En förtrollad värld att försvinna in i

Jag har suttit här och funderat en lång stund på hur jag bäst ska beskriva Erin Morgensterns bok Nattens cirkus så att ni ska få åtminstone en glimt av vad som finns innanför de (vansinnigt snygga) pärmarna. Som ni märker har jag inte kommit på något som är tillnärmelsevis ok. Ni får därför helt enkelt ta mig på orden när jag säger att det här är en helt otrolig bok. Originell, vacker och så full av fantasifulla skapelser att vem som helst skulle kunna bli grön av avund över Morgensterns alla idéer. Nattens cirkus är inget mindre än outstanding, och hyste jag inte en sådan motvilja mot ordet läsupplevelse, skulle jag nog använda det. Att läsa Nattens cirkus är en totalupplevelse i bokform. 

Att kort och koncist återge handlingen är omöjligt, så det ska jag låta bli. Vi kan låta det vara vid att det hela kretsar kring två män, två magiker, som kring förra sekelskiftet utmanar varandra för att se vems system som är bäst. De väljer varsin förkämpe, och använder en kringresande cirkus som skådeplats. Medan cirkusen drömlikt flyttar sig mellan land efter land, fortgår och fördjupas utmaningen. Till sist ska bara en av dem finnas kvar. Men vem? Och hur?

Innan jag hade börjat läsa var jag lite rädd för det där med "magisk utmaning", eftersom jag tänkte att det skulle bli högstämt/tråkigt/för mycket high fantasy-artat för mig. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag inte alls hade behövt vara orolig; Nattens cirkus är snarare en fantastisk, fantasifull och förtrollande kärleksroman från förra seklet, med underbart egensinniga karaktärer och miljöer. Den är verkligen en av de där böckerna som man kliver in och "bor" i - den bästa sorten! Läs!

Tack till Norstedts för rec ex!

Andra som också har läst: Breakfast book club, En bok om dagen, Matildas läshörna, Sofies bokblogg, Skånskan.    

Fuck Yeah, Book Arts!

Så här fina saker och mycket mer därtill hittar man på Fuck Yeah, Book Arts! - ett kanske inte så subtilt men mycket träffande namn på en blogg jag gillar. Det är en bildblogg om böcker och bokkonst. Själva beskriver de sig så här:
"A blog for creative types interested in the (un)conventional world of Book Arts. Posts will feature artist's books, illustration, book binding, typography, sketch-booking, scrap-booking, print-making, paper-making, altered books, how to guides, zines, paper engineering and more!"
Det täcker nog in det mesta.
Hur som helst, en riktigt kul och läsvärd blogg! In och titta!

Värdens största mysterium

Det största, ständigt återkommande, mysteriet i mitt liv: 

att en och samma bokhylla när man
1) plockar in böcker i den kan rymma så lite
2) när man tömmer den på böcker kan rymma så mycket ... 

Att se med ord

Just nu läser jag Nattens cirkus av Erin Morgenstern - mycket bra så här långt! Mest fascinerad är jag av den enorma visuella rikedomen. Det här är en bok som kryllar av helt fantastiska ting och miljöer och händelser, och Morgenstern beskriver dem så att man verkligen ser dem. Har sällan läst något så visuellt! Jag avundas henne hennes otroliga fantasi, och hennes likaledes otroliga förmåga att verkligen måla med ord. Helt outstanding!

Morgensterns ordmålande påminner mig om Siri Hustvedts Vad jag älskade, där ju en mycket stor mängd tavlor och andra konstverk beskrivs lika väl. Det imponerade något grymt på mig när jag läste den för några år sedan, både att Hustvedt hade hittat på alla dessa fiktiva konstverk och att hon sedan kunde beskriva dem så bra. Samma sak där - man ser det framför sig när man läser, lika starkt och klart som om man själv befann sig med dem i rummet. Underbart!

Om allt det läskiga blev verkligt ... Skräckdebut!

Jonas Lerman har under flera år varit en hyllad skräckförfattare, men på sista tiden har det börjat kännas motigt. Alla väntar ivrigt på att han ska skriva nästa bok i den storsäljande serien om den mordiske och brutale kirurgen Carl Cederfeldt, men Jonas får inte ur sig en endaste liten rad som han kan använda. Mitt i skrivarvåndan börjar också underliga saker hända, och Jonas börjar ana att något är gruvligt fel ...

Skalpelldansen är Jenny Milewskis debutroman, och den gjorde mig väldigt glatt överraskad. Den är spännande, underhållande och välskriven. Extra kul är de små glimtarna ur bokbranschen, tycker jag som ju jobbar där. Vissa av branschens företeelser är fångade på pricken, och dessutom finns här en del personer som man inte kan låta bli att undra om de har verkliga förlagor ... Kul!

