger en stor chokladkaka och ett par nya böcker och väntar på att jag ska sällskapa dem i eftermiddag.

Är också mycket nöjd med hela utflykten till Göteborg. Vanligtvis brukar mässan för min del innebära att jag kryssat för mängder av punkter i programmet och därför springer som en liten mupp fram och tillbaka för att hinna med att se allt, men i år var det ovanligt stillsamt. Främst beror det nog på att det i krisens spår sparas på förlagen - färre utländska författare hade flugits in för mässan och eftersom det är dem jag vanligtvis helst vill se, så blev det tid över till annat. Trist på ett vis, men samtidigt lite skönt.

Bland dem jag lyssnade på fanns Kerstin Ekman, som fick mig att förstå att jag nog måste snabba på mitt införskaffande av hennes Mordets praktik. Jag hade förvisso tänkt läsa den såsmåningom, men efter att ha hört henne berätta om den, tog den ett gigantiskt kliv uppåt på läslistan.

Ekman diskuterade också hur överskattad hon tyckte att Strindberg är - och hur underskattad Hjalmar Söderberg är. Jag är böjd att hålla med. Ju mer jag funderar på det, desto med känner jag att en Söderberg-revival är under upptågande. Läsa om lite gamla Söderbergfavoriter såhär till hösten skulle vara fint.

Intressant var också Karolina Ramqvist som berättade om reaktionerna på romanen Flickvännen och hur många som tyckt att hon borde ta starkare moralisk ställning mot sin huvudperson. Spännande! Läs mer om vad jag tyckte när jag läste Flickvännen här.

Väckte mest tankar gjorde debatten i V-hallen där Bokhoras Johanna Ögren, Unni Drougge, Isobel Hadley-Kamptz, Daniel Åberg och Anna Troberg diskuterade förlagens och författarnas förändrade roller. Kommer förlagen behövas i framtiden eller kan det till och med vara bättre att ge ut sin bok själv? Isobel Hadley-Kamptz berättade om Bonniers som vill skriva en ny sorts avtal med sina författare, ett avtal där förlaget får rätten att ge ut boken men inte har någon skyldighet att göra det. Det innebär att du som författare i värsta fall kan bli av med din bok - den fastnar hos ett förlag som inte vill ge ut den och du kan inte söka någon annan som vill ge ut den. Avtalet var en nyhet för mig och jag säger aja baja Bonnier - det låter kanske fördelaktigt för er men med tanke på hur mycket lättare det har blivit att publicera sig på annat vis ska man kanske vara försiktig med att hota sina författare med den typen av avtal. Det är både korkat och elakt och kommer knappast leda till något bra i slutändan.
Fredagen innebar ju också bloggträff - himla trevligt! Lite förvirrat innan vi klurat ut vem som var vem; hur lätt är det att hitta tio personer som man inte vet hur de ser ut? Men sedan var det verkligen skoj! Med var Bokomaten, Hermia, Lyran, Morellen, Gunilla från Kulturbloggen, En full bokhylla, Arina och Boktoka. Nästa gång måste vi absolut ha mer tid på oss, för här fanns ju inte en chans att hinna prata om allt man ville med så många trevliga nya bekantskaper samlade på ett och samma ställe. Jag och Bokomaten klurade på en uppföljning - låt oss återkomma om det längre fram. Tack till alla som kom och gjorde det till en så trevlig träff!

Och så den sista punkten: shoppade jag inte något? Nej, tänk att jag gjorde faktiskt inte det. Det enda jag köpte inne på mässan var kaffe och sånt. Detta trots att de frestade med sådant som en hel vägg små-Leifs: Nå, på lördagen var jag på SF-bokhandeln och då återgick jag till normala vanor. Kom ut med en ny Get Fuzzy-kalender, George Manns The Osiris Ritual och Charlaine Harris A Touch of Dead. Svängde sedan förbi Pocket Shop på hemvägen och fick äntligen köpt deras underbara påse med den broderade texten Jag är obegripligt intellektuell. Åkte sedan tåg i tysta kupén, där alla satt djupt försjunkna i varsin bok. Ingrid Elam satt där också. Alltsammans kändes väldigt kulturellt. Klockrent avslut på bra resa!