Istället för vampyr: bibliotekarie

I väntan på nästa del av Sookie Stackhouse tillfredsställer jag mitt Charlaine Harris-beroende med Real Murders, första delen i serien om Aurora Teagarden som under 2008 kommer att ges ut i nytryck i snabb takt. Böckerna om Aurora är från tiden innan Harris börjat skriva skräck, och saknar helt övernaturliga inslag. Men spännande är det ändå, fast på ett mer traditionellt sätt. Mys-mysterier, om man så vill. Eller som omslagets blurb säger: Charms and chills.

Hjältinnan Aurora - 28 år, bibliotekarie, true crime-fantast - verkar av beskrivningen se ut ungefär som Charlaine Harris själv gjorde när det begav sig:

Ja, Charlaine, 80-talet gick hårt åt oss alla. Efter den lilla muntrationen raskt tillbaka till boken.

Auroras första mysterium börjar när hon bokstavligen talat snubblar över det. Hon är på fredagsmöte med sin deckarklubb Real Murders när hon plötsligt finner en av medlemmarna död. Mördaren har arrangerat liket så det ska se ut som en kopia av det mordfall kvällens föredrag är tänkt att handla om. Ju mer polisen får fram om mordet, desto tydligare blir det att mördaren är någon med mycket god kännedom om klubbens medlemmar, kanske är det till och med någon av dem... När så en andra klubbmedlem dyker upp död står det klart för Aurora att det är dags att börja hjälpa till att fånga mördaren för att undvika att själv bli nästa offer. Och vem kan vara bättre på att hitta en copycatmördare än en bibliotekarie som läst samtliga deckare på hyllan?

Så alla ni som blivit rekommenderade Alexander McCall Smith - glöm honom och lägg pengarna på Real Murders istället. Allt det de säger om McCall Smith (mysigt, kvinnlig huvudperson med charm och intelligens, härliga miljöer und so weiter) hittar ni hos Charlaine Harris. Och med henne har ni tusen gånger roligare än ni någonsin skulle kunna ha det med en rosafärgad, småputtrig man som diggar Aaaaafrika (uttalat med kultursnobbsdialekt).