Nominera din drömbokhandel!

Det här gillar jag skarpt: folket bakom förlaget Sekwa har tagit ett jättefint initiativ och skapat bloggen Drömbokhandeln. Det är en hyllning till den riktiga, fysiska bokhandeln och alla eldsjälar som jobbar i de där butikerna vi älskar att besöka, gång på gång. Där vi blir inspirerade, där vi förköper oss, där vi bara ska in och titta litelitegrann för vi kan inte låta bli ... Och ja, bloggen har naturligtvis med Laurence Cossés kommande bok att göra, men det är mer än så.

En av bokhandlarna jag nominerar: Hamrelius i Malmö

Både på webbplatsen och på Drömbokhandelns Facebooksida kan du själv gå in och nominera din egen favorit, och sen görs intervjuer med de nominerade. Perfekt sätt att få tips på bra butiker att besöka! (Och naturligtvis fullständigt livsfarligt med tanke på hur mycket kul där finns, men det bortser vi från nu tycker jag ...)

Jag nominerar även English Bookshop

Först ut i Drömbokhandelns serie med intervjuer är Lohrs Pocket MedMera i Göteborg. Jag har ännu inte varit där, men kan lova att jag kommer att besöka butiken nästa gång jag är i stan. Låter fantastiskt trevligt!

In och nominera din egen favvo nu!

Litterärt bad

 

Att ta med sig en bok i badet för att läsa är ju helt normalt. Att ta med sig ett helt gäng böcker och faktiskt bygga själva badkaret med dem - not so much. Som jag förstår det, går det inte att hälla vatten i det här, men fint är det! The Bath of Knowledge kallar konstnären Vanessa Manchini sitt verk. 

Via inhabitat.com

Vad är det som lurar i skogen i Vermont?

Ben & Jerry gör som bekant världens godaste glass. På Ben & Jerrys glassfabrik i Vermont får besökarna gå på rundturer med smakprov (jag tänker mig något slags glassversion av Kalle och chokladfabriken) - needless to say så står ett besök där på listan över saker jag vill göra när jag kommer till Vermont nästa gång. Nu har emellertid ett problem dykt upp. Efter att ha läst Jennifer McMahons Don't Breathe a Word, vet jag inte om jag alls vågar åka till Vermont. Det händer läskiga saker i skogarna där.

Don't Breathe a Word handlar om Phoebe och Sam som har det bra ända tills de nås av mystiska meddelanden som säger att Sams syster Lisa kanske ännu är i livet. Lisa försvann när Sam och hon var barn, och familjen fick aldrig någon klarhet i vad som hände. Tillsammans börjar Phoebe och Sam söka sig bakåt i ett förflutet som visar sig vara fullt av hemligheter och lögner, i lager på lager. Som läsare får vi följa med i två parallella tidslinjer, dels en nutida med Sam och Phoebe dels en dåtida med Lisa.

Don't Breathe a Word är sjukt spännande och rör sig skickligt i gränslandet mellan thriller och fantasy. Här finns inslag som kan tolkas som övernaturliga, men det beror till stor del på hur läsaren väljer att se dem. Det fina i alltsammans är att det oavsett hur man väljer att läsa den är riktigt, riktigt ruggigt. Ondskan som lurar i skogarna är grym och hänsynslös. Det är otroligt snyggt gjort och det finns väldigt mycket att tycka om i romanen. Phoebe är till exempel en person man verkligen fäster sig vid.

Men - och det är ett ganska stort men - någonstans i mitten av boken tycker jag att det hela går lite överstyr. Det blir lite för många lögner, lite för många villospår, avslöjanden och vändningar. Ingen/inget är vad du tror, brukar det ju heta och här är det verkligen så. När Jennifer McMahon dessutom lägger in en extra twist precis i slutet, blir jag mest trött. Jag förstår vad hon vill göra, men jag hade faktiskt hellre sett att berättelsen tillåtits sluta lite tidigare, lite annorlunda. Hälften så mycket hade blivit dubbelt så bra, typ. Det här verkar dock vara en smaksak; jag ser att både Bokbabbel, Pocketlover och Dark Places gillade boken mer oreserverat än jag. Spännande läsning är den hur som helst, och flera av scenerna i romanen fastnar verkligen i minnet. Vi får se om jag någon gång kommer till Vermont och om jag i så fall vågar mig in i skogen ...

Kärlek (och lite död)

Säg presentbok och jag blir genast skeptisk. Säg dessutom kärleksdikter, och jag blir rent av lite fientligt inställd. Det blir ju så sällan bra, hur gott uppsåtet än är.

Men om man istället säger svensk lyrik och kanske dessutom namedroppar Maria Wine, Harrieth Löwenhjelm, Erik Lindegren och Gunnar Ekelöf - då blir det en annan sak. De och många andra författare, däribland Kristina Lugn, Kristian Lundberg och Lukas Moodysson, finns representerade i 121 dikter om kärlek som nyss kommit ut hos Brombergs. 