Och skräckmomentet då? Är det läskigt? Jotack. Skalpelldansen är till skillnad från en hel del annan svensk ny skräck (t ex Amanda Hellberg, Caroline L Jensen och Anders Fager m fl), inte av den krypande, övernaturliga sorten. Nej, här är det mer action i vanliga verkligheten, mer pang på, blod, våld, rent av lite splatter/gore i vissa scener. Känsliga torde härmed se sig varnade. Kanske är det lite lätt att gissa hur det ligger till, men jag tycker ändå att plotten som helhet funkar bra.

Som skräckläsare gillar jag även den diskussion som förs i boken; om huruvida det är ok med våld och ruggigheter som underhållning, och var författarens ansvar för det obehagliga som hen hittar på går. Det är intressant, och behandlas här utan att det blir överpedagogiskt eller hindrar berättelsen. För vad hade vi egentligen sagt om allt det där skrämmande som vi gillar att läsa om steg ut ur böckerna och in i verkligheten? Jag vet i alla fall att jag hade lagt benen på ryggen och sprungit. I väntan på att det händer, tänker jag sitta här och se fram emot att Jenny Milewski skriver fler bra böcker.

*****************************
Ett väldigt hett tips i sammanhanget - Skalpelldansen finns att köpa som e-bok hos både Bokus och Adlibris för bara 19 kr! Jag brukar inte göra reklam på det viset annars, men det där var ju sjukt billigt och eftersom det är en bra bok vill jag passa på att tipsa.
*****************************

Tack till Telegram bokförlag för rec ex!
Jenny Milewski har en blogg som jag tycker att ni ska följa om ni inte redan gör det.

Lycklig litterär kärlek sökes

Just nu sitter jag med det delikata uppdraget att ta fram/välja ut dikter och citat till vårt bröllop som närmar sig med stormsteg. Kärleksdikter ... Inte alldeles enkelt, kan jag säga! För vad ska vi välja? Av alla dessa miljoner texter man får om man lägger ihop allt vi har läst och tycker om?

En hel del går i och för sig bort direkt. Förhållandet lycklig - olycklig kärlek är ungefär 20-80 i litteraturens värld. Det är mycket köttets lust och själens obotliga ensamhet. Mjältsjuka, trånande poeter vandrar gata upp och gata ner utan att så mycket som se en skymt av sitt hjärtas dam.

Men ändå. Om man räknar bort all olycka och kärlekssorg, återstår ändå en ocean av texter. Långa, korta, nya, gamla, svenska, engelska, såna jag gillar, såna mannen gillar, såna som betytt något i vårt förhållande ... Jag anar att detta är ett projekt som kommer ta tid. För att välja lite snabbt och random - det gör en sann boknörd icke i det här fallet. Herregud, det är ju ändå ett äktenskap som ska ingås = texterna måste vara av yppersta kvalitet!
Har ni några egna favoriter?

Halvljummen uppföljare av Bauer

I den lilla byn Shipcott känner alla varandra – åtminstone tror byinvånarna det tills en handikappad kvinna en dag hittas mördad. Mycket tyder på att mördaren var någon ur kvinnans egen bekantskapskrets, kanske var det till och med ett barmhärtighetsmord utfört av någon som inte stod ut att se henne ligga där dag efter dag, förlamad och svag. Polisen börjar det mödosamma arbetet med att bit för bit kartlägga var alla byborna befann sig vid tidpunkten för mordet, men ledtrådarna är få. Polisen Jonas Holly har också annat i tankarna – hans fru ligger hemma, döende i ms.

Jag gillar miljön som Belinda Bauer har valt; precis som i debuten Mörk jord, framhäver och förstärker platsen det utspelar sig på historien. Shipcott är litet och slutet och aningen klaustrofobiskt, trots att det på ytan är snällt och vänligt.

Men jag har svårt att komma in i Skuggsida. Jag läser och läser, men blir aldrig riktigt engagerad i varken historien eller karaktärerna. Det fokus och driv som fanns i Mörk jord saknas helt här., och slutbetyget blir därför ganska ljumt. Det är inte dåligt, men det är långt ifrån så uppslukande som jag hade önskat /antagit att det skulle vara. Synd!

Dessutom – så var det det här med Mucy. Konstigt namn, tänker jag när jag läser bokens förstamening: ”Mucy tyckte att sjukhusljuden lät dämpade och avlägsna.” Några rader längre ner förstår jag att det är ett korrfel; kvinnan heter Lucy. Aj, aj, aj. Enorm miss av förlaget. När det dessutom visar sig att det bara är det första av många korrfel, blir jag trött. Jag vet att jag är miljöskadad eftersom jag ju jobbar med språk och litteratur, men jeeezus. Den här texten kan inte vara genomläst alls, eller också har någon varit väldigt trött och stressad när de gjort det. Felen är många, uppenbara och sticker i ögonen. Supertråkigt!  

