Dolt i jorden

På biblioteket har jag flera gånger stått och fingrat på Belinda Bauers debutbok Blacklands, men inte kommit mig för att låna. Så mycket bekvämare att det nu då visar sig att Modernista valt att översätta den - och dessutom oombedda skickar ett rec ex till mig. Mycket käckt!

I svensk översättning har Bauers bok fått titeln Mörk jord. Inte lika poetiskt, och inte heller lika precist, eftersom platsen/namnet Blacklands har en väldigt speciell betydelse i berättelsen. Kan dock ha förståelse för att man hellre väljer en svensk titel.

Anyhoo, Mörk jord handlar om tolvårige Stephen, som kommit till världen i en svårt sargad, sorgtyngd familj. Sex år innan Stephen föddes, försvann hans morbror Billy. Billy, som vid tiden för försvinnandet bara var en liten pojke, rövades bort av pedofilen och mördaren Arnold Avery. Trots att Avery senare greps och dömdes till fängelse för några av de många mord han begått, fick Billys och Stephens familj aldrig veta var Avery hade gömt kroppen. Billy förblev borta, och familjen har aldrig riktigt återhämtat sig sedan.

Stephen vill mest bara att allt ska bli bra. Hans lösning är lika enkel som fruktansvärd- han ska hitta morbror Billys kropp. Om han bara hittar den, vad som nu är kvar av den efter så lång tid, så kommer allt att ordna sig. Han har redan grävt efter benen på en massa olika ställen uppe på heden, för det var ju där Avery hade gömt sina andra offer.

Grävandet ger emellertid dåligt resultat, och Stephen kommer därför på en annan idé. Han ska skriva till Avery i fängelset. Sagt och gjort, Stephen postar första brevet. Men vad han inte räknar med är att Avery är slugare än man kan tro. Och han kanske inte sitter så tryggt inlåst som man kan tro.

I början hade jag lite svårt att komma överens med Mörk jord. Jag tyckte att språket var sådär, och att varken Stephen eller Avery kändes trovärdiga. Men ju längre jag läste, desto mer sjönk jag in i berättelsen. Bauer har ett originellt upplägg, och man får vara gjord av sten för att inte bli engagerad i Stephens strävan. När de sista kapitlen har svischat förbi, konstaterar jag att Mörk jord inte alls var dum, framför allt inte med tanke på att det är en debut. Jag kunde ha önskat mig ett mer genomarbetat språk (t ex låter både den medelålders mannen och den unge pojken exakt likadant, vilket känns lite fel), men det är ändå en relativt liten skavank. Mörk jord är en helt ok deckare och jag är nyfiken på att se om Bauer kommer att skriva något mer.

Tack till Modernista för rec ex!