10 år med Hustvedt & Auster

Jag antar att det har sitt ursprung i någon sorts ohälsosamt kontrollbehov, men ända sedan jag gick på mellanstadiet har jag i perioder gjort en anteckning om alla böcker jag läst. Mer eller mindre utförligt; när jag var inne i värsta bokslukaråldern kring 10-12 år var jag väldigt ambitiös och skrev en a4 om varje titel samt kompletterade det dessutom med en teckning. Några år senare var jag tonåring och hade inte längre tid att rita något till samlingen i den gröna pärmen och brydde mig aldrig om att ens skriva ner vad författarna hette.

Men 1995 tycktes jag vara redo att omfamna min inre nörd. Jag köpte en anteckningsbok med snirkligt mönster på och började noggrant anteckna alla böcker jag läste. Författare, titel och datum. Den är sliten nu, min anteckningsbok, men den håller fortfarande ihop hjälpligt. Eftersom det bara går åt max två rader till varje bok finns det fortfarande plats kvar att använda. Det är också mycket roligt att sitta och bläddra i den; där går att spåra allt från pretto- perioder när jag hade svart polotröja och läste svår poesi till semestrar när jag var för lat för annat än slaskdeckare.

Häromdagen såg jag också till min förtjusning att det var 10 år sedan jag först upptäckte Siri Hustvedt & Paul Auster. I november 1997 läste jag Hustvedts The Blindfold som en del av b-kursen i litteraturvetenskap. Jag kommer ihåg hur fantastisk jag tyckte att den var; gåtfull, suggestiv och inte lik något annat. Jag ville läsa mer. Och så ett par månader senare, i februari 1998, hittade jag Austers I de sista tingens land. Jag ville egentligen hellre ha någon av hans andra titlar, men den här var utgiven av En bok för alla och därför billig. Så här i efterhand kan man kanske tycka att jag borde ha börjat med något mer representativt, men det spelade ingen roll. Jag satt på mitt lilla studentrum och läste frenetiskt. Jag var kär. Innan sommaren var över hade jag läst Lily Dahls förtrollning, New York-trilogin, Att uppfinna ensamheten, Leviathan, Den röda anteckningsboken, och Ur hand i mun.

Som ni alla vet är jag & paret Hustvedt-Auster en kärlekshistoria som fortfarande pågår, även om jag på sistone varit lite besviken på Paul till och från. Men 10 år och ännu tillsammans - det är värt att fira. Så nu har jag inlett min alldeles egna lilla festival. Först ut är boken som startade alltsammans, Hustvedts The Blindfold. Jag ser mycket fram emot att läsa om den. Det ska bli spännande att se om jag uppfattar den likadant nu som jag gjorde då. Men jag lutar åt att det blir love at second sight också.