Läs om Belinda Bauers första bok Mörk jord här. 

Tack till Modernista för rec ex!

Akut hjälp att hitta hem åt katt

AKUT HJÄLP!

Har du eller någon du känner plats för vår katt Elliot?

Från och med mitten av maj har Elliot ingenstans att bo eftersom personen som skulle ha tagit hand om honom medan vi bor i USA har blivit sjuk. Vi behöver därför akut hjälp att hitta någon annan. Kan du – eller vet du någon? Snälla, hjälp till! Maila mig på books.calliope@gmail.com

Perioden det gäller är mitten av maj i år till 1 april 2014. Det spelar ingen roll var i landet du bor, om det är i lägenhet eller hus. Elliot är innekatt, och vi fixar naturligtvis transport samt betalar all mat etc. Alla förslag mottages tacksamt – vi har panik över detta!

******************************
Ursäkta att detta blir alldeles off topic - men det är kris!

När bokhögarna växer okontrollerat

En fnurra på Knausgård-tråden

Jag är lite besviken över min senaste Knausgård-upplevelse. I vanliga fall brukar jag - som ni ju vet - sjunga kampens lov och ivrigt kasta mig över varje del så snart den översätts, men den här gången blev resultatet inte det förväntade. Kastade mig över den gjorde jag förvisso, men det dröjde inte länge förrän jag kom på mig själv med att faktiskt ha lite ... tråkigt. Visst finns här avsnitt som är lika bra som tidigare, men de är just det: avsnitt. Helheten framstår som tämligen blek och lever tyvärr inte alls upp till det jag har lärt mig att förvänta mig av serien.

I den här, fjärde delen, flyttar Knaus efter att ha tagit studenten upp till en liten by i norra Norge för att arbeta som lärare. Han ska jobba ihop pengar, och han ska skriva. Det är åtminstone planen, men den går ganska snabbt omkull. Han skriver förvisso några texter, men främst består tillvaron i byn av ett ändlöst, tröstlöst supande på olika fester. Det är ingen ovanlighet att han ensam häller i sig 4 vinflaskor på en kväll. Efter ett tag är det ganska oklart vilket som är värst: minnesluckorna eller ångesten när han dagen efter inser allt dumt han gjort som full.

Efter Min kamp del 3, som var oerhört stark i sin skildring av Knausgårds tidigaste uppväxtår, ter sig del 4 blek och repetitiv och det känns som om berättelsen saknar fokus och tema. Jag blir dessutom ganska illa berörd av allt supande efter ett tag; bland annat finns här en hemsk scen med en studentfest som helt går överstyr, där mamma Knaus får komma hem till ett ödelagt hus. Hon har inte råd att laga allt som gått sönder, men det bryr sig inte sonen så värst mycket om. Det dåliga samvetet går snabbt över.

Fjordgård, där verklighetens unge Knausgård jobbade som lärare, torde ha stått modell för bokens Håfjord. 

Den scenen - och många andra i hela Kamp-serien - får mig att vilja veta mer om mamman i familjen. Vad tänkte och kände hon genom allt detta? Det hade jag velat läsa mer om. Det hade varit tusen gånger mer intressant än redogörelser för alla spritfester. Jag hade också gärna läst mer om det vi får glimtar av här; Knausgårds första stapplande steg som författare. Hur han läser och kommenterar andra författare, hur han skriver och skriver om. Det gillar litteraturnörden i mig.

Och så är det slutscenen. Herregud. Jag ska inte spoila, men herregud. Det var inte bilden jag ville ha på näthinnan när jag vänt sista bladet. Jag kommer tvärtom tillbringa en stor del av tiden i väntan på nästa del med att förtränga just den scenen. Bort - bort. Aldrig läst - aldrig sett, typ. Sudda, sudda ur hjärnan bort, och vänta på istället fint och lugnt på del fem.

Här skriver jag om Min kamp del ett, del två och del tre.
Andra som också har läst del 4: DN, Sydsvenskan, Dagens bok.

Gula påskfavoriter

Påsk! Vi när ständiga drömmar om överfulla godisägg, att några snälla häxor ska stanna till vid just vår dörr och lämna hemliga förhandsex av Eld, att släktingar och familj ska hålla sig kring sillburkarna så att vi får läsro ... Önskningar, önskningar. Själv tänkte jag fira med att tipsa er om ett par gula, påskiga favoriter, hämtade direkt från min bokhylla. 

