I den här, fjärde delen, flyttar Knaus efter att ha tagit studenten upp till en liten by i norra Norge för att arbeta som lärare. Han ska jobba ihop pengar, och han ska skriva. Det är åtminstone planen, men den går ganska snabbt omkull. Han skriver förvisso några texter, men främst består tillvaron i byn av ett ändlöst, tröstlöst supande på olika fester. Det är ingen ovanlighet att han ensam häller i sig 4 vinflaskor på en kväll. Efter ett tag är det ganska oklart vilket som är värst: minnesluckorna eller ångesten när han dagen efter inser allt dumt han gjort som full.
Efter Min kamp del 3, som var oerhört stark i sin skildring av Knausgårds tidigaste uppväxtår, ter sig del 4 blek och repetitiv och det känns som om berättelsen saknar fokus och tema. Jag blir dessutom ganska illa berörd av allt supande efter ett tag; bland annat finns här en hemsk scen med en studentfest som helt går överstyr, där mamma Knaus får komma hem till ett ödelagt hus. Hon har inte råd att laga allt som gått sönder, men det bryr sig inte sonen så värst mycket om. Det dåliga samvetet går snabbt över.
 |
| Fjordgård, där verklighetens unge Knausgård jobbade som lärare, torde ha stått modell för bokens Håfjord. |
Och så är det slutscenen. Herregud. Jag ska inte spoila, men herregud. Det var inte bilden jag ville ha på näthinnan när jag vänt sista bladet. Jag kommer tvärtom tillbringa en stor del av tiden i väntan på nästa del med att förtränga just den scenen. Bort - bort. Aldrig läst - aldrig sett, typ. Sudda, sudda ur hjärnan bort, och vänta på istället fint och lugnt på del fem.
Här skriver jag om Min kamp del ett, del två och del tre.
Andra som också har läst del 4: DN, Sydsvenskan, Dagens bok.
Jag kämpar faktiskt med del 3 fortfarande. Jag tappade intresset helt av någon anledning. Tror inte del 4 blir för mig alls.
SvaraRaderaJag tyckte redan Kamp 3 var tråkig och bestämde mig för att göra en Knausgård paus.
SvaraRaderaJag har fått en fnurra redan i andra boken. Han skriver bra, men jag gillar honom inte. Har köpt del tre också, men sedan får det räcka.
SvaraRaderaOj, här droppar ni av en efter en ... Jag har gillat allt hittills och håller tummarna för att det här bara var en tillfällig svacka :)
SvaraRaderaJag tyckte verkligen om trean, men skrev redan då i min tidningsrecce att mamman fick en alldeles för blek roll. Nu har jag inte läst så långt i fyran ännu, men ja, gärna mera mamma!
SvaraRaderaNyligen avslutade jag hela romanserien med sjätte volymen. Läsningen av hela romanen är min enskilt främsta litterära erfarenhet.
SvaraRaderaJag har läst böckerna på norska eftersom jag tillägnat mig goda kunskaper i språket efter min korta tid som boende/arbetande i Norge.
Det är ingen tillfällighet att bok fyra upplevs som helt annorlunda. Den skrevs under den tid som Knausgårds författarskap nagelfors i norsk media. Han hade en uppslitande konflikt med farbrodern Bjørge "Gunnar" Knausgård beträffande boken. Eftersom fyran avhandlar tiden i Fjordgård kom den boken att bli försiktigare. Enligt Knausgård, redan i den skrivande processen. Han ville skydda dem inblandade.
Det handlar om en offentlig persons vardande. Mina upplevelser är att han i arbetet med fyran blivit varse att hans skrivande inte enbart är utlämnande för honom själv. Någonting som han tidigare inte har uppfattat eller åtminstone inte reflekterat över.
I femman och sexan fortsätter försiktigheten. Om än på ett annat sätt. Han beskriver själv att han skrev femman i svindlande hastighet, på 8 veckor! Detta eftersom han var rasande. Han är återigen hänsynslös i sitt skrivande. Han är personlig, men utan att vara lika privat som i volymerna 1-2. Kanske är det av hänsyn till familjen eller också av hänsyn gentemot sitt eget eftermäle.
Hans Celan-essä i sjätte volymen som mynnar ut i en essä om Hitlers Mein Kampf är bitvis tung att ta sig igenom. Inte minst utifrån min ovana till att läsa litteraturvetenskapliga essäer. Däremot inte sagt att jag inte skulle uppskatta den akademiska tonen. Jag lär mig otroligt mycket under läsningen.
Sjätte volymen ger mer information om den uppslitande konflikten med farbrodern och en beskrivning av hans författarskap under hela arbetet med Min kamp.
Samtidigt som jag skulle vilja veta mer om hur det går för honom och familjen skulle jag inte vilja läsa om det i fler böcker. Det handlar om att jag inte skulle vilja att han utsätter sig själv och familjen för dem, utanför skrivandet, destruktiva krafter som hans skrivande skulle kunna medföra.