Trevliga, farliga Brazos Bookstore i Houston

Den ser i ärlighetens namn inte så mycket ut för världen utifrån, Brazos Bookstore. Kanske är det den ruggiga terrakottafärgen som avskräcker (hela kvarteret är målad i samma läskiga nyans). Men om man vågar sig in, blir det något helt annat. Då väntar en väldigt prydlig, inspirerande och trevlig bokhandel, ännu en av de där independent-butikerna som amerikanerna är så bra på.

Brazos Bookstore har som slogan "We recommend unusual titles to appeal to curious readers", och det stämmer ganska väl. Du hittar naturligtvis de lite mer litterära storsäljarna (looking at you, Goldfinch och Eleanor Catton), men de ligger inte i gigantiska högar direkt man kommer in genom dörren. Istället fokuserar Brazos på att lyfta fram lite mer ovanliga, handplockade titlar. Såna som lätt kommer bort, men som verkligen förtjänar att uppmärksammas. Bortsett från skönlitteratur, hittar du gott om konst-, foto- och arkitekturböcker, fina kokböcker och en hel del för barn.
Personalen verkar ha ypperlig smak: på den lilla stunden jag gick runt, hittade jag ett tjugotal (!) titlar jag tidigare aldrig hade hört talas om, men genast insåg att jag hemskt gärna ville läsa. Jag har lite köpstopp just nu (jag veeeet, hur dålig tajming är det inte??? men nödvändigt), så jag köpte inget, men lade en hel lång lista titlar på minnet (eller inbillar mig i alla fall att jag kommer ihåg).

En av de jag blev nyfiken på var Longbourn av Jo Baker. Här är det Pride and Predjudice, fast downstairs. Det handlar alltså om tjänstefolket istället, där intrigerna var minst lika många och lika komplicerade som upstairs hos finfolket.

Jag stod även och klappade på Shady Characters, en väldigt fin och lockande bok om skiljetecknens användning och historia (ja, jag är totalnörd när det kommer till sådant). Bortsett från att verka intressant, var den naturligtvis också hemskt tjusigt formgiven. Och så fanns det en massa pocket jag ville ha, och fiiiina kokböcker och fantastiska bilderböcker för barn som var som små konstverk och ... Ja, ni förstår. Det var helt enkelt en av de där bokhandlarna som påminner en om varför man tycker om att besöka fysiska bokhandlar, istället för att handla på nätet. Nästa gång jag kommer dit, ska jag vara beväpnad med stor resväska och mycket pengar!

Brazos Bookstore ligger på 2421 Bissonnet Street i Houston, lägligt nog bara ett stenkast från en annan ypperlig bokhandel, deckarspecialisten Murder by the Book. Missa icke att besöka båda om du skulle ha chansen!

Clues that you're reading a Jane Austen novel

Tihi.

Dagens gymnastiska övning för läsare

Detta!
Är avundsjuk på såväl simultankapacitet som rörlighet ... Låt oss säga att det här är en läs-pose som ni inte kommer att hitta mig i (gör ni det, bör ni ringa ambulans).
Kvinnan på bilden heter Charlotte Greenwood, var skådespelerska och dansös under första hälften av 1900-talet, och beskrev sig själv som att hon var den enda kvinnan som kunde sparka en giraff i ögat. På något vis tror jag henne ...

Ny serie av Charlaine Harris 2014

Jaha jaha, vad tror vi om det här då? 

Charlaine Harris verkar ÄNTLIGEN låta Sookie vara ifred och har enligt förlaget en ny serie på väg med start i maj 2014. 

Del ett i den planerade trilogin heter Midnight Crossroad och beskrivs så här: 

From Charlaine Harris, the bestselling author who created Sookie Stackhouse and her world of Bon Temps, Louisiana, comes a darker locale—populated by more strangers than friends. But then, that’s how the locals prefer it…
Welcome to Midnight, Texas, a town with many boarded-up windows and few full-time inhabitants, located at the crossing of Witch Light Road and Davy Road. It’s a pretty standard dried-up western town.
There’s a pawnshop (someone lives in the basement and is seen only at night). There’s a diner (people who are just passing through tend not to linger). And there’s new resident Manfred Bernardo, who thinks he’s found the perfect place to work in private (and who has secrets of his own).
Stop at the one traffic light in town, and everything looks normal. Stay awhile, and learn the truth...

Hm. Kan bli kul, kan bli cheesy. Eller både och på en gång. Jag hoppas ändå på kul, eftersom jag fortfarande hyser tilltro till Harris som författare (trots de inte så lyckade senare Sookieböckerna). Väntar med om spänt, så åtminstone med viss, försiktig nyfikenhet.

Till sängs

Jag gillar:
att gå och lägga mig obscent tidigt, bara för att få tid att umgås med en speciell bok i lugn och ro, innan jag blir så sömnig att jag tappar den på näsan (vilket har hänt).

Fun fact: 1908 varnade en artikel i The Lancet för farorna med att läsa i sängen. Det var inte bra för ögonen och det var på tok för svårt att hålla boken i en anatomiskt hälsosam position.
Några år senare, 1976, hade The Guardian en hel artikel på ämnet: How to have a comfortable read in bed. Fint att folk engagerar sig och skriver små artiklar om det här, tycker jag!