Först ut är klassikern Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman, här i färgmatchande sällskap med mitt kökspåskris. Den gula tapeten är boken för dig som gillar systrarna Brontë-vibbar, 1800-tal, drama, mörka hemligheter, krypande obehag och opålitliga berättare. Det är en novell, som i den här utgåvan (som jag hittade på antikvariat för 15 kr!) fått sällskap av ett par eftertexter som berättar mer både om novellens tillkomst och om Perkins Gilman. 

Novellen är skriven i dagboksform och vi får följa med en kvinna som placerats i ett särskilt rum i ett hyrt hus av sin läkare till make. Hon är förbjuden att anstränga sig; hon måste vila säger han. Men vad lider hon av? Och vad har lett fram till att hon hamnat där? Den gula tapeten är ett ruggigt litet mästerverk, och brukar räknas till både feminist- och gothic/skräck-kanon. 

Favorit nr två är Richard Yates Easter Parade, som titeln (och påskfjädrarna) till trots inte har så mycket att göra med påsk. Men oj, vilken bok! "Fantastisk feel bad-roman" kallade jag den när jag recenserade den, och det är en beskrivning som jag håller fast vid. Yates skriver otroligt finstämt och detaljrikt och vackert trots att berättelsen om systrarna Grimes är mörk. Läs! sade jag då - och läs! säger jag nu. 

Ha en underbar påsk, allesammans!

Calliopes bokbortskänkardag

Vad får man om man lägger ihop gratisböcker, vin, bokbloggare och cupcakes?
Calliopes bokbortskänkardag, naturligtvis! Den gick av stapeln igår, då jag hade bjudit in några hugade spekulanter för att titta på alla de böcker som jag rensat ut ur hyllorna. Det blidde ganska många, kan man konstatera så här i efterhand ...

Med förenade krafter valde Bokomaten, Schizo-Cookie, Flickan och böckerna, The Book Pond och Madeleines Bokhörna ut en sisådär 10 påsar böcker som de fick med sig hem. Mycket nöjd med det! Känns skönt att veta att böckerna får nya, fina och kärleksfulla hem. Böckerna som blev över ska Amnesty få för att sälja på sin bokloppis. Känns också bra.
Likaledes fint kändes det att pausa mitt i bokbortskänkandet för att äta passionsfruktsmuffins som Flickan och böckerna hade bakat. Små konstverk!

Och varför all denna utrensning, undrar ni kanske?
Jo, det beror på att jag och sambon planerar att å jobbets vägnar vara på resande fot under en tid framöver. Strax efter bröllopet i maj, hyr vi ut lägenheten och ger oss av till nya äventyr på andra sidan Atlanten. Medan vi är i USA ska alla våra saker ligga magasinerade, och då går det ju tyvärr inte att ha hur mycket böcker som helst ... Min förhoppning är i alla fall att vi precis som förra gången vi var där ska hinna med en hel del bokrelaterade utflykter och närstudier av amerikanska bokhandlar mm, och det kommer jag naturligtvis att rapportera om här på bloggen. Hoppas att ni vill följa med och läsa om det!

Skräcksöndag i novellformat

Mitt novelläsande var det länge dåligt ställt med - men oj, så mycket bättre det har blivit sedan jag började med e-böcker! Novellformatet passar perfekt att ha laddat i iPaden och läsa när man har en stund över men riktigt inte orkar engagera sig i en vanlig bok. Då sitter noveller från Mix förlag och Novellix som en smäck, och jag gillar att de ges ut en och en. Det ger mer fokus på den enskilda texten och hindrar att den drunknar när jag hetsläser flera i rad som jag annars alltid gör i vanliga novellsamlingar. Nu senast har jag läst två noveller från Mix: Anna Winbergs Kinesiskt te och Amanda Hellbergs Blå linjer.

Kinesiskt te handlar om ruggiga saker som händer en man vid universitetet när han mottar en ask te från en tacksam student, och är en ganska enkel liten berättelse. Trevlig och välskriven men utan större överraskningar. Anna Winberg har för övrigt också den snygga bloggen Book Cover Girl, som ni absolut ska kolla in om ni inte redan känner till den.

Blå linjer gillade jag mycket - trots att den bara tar några minuter att läsa ut, lyckas den kännas både klassiskt skräckig och lite schyst svulstig. Tänk Bram Stoker-artad, Draculaliknande och erotiskt laddad skräck på tåg, så hamnar du rätt. I samma serie finns även en tidigare novell av Hellberg, Krafsar och vill hem.

Jag kommer fortsätta läsa e-noveller, så håll utkik om du vill ha fler lästips!