Amazing Gillian

Jag gör varken understrykningar eller hundöron i mina böcker, men om jag gjorde det skulle Gillian Flynns Gone Girl vara full av markerade rader och stycken. För jäklar, så hon kan formulera sig! Flera gånger under läsningen stannar jag upp, i ren och skär förundran över hur hon lyckats komma på just den där ordvändningen, just den där bilden som passar så perfekt och ändå känns så 100 % originell. Helt outstanding.

När jag sedan har läst ut boken, kan jag lite matt konstatera att det där med outstanding inte bara gäller språket, utan ganska mycket alltihop. Gone Girl är så snyggt komponerad och så bra att jag blir mörkrädd (kan man även bli av andra anledningar efter att ha läst den). Flynn får mig att känna lite grann som när jag läste Curtis Sittenfelds American Wife; hon är en sådan där författare som skriver så sjukt bra att det stundtals närmast ter sig överjordiskt. En sådan som trots att själva romanbygget är gigantiskt och komplicerat, skriver med så lätt hand att det inte tycks vara någon ansträngning alls. De skrämmer mig lite, de där superförfattarna, men oj så trist det skulle vara utan dem.

Så ni får förlåta mig, ni läsare som sitter där ute och är utleda på bokbloggar-lovsånger till Gillian Flynn. Är hon så bra? undrar ni. Ja, säger jag. Jag tycker om hur Gone Girl börjar med ett rätt vanligt deckar-upplägg; Nick och Amy är det hippa, välbärgade paret från New York som efter att ha blivit arbetslösa flyttar till Nicks barndomsstad i Missouri för att ta hand om hans döende mor - men inget blir som de har tänkt sig för på deras 5-åriga bröllopsdag försvinner plötsligt Amy. Dörren till villan på vid gavel, strykjärnet fortfarande på, tecken på strid i vardagsrummet. Så långt är allt ganska vanligt deckarmässigt. Men sedan. Oj. Oj och oj igen. Det är av största vikt att inte spoila här, så jag nöjer mig med att säga att du garanterat kommer bli överraskad. Både en och två och sju gånger. Allt eftersom man förstår mer och mer, blir det läskigare och läskigare. Skildringen av Nick och Amy - gaaah. Gaaaah!

Så - jag lär få satsa på något slags premium-medlemskap i Gillians fanclub efter det här. Finns det? Om inte, uppfinner jag det i detta nu.

Bonuskul: Gone Girl är på väg att bli film; Gillian själv ska skriva manus och bl a Reese Witherspoon ska producera. Flynn sägs ha fått ett sjusiffrigt belopp för rättigheterna.

Bonusfråga: i slutet av boken tackar Gillian sin familj, och kallar då sin son Flynn. Alla andra nämns vid förnamn, så jag undrar bara om barnet heter Flynn Flynn?? (Nej, jag antar att barnet har pappans efternamn Nolan. Eller?)

Andra som också har läst: Helena hos English Bookshop, Helen Alfvegren, Boktok 73, Bokstävlarna.