Jag träffar Donna Tartt! (OMG! OMG!! OMG!!!)

Inte ens minsta lilla plupp hade jag vågat skriva in i kalendern på 7 november, så rädd var jag att det skulle bli inställt. Men klockan 19 satt vi allesammans andäktigt bänkade på Bookpeople i Austin, och så kom hon till sist nerför trappan och fram till podiet: Donna Tartt, mycket petite, mycket intellektuell, perfekt artig på ett typiskt väluppfostrat sydstatssätt, och oklanderligt klädd i välsittande grå kostym med röd skjorta med manschettknappar i guld samt en käckt uppstickande vit- och svartprickig näsduk i bröstfickan. Hello, sa hon och såg glad och lite nervös ut. Herregud, herregud, herregud, tänkte jag. 

Tartt började med att läsa ur The Goldfinch, stycket när socialtjänstarbetarna kommer till lägenheten för att hämta Theo. Hon läste bra, men jag blev helt fascinerad av hur väldigt annorlunda det lät jämfört med hur jag hade uppfattat texten. När hon själv läste, fanns där mycket mer humor än jag hade sett i den. Det stämde också bra överens med svaret som Tartt något senare gav till kvinnan som lätt hysteriskt förklarade att hon inför besöket hade läst igenom alla Tartts tre romaner på tio dagar och nu var lite orolig: hur levde Tartt som författare med all denna svärta som kvinnan tyckte sig se i böckerna? Är de verkligen bara så mörka, undrade Tartt. Där finns väl mycket annat också?

Frågestunden fortsatte med en stackars man som undrade om Tartt visste vad som hade hänt med brodern i The Little Friend. Tja, om du läser boken så står det faktiskt, svarade Tartt. Va, sa mannen. Du kan ju googla, sa Tartt och fortsatte att på ett väldigt vältaligt men smått elakt sätt förklara att det faktiskt inte var så svårt att klura ut om man bara läste ordentligt ... Ojoj. Förnedringen pågick en liten stund, tills mannen räddades av att någon ställde en annan fråga.

Det jag tyckte var mest intressant var hur Tartt ser på språk och hur hon arbetar med det i sina romaner. Hur hon kan lägga väldigt lång tid på att hitta just rätt sätt att beskriva något, hur orden inte bara ska betyda rätt sak och ha rätt stilvärde, utan också låta rätt. Romanerna ska vara perfekta på meningsnivå; läsaren ska mening för mening lockas vidare. Jag tycker att den målsättningen märks i The Goldfinch, som verkligen är sjukt välskriven trots att den är så massiv. Inget slarv där, inte. 

Innan arrangemanget började, hade vi blivit strängt tillsagda att absolut inte fotografera, varken under pratet eller signeringen. Jag blev sjukt besviken, men förstod varför när en stackars bokhandelsmedarbetare diskret försökte ta en bild, vilket ledde till att Tartt helt och hållet kom av sig, gömde ansiktet i händerna och en lång stund pratade om hur jobbigt hon tyckte det var att bli fotograferad när hon stod framför folk och oj och oj och ... Låt oss säga att ingen ens försökte ta några bilder efter det. Det var synd, men ok. Vill man inte vara på bild så vill man inte. Måste vara jobbigt att vara så kameraskygg, dock.

Sist men inte minst var det signering. Jag kramade min Goldfinch i famnen och fick en extremkort men superartig pratstund medan hon skrev: oj, var jag från Sverige? Hon gillar Sverige, väldigt mycket. Och - missa icke detta - HON KOMMER TILL SVERIGE I MARS!!! Jag hade inte möjlighet att fråga exakt vad hon skulle göra förrän jag blev bortföst av stressade signeringsvakter, men ändå! Hon kommer till vårat lilla land! Och det verkade som att det skulle vara ett officiellt besök, så då kanske det finns fler chanser att se & höra & träffa henne. Wheee! Wheee! Wheeeeee!!! Jag gör gärna om det, många gånger till.

Bok + foto = sant

Titta - lite fint, no?
Fotografen heter Joel Robison och gillar att göra bilder där saker inte är lika stora som vanligt. Flera av hans bilder har med böcker och läsning att göra på ett eller annat sätt.

Vill du se mer? Titta in på Joel Robisons Flickr!

Krokodilvarning

Bara en rad till. 

Tebjudning med Diane Setterfield

I kategorin "evenemang man sjukt gärna hade velat gå på om man hade befunnit sig i rätt stad" noterar vi en sällsynt lockande tebjudning: deckarbokhandeln Murder by the Book i Houston bjuder 18 november in till te/lunch med Diane Setterfield.
De som anmäler sig till evenemanget får till det facila priset av 67 dollar inte bara fika och författarframträdande, utan också ett signerat ex av Bellman & Black. Hur trevligt låter inte det??
Tidigare författarframträdanden i samma serie har bl a varit Harlan Coben, Michael Connelly och Janet Evanovich. Låt oss - än en gång - konstatera att Murder by the Book är grymt bra på att ordna framträdanden.
Är det förresten någon av er som hunnit läsa Bellman & Black ännu?

Läs om mitt (hittills enda) besök på Murder by the Book här.