Jag gillar urvalet; det känns genomtänkt och har ganska stor spännvidd. Jag tänker mig att boken lika väl som att vara en presentbok kan fungera som inspiration/referens när man letar efter dikter på temat kärlek, kanske till bröllop/förlovning eller liknande. Här finns till exempel många av de där klassiska kärleksdikterna från första halvan av 1900-talet, som alltid är fina att använda. 

Lite lustigt är det dock att vissa av dikterna som valts ut; till exempel Harrieth Löwenhjelms "Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta." åtminstone i mina ögon är sådana som starkt förknippas med döden, och inte med kärleken. I Löwenhjelms dikt ligger ju diktjaget bokstavligen talat på dödsbädden, och även om det förvisso finns en kärlekskänsla gentemot den jaget vänder sig till, är detta för mig verkligen ingen kärleksdikt. 

Än konstigare blir det att man i boken bara valt att ta med diktens första strof - det känns nästan som om man mörkar vad den egentligen handlar om (det förstår man ju inte helt förrän i strof 2-3). Om jag inte hade läst dikten tidigare, och ovetande hade valt den till ett romantiskt tillfälle så hade jag nog blivit sur om jag senare fått reda på hur dikten slutade eller vad den egentligen handlade om. 

Med den invändningen - ändå en trevlig samling. Att ge bort till en gullig boknörd nära dig just idag, kanske?

Tack till Brombergs för rec ex!

San Fransisco bookstore and chocolate crawl

Att hitta lockande bok-event som man vill vara med på brukar ju inte vara något problem, men jag måste säga att när jag såg inbjudan till San Francisco bookstore and chocolate crawl så bleknade nog de flesta andra.

San Francisco-bokhandeln The Booksmith (läs om mitt besök hos dem här) anordnar tillsammans med flera andra av San Franciscos lokala, oberoende bokhandlar en bok- och chokladvandring. Det innebär att man i  sällskap med ett helt gäng glada boknördar under en söndagseftermiddag promenerar runt mellan några av San Franciscos allra bästa bokhandlar, tittar på/shoppar böcker OCH blir bjuden på choklad!!!! Jag säger det igen: detta är alltså ett helt event som bara går ut på att bok-browsa i förnämligt sällskap och bli matad med choklad. Oh. My.God.

Varför-varför-varför är jag inte i San Francisco???
Och NÄR ska några svenska bokhandlar hitta på något liknande??? Jag tänker Sf-bokhandeln + English Bookshop + Papercut + Hedengrens + Hallongrottan m fl?

Läs mer om SF-eventet här!

Tigerspaning

Ni vet hur det är när två eller flera titlar liksom flyter ihop? Inte förrän jag var på bokhandeln häromdagen, insåg jag att det för tillfället finns inte en utan tre nya titlar som alla heter något med "tiger". I mitt förvirrade huvud hade de alla på något sätt blandats samman, trots att de är tre synnerligen olika historier.

Först finns där Kate Dicamillos ungdomsbok Tigern, som ges ut av Kabusa.

Sedan har vi Orange Prize-belönade Tigern i Galina av Téa Obreht, som nu ges ut i svensk översättning av Albert Bonniers.

Obrehts bok har jag totalt blandat ihop med Margaux Fragosos Tiger, Tiger som vi hittar bland de nya titlarna hos Norstedts.

När jag rett ut förvirringen, började jag tänka på hur många andra böcker som hetat något liknande de senaste åren. Spontant kommer jag på de här:

Amy Chua - Tigermammans stridsrop
Aravind Adiga - Den vita tigern
Mian Lodalen - Tiger
Jonas Hassen Khemiri - Montecore, en unik tiger
Tom Clancy - Tigerns käftar

Till det kan läggas att det nu i slutet av året kommer en ny roman av Anne B Ragde. Vad den heter? En tiger för en ängel. Och så kan man ju tänka på att de översatta titlarna ibland har en lite annorlunda titel på originalspråk eller på engelska; då blir det ännu fler tiger-varianter. Till exempel heter ju den engelska översättningen av Téa Obrehts bok The Tiger's Wife. Helt galet detta, tigrar överallt! 

A Pure pleasure

I vissa sammanhang är jag mycket lättfångad. Man behöver inte säga så mycket mer än 1700-tal och Paris för att få mig på kroken. Om man dessutom viskar något om kyrkogårdar och kanske dessutom antyder något om lite mörker och lite kärlek och lite undergång - ja, då kan man nog inte misslyckas. Det var just det som hände när jag läste om Andrew Millers senaste roman Pure, som nyligen utsetts till Costa Book of the Year. Jag klickade hem ett gratisprov till paddan från Amazon, och var helt och hållet uppslukad redan efter de första sidorna. Needless to say, så gick det rätt snabbt att klicka hem hela boken.

Pure handlar om den unge ingenjören Jean-Baptiste Baratte, som kommer från Normandie till Paris med uppdraget att gräva ut den gamla kyrkogården Les Innocents. Under årens lopp har man proppat den lilla kyrkogården full med döda, och nu går det inte längre. Kvarteren runt om håller på att bli förgiftade och  det har till och med gått så långt att väggarna i några av de närmaste husens källarvåningar har givit vika och de begravda har kommit ramlande in. (Hur läskig är inte den bilden? Hu!)

