Vampyrer, maskerader och parader - Calliope i New Orleans

Kan glatt meddela att eder Calliope inte blev varken vampyr- eller alligatorlunch under resan till Louisiana, utan nu tryggt och fint är hemma igen. Bra, va? 

Att fira Mardi Gras i New Orleans var sjukt skoj - det känns som om jag äntligen har kommit på tricket som gör fruktansvärda februari trevlig. Hemskt synd att man inte kommer kunna göra det varje år ... Men jag är väldigt glad & tacksam över att ha fått chansen att göra det i år!

Mardi Gras-firandet pågår flera veckor, ända fram till själva dagen Mardi Gras. Under de här veckorna händer det en massa saker, man pyntar en massa på husen och festar på alla tänkbara sätt. Framför allt har en mängd så kallade krewes (typ ett slags föreningar/ordnar) sina parader. Ju närmare Mardi Gras man kommer, desto mer intensivt firande och desto större parader. Vi kom till stan dagen innan Mardi Gras och hann se flera krewes: Orpheus, Rex, Proteus och Zeus. 

Paraderna vi såg var helt galet imponerande. Att det skulle vara stort och ambitiöst hade vi ju förstått, men omfattningen ... My, my. Helt otroligt! Jag gillade t ex det upplysta långa tåget som kom åkande rätt vad det var. 

Paradflottarna är gigantiska, och fantastiskt piffiga och fixade och avancerade på alla sätt. Som konstverk! Varje parad har ett tema, och inom paraden har sedan varje flotte sitt eget minitema. Paraderna är låååånga; flera av dem varade i två timmar eller mer.  

På flottarna åker utklädda medlemmar ur respektive krewe, och medan paraden rör sig, kastar de ut en massa saker till de som står och tittar på. Zulu-paraden här nedan var förr i tiden kända för att kasta ut kokosnötter, men det innebar ju viss fara för de som tittade på ... Nu för tiden delar Zulu istället ut konstgjorda kokosnötter, som de snällt och vänligt räcker över istället för att kasta. 

Det är sport bland de som står och tittar på att fånga så många och så åtråvärda saker av det som kastas ut från paradflottarna som möjligt. Vanligast är de klassiska Mardi Gras-halsbanden, som finns i massor av färger och som när paraderna är över hänger/ligger överallt. Vi hade när vi kom hem med oss varsin bärkasse, full av halsband och annat som vi fångat. Roligast = Rex-paraden som kastade ut halsband med skojiga djur på. Jag fick till exempel en ko. Mu. 

Inte bara flottarna/vagnarna är ambitiösa, även utklädnaderna på folk i paraderna är klart imponerande. Ovan ser vi drottningen i Zulu-paraden. 

På själva Mardi Gras-dagen är alla (och då menar jag verkligen ALLA) utklädda. Hela stan förvandlas till en enda gigantisk maskeradfest. Det var helt sjukt kul att bara gå runt och titta på folk; det fanns verkligen alla varianter på utklädnad ...

Vissa var ambitiösa och genomtänkta, andra mindre så ... Men alla festade och hade trevligt!

Maken och jag hade ju tyvärr inte förberett någon utklädnad (ska vi definitivt göra till ett annat år om vi kommer dit igen), men jag tog i alla fall på mig masken som jag hade köpt tidigare på dagen. En karnevalsmask blir ju inte glad om den inte får gå på karneval, tänkte jag. Som synes gjorde jag även mitt bästa för att testa det lokala utbudet av fåniga drinkar - det här är en handgranade. Jag drack även (vilket jag bittert ångrade dagen därpå) den speciella Mardi Gras-drinken Jester. Det var dumt. Väldigt dumt. Låt oss kalla det "en erfarenhet". 

Vi fick som sagt med oss en massa roliga saker från firandet och paraderna. Såna här mynt, till exempel. De är märkta med årtal, så de är skoj att spara! Jag fick även, på typiskt karnevalsvis, ett rött mynt nedstoppat i urringningen av en glad ung man i en av de mindre paraderna. Hepp. Om vi behåller alla 10 kg halsband återstår att se. Kan bli svårt/tungt att få med på flyget över Atlanten sen ...

När Mardi Gras var över, hade vi ett par dagar kvar i stan. Tyvärr visade vädret sig från sin sämsta sida, men vi fick i alla fall åkt på hjuångarkryssning på Mississippi, vilket innebar att jag kunde kryssa av något jag länge velat göra. 

De hade "spännande" mat. Jag åt dock mer normal crawfishpasta och sedan avslutade vi med kaffe och beignets på legendariska Café du Monde, som sig bör. Gotti. Har aldrig sett så mycket florsocker samlat på ett och samma ställe tidigare. 

När natten föll, gick vi med på en av de många guidade turerna som erbjöds. Vi valde - föga överraskande om ni känner mig - en vampyrtur från Haunted History Tours. Det finns även bl a spökturer, kyrkogårdsturer och voodooturer. 

Turen var två timmar lång och bjöd på en promenad mellan några av de platser i stan som har vampyranknytning, eller där det har skett mer eller mindre suspekta, megablodiga brott. Naturligtvis handlade en hel del om Anne Rices Interview With a Vampire (nostalgi! - det var första vampyrboken jag någonsin läste). Man fick se både hus/platser som pekades ut i boken och som användes i filmen. Ovan ser vi t ex St Louis Cathedral som är med i boken, och som i verkligheten har en rätt ruggig skugga som faller över den bakre väggen när det blir mörkt och Jesus-statyn lyses upp. Spoooooky ... Eller nåt. 

Vampyrturen var lite kul att gå, men vår guide hade lite egna idéer om hur man avgjorde om något var sant eller inte. Jag tänker ju att vampyrer är fiktion - alltså kan inte en fiktion vara mer sann än en annan - men hon var väldigt säker på att vissa saker var "sanna" och andra inte. Det kändes lite fånigt. Ett annat problem är att det ju inte direkt har varit så mycket annat vampyrrelaterat i stan innan Anne Rice, och underlaget var därmed lite tunt. En stor del av turen handlade inte alls om vampyrer, utan om vanliga brottslingar som begått ovanligt blodiga/brutala brott. 

Däremot är det väldigt kul att gå runt och kolla på egen hand hur stan nu gör mesta möjliga av vampyrtrenden; det finns  t ex en cheesy butik som heter "Boutique du Vampyre". I ett annat skyltfönster hittade vi kistan ovan, och en av voodoobutikerna annonserade så här: 

Hehe.

Slutsats: för en frankofil antikfantast som jag, hade New Orleans väldigt mycket att se. Vi hann inte med hälften av allt vi ville göra, eftersom Mardi Gras-firandet tog så mycket tid. Vi får helt enkelt försöka komma tillbaka en annan gång och kolla på själva stan! 

Stay tuned för bilder från vår tur i Louisianas största träsk - alligatorer och overload på spanish moss utlovas!