A Pure pleasure

I vissa sammanhang är jag mycket lättfångad. Man behöver inte säga så mycket mer än 1700-tal och Paris för att få mig på kroken. Om man dessutom viskar något om kyrkogårdar och kanske dessutom antyder något om lite mörker och lite kärlek och lite undergång - ja, då kan man nog inte misslyckas. Det var just det som hände när jag läste om Andrew Millers senaste roman Pure, som nyligen utsetts till Costa Book of the Year. Jag klickade hem ett gratisprov till paddan från Amazon, och var helt och hållet uppslukad redan efter de första sidorna. Needless to say, så gick det rätt snabbt att klicka hem hela boken.

Pure handlar om den unge ingenjören Jean-Baptiste Baratte, som kommer från Normandie till Paris med uppdraget att gräva ut den gamla kyrkogården Les Innocents. Under årens lopp har man proppat den lilla kyrkogården full med döda, och nu går det inte längre. Kvarteren runt om håller på att bli förgiftade och  det har till och med gått så långt att väggarna i några av de närmaste husens källarvåningar har givit vika och de begravda har kommit ramlande in. (Hur läskig är inte den bilden? Hu!)

Jean-Baptiste ska på uppdrag av kungen rensa upp, tömma kyrkogården, riva den förfallna kyrkan och göra plats åt det nya, moderna Paris. Han är en vetenskapens man och ser sig som företrädare för den nya tiden. "They will name squares after us, the men who purified Paris", utbrister hans vän. Men naturligtvis är det inte så enkelt. Arbetet är hårt och farligt, och ses inte med blida ögon av alla. Innan de sista benen har grävts upp från Les Innocents, har Jean-Baptiste skådat mörkret både inom sig själv och i andra.

Les Innocents på 1500-talet, innan det blivit trångt och läskigt...

Pure berättas långsamt, poetiskt och sinnligt, och man får inte ha alltför bråttom när man läser. Den följer inte heller någon riktig dramaturgikurva i vanlig mening, så om man förväntar sig action blir man nog besviken. Jag blev dock fullständigt förälskad i Pure - den är verkligen en sån där bok som man bor i, snarare än läser. Den ger en fantastiskt levande och originell bild av 1700-talets Paris, strax innan revolutionen. Jag tycker alltid att det är oerhört spännande att läsa om detta gamla Paris; det är ju en stad som gjorts om i omgångar, stundtals ganska brutalt. Och ändå känns den så historisk när man är där. (Bonustips på det temat: Tatiana de Rosnays Huset du älskade från Sekwa) Rekommenderas varmt till frankofiler och andra!

Även om Pure är ett fiktivt verk, är en del hämtat från verkligheten.
Ben från den riktiga Les Innocents fördes iväg och kan numera ses i Paris katakomber.