Jean-Baptiste ska på uppdrag av kungen rensa upp, tömma kyrkogården, riva den förfallna kyrkan och göra plats åt det nya, moderna Paris. Han är en vetenskapens man och ser sig som företrädare för den nya tiden. "They will name squares after us, the men who purified Paris", utbrister hans vän. Men naturligtvis är det inte så enkelt. Arbetet är hårt och farligt, och ses inte med blida ögon av alla. Innan de sista benen har grävts upp från Les Innocents, har Jean-Baptiste skådat mörkret både inom sig själv och i andra.

Les Innocents på 1500-talet, innan det blivit trångt och läskigt...

Pure berättas långsamt, poetiskt och sinnligt, och man får inte ha alltför bråttom när man läser. Den följer inte heller någon riktig dramaturgikurva i vanlig mening, så om man förväntar sig action blir man nog besviken. Jag blev dock fullständigt förälskad i Pure - den är verkligen en sån där bok som man bor i, snarare än läser. Den ger en fantastiskt levande och originell bild av 1700-talets Paris, strax innan revolutionen. Jag tycker alltid att det är oerhört spännande att läsa om detta gamla Paris; det är ju en stad som gjorts om i omgångar, stundtals ganska brutalt. Och ändå känns den så historisk när man är där. (Bonustips på det temat: Tatiana de Rosnays Huset du älskade från Sekwa) Rekommenderas varmt till frankofiler och andra!

Även om Pure är ett fiktivt verk, är en del hämtat från verkligheten.
Ben från den riktiga Les Innocents fördes iväg och kan numera ses i Paris katakomber. 

Bildjournalen: Dracula

Idag tycker jag att vi ska titta på Dracula-omslag genom tiderna!
Vi börjar med det här ganska gulliga, från Wessels Company 1901. Ger lite hemslöjds- eller julkänsla, tycker jag.

Mer klassiskt skräckig är den här röda, från Doubleday 1902. Jag gillar den galna blicken som både mannen och hunden har.

 Från samma förlag kommer också en annan röd utgåva, 1921. En klar favorit i all sin enkelhet.

Den här är underbar! Helt galen, och underbar! Den får mig också att tänka på Edward, som i tid och otid ju envisas med att glo på Bella när hon sover. Hu! Jag föredrar vampyrer som inte glittrar.

Och titta här: på etsy.com hittar vi naturligtvis den logiska slutpunkten - en Draculaväska! En kvinna i Texas gör väskor av alla möjliga klassiska romaner, bland annat finns där Alice i underlandet och Jane Eyre i snygga utgåvor. Väskor gjorda av böcker har vi ju sett många gånger förr, men de som Texaskvinnan säljer under logon Novelcreations är de finaste jag sett hittills. Kika in och titta!

Den som vill se ännu fler Dracula-utgåvor klickar med fördel in på Dracula Between hero and Vampire.

Deckardebut i en svunnen tid

Hon hittas av en man som söker tillfälligt skydd för natten, åttaåriga Ingrid Bengtsson. Hon har slagits ihjäl men lagts tillrätta på ett sätt som nästan ser varsamt ut. Trots att polisen snabbt kommer till platsen, finner de ytterst få spår att följa. Den unge kommissarie Stierna som leder utredningen vet det inte då, men många år senare ska fallet Ingrid fortfarande komma att följa honom. Vad var det egentligen som hände den där natten? Och hur ska han kunna leva med det?

Pontus Ljunghills debut En osynlig skapar en fin tidsstämning, både i delarna som utspelas året för mordet 1928 och i de senare i början på 1950-talet. Jag gillar den intelligente och lite vemodige kommissarie John Stierna, och det är befriande att läsa en deckare där allt inte går att lösa med dna eller sökningar i databaser. Däremot tycker jag att själva berättelsen går väl långsamt fram; det är väldigt mycket funderande, en del upprepningar och flera kapitel som inte riktigt tillför något utan mest bara finns där. Jag skulle gärna ha sett ett mycket starkare driv framåt. Kanske har det delvis med etiketten deckare/spänningsroman att göra; den skapar förväntningar som inte riktigt infrias. Ja, här finns ett kriminalfall, och ja, det handlar om poliser, men En osynlig är snarare en roman om en mans förfall. Inte så spännande, utan mer en nostalgisk, lite melankolisk berättelse med känsla av ungt 1900-tal.

Kika gärna på boktrailern; den fångar bokens känsla riktigt bra även om den är kort:

Tack till Wahlström & Widstrand för rec ex!

Andra som också har läst: SvD, Nisse Scherman, Jennies boklista.

Papperskonst

Hihi, titta!
Engelska konstnären Jennifer Collier har knåpat ihop ett par Little Women-skor! Mycket pyssligt, må jag säga.

Skorna är också bara början; Jennifer Collier har dels gjort en hel uppsättning liknande skodon av allt från vykort till notpapper, dels en hel samling klädesplagg av olika sorters papper. 

Där finns t ex Alice i underlandet-handskar till barn: 

Och jag gillar den här tekoppen: 

Om man vill köpa Jennifers konstverk, finns de till försäljning här. Kika även in på hennes hemsida!